Idag skulle vi iväg på julmarknad i Vejbystrand, närmare bestämt i Ewas by. Innan middagsvilan, som var tidigarelagd, förberedde jag Emil genom att berätta om det fina Luciatåget vi skulle se. Tut-tut sa Emil och jag min korkade mamma svarade att ja visst kan vi titta om dom har några tåg där. Förstod dock inte varför han så plötligt var intresserad av tåg
Väcker Emil och frestar än en gång med Luciatåget för att han ska hållas på gott humör. Emil tutar vidare och jag fattar ingenting. Ärligt talat förstår jag inte ens att jag egentligen inte fattar någonting.
Familjen packas in i bilen och vi ger oss iväg, det är totalt grått ute och regnet strilar ner i en behaglig takt. Väl framme tar vi oss ur bilen och ser då hästarna som Luciatåget ska rida på. Jag berättar då detta för Emil, att Luciatåget ska rida på hästarna. Tut - tut
säger Emil. #-o DÅ, och inte en sekund tidigare, begriper jag att han bara lyssnat till TÅG i Luciatåg. ](*,) Lucia är ju ingen han känner personligen så det sorterade han bort och var själaglad över att vi skulle åka och titta på TÅG
Gissa om jag kände mig dum, så dum, så dum och så djupt korkad. Samtidigt så bubblade skrattet i magen, så härligt det är att bara höra det man vill, att sortera bort oväsentligheter. Önskar jag kunde vara lite mer lagd åt det hållet.
(våra hundar är likadana, de har väldigt selektiv hörsel, något som Emil tydligen anammat)Julmarknaden var jättefin, försäljning av vackra saker i en lada och ett Luciatåg där barnen sjöng, några spelade fiol och en liten tös spelade trumpet. Det var vackert, tårarna brände i ögonvrån.
Lotter kunde man ta och vinna jättefina pepparkakshus och jag menar verkligen jättefina hemgjorda pepparkakshus. Tre lotter tog jag och vann inte ett endaste litet hus. Min vanliga otur. Säger till Ewa att jag ska skicka in min grabbar så de kan ta lotter och vinna ett hus för de är såna turkillar. Pappan och Emil går in i ladan, tar tre lotter och kommer ut med ett jättefint PEPPARKAKSHUS
Jag begriper inte hur det går till. 
Men vad gör det nu står ju pepparkakshuset på byrån här hemma och hundarna kretsar kring det som galna hyenor. När vi shoppat klart och haft trevlig samvaro med Ewa och hennes familj skulle vi då bege oss hemåt. Jag sa till Emil att han skulle säga hej då åt Ewa innan vi for. Emil säger då ALLA och stegar raskt in i ladan och börjar ta folk i hand
Han är så otroligt gullig den killen. 
En del såg ju lite chockade ut men hämtade sig snabbt och sa snällt hej då till Emil. Jag avbröt honom dock efter en liten stund för annars hade vi aldrig kommit hem. Det är alltid så spännande att tillbringa tid med min familj
Sigge sov dock i vagnen hela tiden och njöt av julmarknaden på sitt sätt. Kram Susan
på "Så skimrande var aldrig havet" och när jag kom till slutet:..... "Älskling, i din första......