Vad som är bra med tje-åringar är att de inte kissar i byxorna utan hinner säga till innan kisset kommer. Detta förklarade jag lite fint för sonen och nu hinner han säga till, inga blöta byxor här inte. 8) Vi får väl se hur länge det håller i sig.
I går hade vi lite kalas för självaste släkten, ja den delen som finns i Skåne, resten ska vi hälsa på nästa vecka. Vi bjöd på middag och tårta och hade verkligen jättetrevligt. Emil åt och njöt av uppmärksamheten. När kusinerna sprang ut i trädgården för att sparka lite boll hängde han med och sprang runt som en riktigt fotbollskille.
Varma, svettiga och glada kom alla grabbarna in en stund senare. När tårtan kom på bordet sjöng vi för Emil och han njöt i fulla drag, dirigerade med händerna och önskade att vi aldrig skulle sluta sjunga.
Och då är ju ingen av oss någon vidare sångare, han har tydligen inte så stora krav på tonsäkerhet. Klockan blev halv sju och Emil kände att han nog fick ta tag i saker och ting ifall han skulle komma i säng. Han såg till att han fick på sig en blöja och pyjamas, sen skickade han ut pappa att göra välling, tv-n sattes på och så la han sig i soffan och åt sin välling.
Släkten satt kvar vid bordet och hade allmänt trevligt. Vällingen tog slut och sonen tog med sig Pappan till badrummet för att borsta bort alla dagens tandtroll. Sen visade Emil upp sina tandtrollsfria tänder för alla som ville se, hela gänget fick godnattkramar och pussar på munnen innan Emil gick in på sitt rum och la sig. Jag lovar att det tog nog inte mer än två sekunder innan han sov gott.
Släkten drog hemåt när huvudpersonen gått till sängs. Det gäller att ha koll på rutinerna och inte låta sig störas av sociala evenemang. Sova gör man på natten och då får gästerna faktiskt sköta sig själva.
Vår underbara tje-åring kan man bara älska, så där galet och gränslöst. Undrar hur många år han blir nästa år?
Kram Susan
{|=