Hur göra med sängurklättrare?

[Mia79]

Har fått en liten spjälsängsurklättrare här hemma. Det hela började när lillebror och jag var tvungen att ligga på sjukhus i nästan en vecka och pappa började trafikera hans sovrum, för att han började skrika till flera gånger på natten. Första gångerna somnade han om så fort pappa varit in, men sedan var vi snabbt inne i den klassiska ifrågasättningen. "Ska jag sova hääär" med påföljande "kom kiss i blöjan" "vatten" "illa, plåster" ja ni vet säkert alla de tricks som jag pratar om. I förrgår natt tog jag tillbaka ledningen, ramsade ordentligt, han klättrade ur...jag gick lugnt tillbaka med honom, ramsade osv. + Mozart. Det tog faktiskt bara 25 minuter och jag kände verkligen att jag gjort "rätt". Nu har han inte vaknat de senaste två nätterna, men väl tidigt på morgonen. Imorse efter att jag ramsat så hörde jag världens duns och skrik, han hade ramlat i klättringen, blodet rann ur munnen och vi var såklart tvungen att titta på honom. Han fick skölja munnen och vi torkade av och kollade att han var okej i munnen. Efter det sa jag att det är fortfarande natt, då sover man. Lade tillbaka honom i sängen, strök honom på huvudet och ramsade mig ut. Han var tyst en bra stund, vet inte om han sov en halvtimme, men när vi väckte honom var han glad igen. Gör jag rätt? Hur ska vi göra med sängen? Man kan sänka ned sidan ett par dm, ska vi göra det? Som det är nu har jag hjärtat i halsgropen när jag hör minsta tendens till klättring. En annan fråga också. Idag när jag sprang in och handlade ett par liter mjölk fick barnen sitta kvar i bilen (man ser dem från kassan) när jag kom ut så var lillebror ledsen, varpå storebror konstaterade att "Mamma kom inte, Sixten lessen". Det svider i mammahjärtat för det är väl så han tolkar sin egen situation, han blir ledsen för att mamma inte kommer. . Hur hanterar man det?

[Sagalinda]

Här kommer en länk till en superbra tråd om hopp ur sängen:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=9967

Och jag tycker du verkar hantera situationen alldeles strålande Om du känner att DU blir lugnare ifall ni sänker ner sängbottnen så gör det. Annars är det ju så att barnet ska ligga i sängen för att det VILL göra så, för att urklättringen inte leder någon vart och det är mycket skönare att sova. Men jag skulle nog sänka bottnen tror jag

Angående bilen så skulle jag vara noga med att vinka ett glatt hejdå till barnen innan jag går in i affären, och sedan göra ett stort glatt återseende då jag kommer tillbaka. Inte på något sätt smita iväg eller verka oroad vid returen. Lilleman lär sig att du inte försvinner Ni kan öva hemma också - du vinkar glatt hejdå innan du lämnar rummet och kommer tillbaka med stor glädjeapparat efter en ytterligt liten stund. Upprepa ca 58 gånger och öka bortavaron lite för varje gång... Jag lovar att han inte orkar gråta till sist för han vet ju att du ändå kommer snart igen

[Mia79]

Hej och tack för svar
Han har slutat med sängurhoppningen . Känner mig lite småmallig över att jag hanterade det så bra att problemet löste sig så snabbt. På dagen får han sova i vagnen som han gjort jämt förut. Jag brukar gå en sväng nu med båda barnen i dubbelvagnen till de somnar. Går snabbt och skönt för mamma med en liten promenad och luft. Fungerar toppenbra. Idag sov han på minuten 1,5h. Vi har 11,5hnatt nu så det funkar kanon. Vi har inte hotat på något sätt att han kan ramla ur sängen om han klättrar, men han pratar om det varje kväll nu säger -Klättra ur sängen, nä-ä. Ramla nä-ä. Tror mest på att han känner sig trygg i sin säng som han alltid sovit i.

Angående bilhistorien så tror jag att du missförstod mig lite . Jag menade att storebror tolkade på lillebror vad han själv upplevde på natten, alltså att han ropade och ropade på mamma/pappa men vi kom inte. (Vi ramsade såklart) Men som sagt så har jag ju ramsat goddag yxskaft x flera så jag tror inte att det gnager i honom längre OM det skulle varit så att det vore något han funderat på.

En annan sak som vi inte tänkt på kan vara orsaken till allt detta, är att när han bytte rum (vi bytte sovrum allihopa i familjen, pojkarna varsitt och vi päron ett) så har han inte haft helt mörlagt som han var van i sitt eget gamla sovrum tidigare pga att vi inte hunnit införskaffa rullgardin. Detta åtgärdade vi också första "minikurnatten" med sopsäck tillsvidare.