Läggningstrassel - ammunition önskas!

[Blompan]

Hejsan!
Dottern på drygt 7 månader (SM-barn) har plötsligt börjat stortjuta vid läggningarna.

*Första kvällen tänkte vi att det var tänderna som ploppade upp och att tandköttet var ömt när hon som vanligt skulle somna med tummen i munnen, så vi ramsade glatt på i en kvart. Plus solfjäder när hon blev alldeles ledsen (oj, vad stark hon var!).

*Andra natten kom ett litet tjut precis vid läggningen sen var det inte mer med det. Lugnt trodde vi.

* Tredje kvällen tjöt hon när vi la ned henne och sen i 20 minuter, vi ramsade och ramsade. Sen vaknade vi av att hon skrek högt flera gånger under natten, förmodligen i sömnen men tillräckligt för att föräldrarna skulle vakna.

* I kväll (fjärde) kan jag nästan förstå att hon skrek för min tanke var när jag la henne "Måtte inte..." Tankens makt! 15 minuter tog det innan insomning.

Man märker att ramsan tar men hon är ändå arg och ledsen. Det brukar lugna sig lite när hennes fenomenala storasyster kommer och lägger sig (och babblar som vanligt ) .
Men jag behöver lite ammunition att skjuta mina vargar, för de var helt klart där i kväll, de fundersamma vargara (och jag är sååå tacksam för att systrarna delar rum, för några vargar har INTE storasyster!).

Vadan detta kvälls- och natt-tjoller? Dessa dagar har dagssömen varit lite sådär också, så det verka som om något stör damen.

Tänder? Den nyuppkomna förkylningen? Tidig 8-månaders ångest? Övertrött (4 timmar sen sista sovpasset före läggning, ganska nytt schema)?

Nattskriken beror på vad? Vi har ALDRIG varit med om att hon vaknat i några vargtimmar

Egenligen är det ju rätt lugnt, vi har ju verktygen men jag behöver ta ut trollen i dagsljuset så de spricker!

[Ewa]

Hej Blompan!

Tämligen övertygad om att du själv är det lilla trasslet på kornet:

Tidig 8-månaders ångest?

Ladda med extra mycket skratt och extra mycket social delaktighet om dagarna. Och fortsätt vara den stabila, trygga punkt i tillvaron som behövs den lilla stund som det krävs tills lilla solskenet återvänder - och därmed de trasselfria nätterna.

Kram Ewa

[Blompan]

Hej igen!
Ska jag vara stabil punkt i tillvaron med en gnällig,liten ångestfylld tjej, en trotsare samt en hårt arbetsstressad (projektavslut) man? Oj,oj,oj...


De senaste två kvällarna har det dock gått bättre. I kväll var det inget gnöl alls vid läggningen- vi la henne samtidigt som den stora vargjägaren! Perfekt. Fast kvällen var inget vidare, hon grät och grät. Grät när hon inte blev ammad,grät när hon skulle ammas, och efter amning...Det var ärligt talat svårt att fatta vad hon ville - mat eller ej? Kanske var hon övertrött?

Natten till idag skrek hon dock i säkert tjugo minuter - tror det mest var tummen som fastnat i pyjamasen, och då var det svårt att komma till ro. Gav en kort buffning när det gick överstyr och det var efterlängtat - kul att se hur fort hon svarar på buffningen trots att det var säkert fyra månader sen sist!

MEN hon är helt otroligt gnällig och ledsen på dagen och kvällen, sorgligt att se, och det är en pärs att hålla henne på gott humör. Jag är lite fundersam på om hon också mår lite dåligt, att hon är lite sliten av förkylningen på något sätt. Det känns också som om hon behöver en liten annan kosthållning - merparten av vätskan kommer från amningen (frukost, mellanmål och nattslurk), och det verkar som mjölken börjar bli lite för tunn (hon blir hungrig så fort efteråt) men hon blåvägrar välling eller ersättning. Gröt hulkar hon av , efter en magsjuka i somras...Jag vet inte, skall man låta detta med att ersätta amningen bero tills hon är lite lugnare? Hon har överhuvudtaget varit rätt petig med maten denna jobbiga vecka, ätit har hon men bara absoluta favoritmaten.

I övrigt är det intressant att se hur olika temperament syskonen kan ha! Storasyster gled genom bebistiden med ett stort leende, aldrig en ångestdag (eller är det mammas förskönande efterskrivning? ), så vi blir lite perplexa nu.[/i]

[Blompan]

Hej!
Nu vet vi precis vad allt trassel och gnäll berodde på - hon hade fått akut ledinflammtion och hade ONT när hon rörde på sig. Jätteont, stackars lilla tjej Nu har vi legat en vecka på sjukhus med smärtstillande (inga nattskrik längre!) och efter att viruset letat sig till magen (massiva kräkningar), också med sondmatning...inget roligt alls.

MEN nu är vi hemma och hoppas på att allt trassel såsmåningom skall lägga sig, och att mat åter skall passa damen, hon börjar bli lite mager (tror hon har ätit sammanlagt ett rån sen på fem dagar...).

Just nu är både mat och sömntider uppoch ned, det var svårt att hålla schema inom sjukhusväggarna, och Attityden fick sig en riktig prövning! Tur att vi har verktygen, det får bli en liten återkur när damen börjar äta igen. Hoppas det inte dröjer alltför länge, mammas nerver är hårt påfrestade!

Så då inväntar vi åttamånadersångesten...

[Sagalinda]

ÅÅÅ du milde - stackars lilla fröken Mitt hjärta blöder då jag läser om vad hon gått igenom

Jag håller tummar och tår för att allt och alla ska repa sig nu. Du skriver väl och rapporterar

Stor kram!

PS Min äldsta blev inlagd vid 9 månader då hon var kraftigt uttorkad p.g.a. rotavirus, så jag vet pärsen med massiva kräkningar och mager liten älskling - samt attityd och schemahållning på sjukhus

[Ewa]

Ojojoj, en sån misär för den lilla damen! Ber också alldeles hemskt mycket om ursäkt för att jag missat ditt tidigare inlägg .

Hoppas hon får krya på sig. Om hon blåvägrar även vätska kan man ge vätskeersättning i doseringsspruta. Du vet sån man får vid medicinering på Apoteket. Det är lättare att se till att de får i sig vätskan då. För även om de är fullständigt ointresserade är det smidigt att lirka in den i mungipan och rikta sprutan mot kindens insida. För vätska MÅSTE hon ju få i sig. Men det kan ta ett tag efter att man varit rejält sjuk innan aptit och ork kommer tillbaka.

Krya-på-sig kram

[Blompan]

Hej och tack för uppmuntrande ord!

Jag har flyttat vidare till Mat, mage och Barnakropp, kände att det var mer sådant än sömn som gällde nu. Kanske lite klantigt att köra två trådar men så blev det - skyller på sömnbrist och knas i hjärnan!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13839

[Blompan]

...och så hoppar jag tillbaka till denna för nu behöver vi hjälp med sömnen igen. (Hojta om det är fel att använda denna tråd igen!).

Lillhjärtat har börjat äta igen. Puh! Fast bara majs- och potatispuré (med en rejl klick smör). Jag har ammat på natten för hon är störthungrig och i morse var äntligen blöjan nedkissad. Jag säger äntligen eftersom vi knappt bytt en blöja sen hon kom av droppet.

De senaste två nätterna har varit nätter fyllda av skirk och rop, i natt vaknade hon varannan timme och hojtade. Så gjorde hon ju inte ens som bebis! Vi ramsar och ramsar men...efter amningen sov hon "hela" tre timmar, så det finns en misstanke om att hon är hungrig. Vågar inte truga för mycket på dagen, igår kom t ex lunchen upp efter en oönskad tsk juice.

Det är jobbiga nätter och hon har ju faktiskt inte fått sova en hel natt på ett par veckor nu...(inte jag heller men jag är ju i alla fall frisk).

Nätterna har urartat samtidigt som hon började äta på dagen också - så kanske är magen tom?

Vad skall vi göra, sådana här nätter kan vi inte ha?

Oklokt att ändra schemat nu? Idag har vi 11+2+1,5 sömn men eftersom det börjar bli vintermörkt tänkte jag att 11,5 +45+2 kunde vara ett bättre alternativ så hon inte sover bort dagsljuset på fm. Jag har iofs äntligen efter sjukhusvistelsen lyckats få till det vanliga schemat men det är väl bara att köra?

[Blompan]

Hej igen!
Jag forsätter att fundera och kanske någon har ett svar?

Lilltjejen är hungrig, i natt gav jag henne mat två gånger och hon somnade om som en stock. Tre timmar verkar vara vad hon klarar på sin krympta mage just nu...

Kan det vara så att magsäcken är lite liten ännu för en hel natts sömn? (Hon äter väl upp sig efter tio dagars svält kan jag tänka, och kräver en del nu).

Skall vi invänta att hon äter lite mer friskt på dagen innan vi ramsar bort nattmålet? Kanske ger det sig själv?

Är det klokt att ändra dagssömnen samtidigt som vi tar bort nattmålet? (Till 45+2+11,5 istället för 2+1,5+11) Dvs är det klokt att tills vidare avvakta lite och låta schemat vara som före sjukhusvistelsen tills hon återhämtat sig? Eller skall vi ändra nu?

[Lua]

Hej

Skönt att höra att hon är bättre

Jag skulle nog ha gett henne ett nattmål i ett par nätter, eftersom hon varit så pass sjuk. Och sedan skulle jag göra alla förändringar på ett bräde, som en minikur, typ.

Vad tror ni andra?

Kram Lua.

[Blompan]

Blä. I natt försökte jag ramsa bort det ena nattmålet med resultat att alla var vakna mellan kl.3 och 5...då jag arg och ledsen (på mig själv)gav upp och ammade. Hon lyssnade på ramsan men sov bara fem minuter i taget. Många uppvak och ramsor blev det...Efter matintaget som blev på tok för sent somnade hon förstås som en stock. Och vaknade med ögoninflammation...(från storsyster).

Skall jag köra vidare med två mål och lita på att detta SM-barn kommer att sova när hon får tillräckligt med mat i sig? Vill dock inte att det blir helt knas, så att hon inte äter på dagen.

Det verkar som om hungern har börjar infalla kl.24 och kl.3 ungefär, är det smart att återigen införa en klocka så att jag kan förekomma henne? Kanske skall jag amma henne när jag går och lägger mig (och hon sover)?

BVC var här i morse och hon har inte gått upp alls på en månad (inte så konstigt förstås). Givetvis ville hon inte heller ha sin försenade vällingslurk på morgonen och det vet jag inte om det är för att hon åt så sent på morgonen eller om hon helt enkelt var för trött för nypåfundet vällingflaska.

Sitter här och självömkar lite i mitt trötta tillstånd... Storasyster har förutom ögoninflammation, fått ont i örat och vi är alla helt slutkörda...BLÄ.

[Sagalinda]

Ojojoj vilken misär

Jag skulle nog ta det lite lugnt nu med lilltösen och låta henne återhämta sig i egen takt. Släpp kurarambitionerna tills aptiten återvänt och energin kommer tillbaka. Ta ingen stress över att hon behöver nattmatas, hon kommer att börja sova bättre i takt med att magsäcken återfår sin rätta storlek Man kan inte kräva av en hungrig liten stackare att hon ska sova. Det är uppenbarligen inte vargarna som väcker henne utan hungern!

Jag tycker absolut att du kan förekomma henne och använda klocka. På det sättet (åter)tar du ju ledningen. Amma henne innan du går och lägger dig och sedan vid 3-snåret - det där vet du bäst.

När du sedan märker att hon inte är så hungrig nattetid alternativt äter mer på natten än dagen, då kör du en kur. Men låt sovtiderna vara de gamla invanda dagtid tills dess!

Hoppas det var till nån hjälp

[Lua]

Håller helt med

Kram Lua.

[Blompan]

Hej igen!
TACK för råd och "bollplankning"!

I natt var det "fri" amning som gällde och en mycket bättre natts sömn.
Fungerade inte riktigt med klockan, hon vaknade före ...MEN somnade gott om. Hungrig som en varg?

Till kvällen blir det en STOR flaska välling, så kanske blir det lite bättre sömn för oss framöver. Välling har hon inte gillat alls förut men det slinker lätt ned i tom mage nu! Inget ont som inte har något gott med sig!

Jag ligger lite lågt tills vidare och litar på min fina tjej - som mitt i mammas misärtänkande faktiskt är väldigt glad och nöjd!

[Blompan]

Åh,puh! Efter att ha jobbat hårt med tillfriskning, matintag och sömn, plus en liten minkur trodde vi allt var på sin plats igen MEN det verkar ha kommit upp en ny fnurra. Lilltjejen sov sina nätter och dagar igen men har senaste två veckorna strulat mycket på nätterna. Hon gråter och skriker och gnyr mellan 1-2 timmar varje natt! Oftast mellan kl. 1-3 ungefär, inga vargtimmar alltså. Ett par nätter här har hon sovit hela natten men då har dagarna strulat lite (ev. kalla händer för tumsugaren, -11 grader ute).

I natt höll hon låda och ramsan bet men bara några minuter. När hon skrikit upp sig gick jag upp för en solfjäder och då blev hon alldeles tyst och lugn - bara av själva handpåläggningen. Inget tryck, utan bara en hand på. Hon somnade och vaknade 20 minuter senare, ramsan bet kortvarigt men efter ett tag så tog jag en kort solfjäder igen. Det verkar som hon vill ha en hand på sig för att bli lugn - jag gjorde så på sjukhuset men det är ju flera veckor sen. Pappan ha skött nätterna hittills (jag har lagt mig i ett annat rum för att inga sjukdomsvargar skall slinka in) , och han ramsar och ramsar...natt efter natt.

Hon blir ju helt knäckt av dessa vaken nätter, i morse somnade hon vid morgonamningen alldeles rödögd.

Åtta-månaders ångest (storasyster gjorde INTE så här men barn är ju olika)?

Hon blir ju så trött av detta, hur kommer vi vidare?

Hon har ju precis haft ett par riktigt bra (vanliga helnätter) så kanske vänder det men...?