Har de det verkligen bättre hos mig?

[Solglimt]

Vad säger ni om detta?
1) Har barnen det bättre hos mig än på dagis om jag är jättesjuk och inte orkar gå ut med dem, knappt orkar byta blöja och värma en barnmatsburk i mikron, om jag i princip bara ligger på soffan hela dagen?
2) Har barnen det bättre hos mig än på dagis om jag är jättestressad och har tusen saker att göra?

[ulrikaj]

Vad säger ni om detta?
2) Har barnen det bättre hos mig än på dagis om jag är jättestressad och har tusen saker att göra?

Varför så stressad Ta med dina barn i din vardag istället.Låt dom få hjälpa dig och känna sig behövda.
kram ulrika

[ulrikaj]

Vad säger ni om detta?
1) Har barnen det bättre hos mig än på dagis om jag är jättesjuk och inte orkar gå ut med dem, knappt orkar byta blöja och värma en barnmatsburk i mikron, om jag i princip bara ligger på soffan hela dagen?

Vi har gjort så att dom gånger jag varit sjuk så har min sambo varit hemma.
ulrika

[ulrikaj]

Jag igen... :-k måste erkänna att jag inte riktigt förstår din fråga???
Är barnen på dagis i vanliga fall så ska dom väll kanske vara där oavsett om du är sjuk eller stressad?Hur gamla barn är det frågan om?Är det ettåringar eller 4åringar vi pratar om Vilket är enorm skillnad.Är det små barn har dom det absolut bäst hos dig.Jag skulle ALDRIG ha mina barn på dagis för att jag var stressad ex.Det problemet skulle jag försöka lösa så jag slapp vara stressad.Det problemet ligger hos mig så att säga och ska inte behöva betalas av ett litet barn som inte är redo att lämna sin familj och sin trygghet.

[Solglimt]

Tack för svar Jag märker att jag får precisera mig lite.

Det handlar om 1,5-åringar. Det handlar INTE om att vara på dagis hela veckor. Det handlar om enstaka dagar, vid tillfällen som de jag beskrivit i trådstarten. Min mans jobb medför att han är bortrest ibland, och då kan han ju inte vara hemma då jag är sjuk. Det andra tillfället beskriver särskilda händelser, som att jag ska ha saker färdiga inför ett möte och måste förbereda mig, och är stressad inför detta. Jag blir inte stressad av att huset är i oordning, bevare mig väl, då skulle jag vara stressad jämt. Barnen är med i vardagsbestyren, de tar till och med egna initiativ

Jag menar inte frågan som en provokation, utan en ärlig och uppriktig undran. Vid tillfällen som dessa kan jag nämligen själv tvivla på att de har det bättre hos mig än på dagis, de blir gnälliga och otillfredsställda. Det var jättejobbigt när jag låg utslagen i soffan med hög feber, och de kom med sina skor och ytterkläder och inte fattade varför vi inte kunde gå ut. Jag skulle gärna höra lite åsikter och funderingar från er andra, så att jag får mer kött på benen inför ett kommande beslut. Jag vill poängtera att det INTE handlar om att vilja "slippa" barnen, jag vill helt enkelt deras bästa, och vid sådana tillfällen som jag beskrivit känner jag mig som en riktigt dålig mamma.

Hoppas det framgår lite bättre vad jag menar nu

[Ewa]

Vad säger ni om detta?
1) Har barnen det bättre hos mig än på dagis om jag är jättesjuk och inte orkar gå ut med dem, knappt orkar byta blöja och värma en barnmatsburk i mikron, om jag i princip bara ligger på soffan hela dagen?
2) Har barnen det bättre hos mig än på dagis om jag är jättestressad och har tusen saker att göra?

Lugn i stormen! 8) Dina sötnosar är ju bara dryga året, ju !

1:an:
Alla är vi väl sjuka ibland, för guds skull - och inte pågår det väl i någon evighet heller - för det mesta. När jag varit magsjuk har mannen varit hemma. Och har jag varit rejält dålig, men mäktat med att sätta på en film, skiva, plocka fram lite kul ritsaker och så, så har jag försökt klara dagen själv. Och sovit så fort de sovit. Och när de ensamlekt. Och legat på soffan när de kollat film osv. Så har dagen inte blivit SÅÅÅÅ ansträngande ändå. Men orkar man inte ens byta blöja tycker jag det låter som att maken/sambon får ta föräldraledigt och du anmäla dig sjuk - krya på dig.

2:an:
Håller med Ulrikaj . Ta med dem i din vardag! Med struktur på tillvaron blir livet mycket enklare. Och inte är det MINDRE stressigt på dagis - om du nu för någon millisekund trodde det .
Vill du ha hjälp med att strukturera upp tillvaron, så kolla gärna på Klagomuren. Där finns fler trådar på samma tema om du söker bakåt lite.

Kram Ewa

[Pia Pojkmamma]

1) Jag tycker att det är bra att veta att man har någon BACK-UP ifall dylika situationer inträffar. Då min man för ett par år sedan blev hastigt sjuk och lades in på sjukhus och jag var där med honom ryckte min syster ut. (Hon kan/kunde inget om barnavård.) Har man ett välfungerande schema kan i princip vem som helst ta över ett par dagar. Om jag haft hög feber och helt enkelt inte orkat ta hand om barnen från morgon till kväll (och min man har varit på arbetsresa) brukar jag ordna så att någon kommer och går ut med barnen en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen. Finns alltid någon i ens nätverk som har tid. Och så beställer vi pizza till mat. Och så lägger man sig direkt då barnen somnat = tolv timmars nattsömn gör gott åt en sjukling. Mitt svar är alltså att barnen inte måste gå på dagis varje vecka. Det finns andra sätt att lösa dylika saker. Förbered dig för besvärliga situationer - vem kan du ringa, gör ett schema som andra förstår...

2) Den här frågan brukar ha att göra med disciplin för mig. Har jag mycket jobb och känner mig jättestressad brukar jag göra mitt yttersta för att det inte ska gå ut över barnen. Märker att de blir oroliga direkt stressnivån höjs här hemma. Då är tidsplanering A och O. Planera - då jobbar med det och det under middagsvilan och sen efter läggdags hinner jag också med ett par timmars arbete... Och så sysslar ni med andra saker i maklig takt då barnen är vakna. Lite postning, mejlkollande och dylikt kan de ju få hjälpa till med .

Oj, det blev visst en hel uppsats det här

[ulrikaj]

Hej solglimt.
Har du läst oktoberkrönikan?Om inte,läs den
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... gt-samvete

Dina barn är aldeles för små att lämnas på dagis.Och du kommer inte att känna dig mindre stressad.det är inte roligt att se ens barn i ögonen skrikande och gråtande i famnen på en okänd och sedan gå hem.Det blir bara till en stor klump magen som växer och växer och man vill inget hellre än att rycka barnet till sig och rusa därifrån.För man vet innerst inne att detta är fel.Jag vet av erfarenhet.De här åren går så otroligt fort att man undrar vart tiden tagit vägen.Tiden kommer ALDRIG tillbaka.MIn äldsta är nu 5,5år och han har en tand lös.Det betyder att han börjar bli vuxen.Han är så stor min kille.När jag nu tittar på Liw känns det som igår när Jacob var i hennes ålder.
Anna wahlgrens ord:
-var rädd om honom.
Nu råder jag dessamma till dig:
-var rädd om dina små

[Solglimt]

Hej igen. Jag håller med er om att de är för små för dagis. Jag vill inte lämna bort dem. Men ibland åker självförtroendet ända ner i underjorden och jag börjar tvivla på mig själv, att de har det bra hos mig när jag är sjuk eller stressad etc. Saken är den att vi är nyinflyttade där vi bor, och har inte så stort kontaktnät. Därför är det svårt att få hjälp med barnpassning ibland. Det är därför jag börjat fundera på dagis, IBLAND, vissa enstaka dagar. Jag håller med om att stressen är mestadels mitt eget fel, med bättre planering borde det gå att lösa. Återstår då vad som är bäst då jag är sjuk...men i så fall blir det ju dagis ytterst sällan, och då skulle ju dagiset i princip vara en främmande plats för dem utan den minsta trygghet. Om de ska känna sig trygga där borde de ju vara där någorlunda regelbundet, en eller två dagar i veckan exempelvis. Ja, det skär i hjärtat när jag tänker på det här. Jag vill vara världens bästa mamma för mina barn, det är jättejobbigt att känna att man inte räcker till.

[Sussi]

Du ÄR redan världens bästa mamma för dina barn! Jag lovar! De kräver inte mycket, det enda de behöver är din närvaro, din tid! Om du sen blir sjuk någon gång ibland, så överlever de det också Jag tror inte du får boka upp två dagisplatser att ha som någon slags reserv OM du skulle bli sjuk. Och som du skriver själv, det skulle då vara en totalt främmande plats för barnen... Skulle du vilja lämna de där?

[marie-d]

Jag vet inte om jag förstått dig fel men förskola kan man inte ha några enstaka dagar då det behövs. Det är ju tänkt att barnen ska vara där iaf 3 dagar i veckan några timmar, annars blir det ingen kontinutet alls.
Om det är så att du är stressade etc. tycker jag, om det går, att man ifråga ska avlasta och vara hemma. Har ni två barn kan ni vara föräldraledig med varsitt barn, vi gjorde så hela första året med andra barnet att pappan var ledig en dag per vecka. Jag/Vi hade nog inte orkat annars.

[marie-d]

Finns det ingen barnvakt du kan betala om du enstaka ggr behöver hjälp, så har jag gjort.

[Mata]

Kolla www.grannar.se, där finns förhoppningsvis folk i ens närhet som kan hjälpa med barnpassning vid enstaka tillfällen.
Det finns även en liten kontaktlista på detta forum under samma rubrik som detta inlägg är. Kolla.

I alla fall, jag vet precis vad du menar. Jag känner mig som världens uslaste mamma när jag någon gång blivit sjuk och inte orkar vara den mamma som jag borde vara. Men! De svälter inte! Vi brukargå ut! De får inte psykiska men för livet för att de har tråkigt några dagar...
Men det kan vara riktigt jobbigt att inte själv kunna vila om man är sjuk.

Kanske du kan försöka hitta andra som är hemma med barn?
På www.grannar.se såg jag också en ensamstående mamma i min närhet som efterlyste någon som hon kunde turas om med att passa varandras barn vid behov.
Kanske du kan prova med att sätta dit en sån annons själv?

[Solglimt]

Tack för era svar och era tips och ideér Det känns bättre nu. Det brukar ju ordna sig, jag fattar inte varför jag helt plötsligt blev så pessimistisk och såg allting i svart. Vi har det ju jättebra. Mannen tar stor del av hemma-ansvaret, han jobbar deltid liksom jag. Båda LÄNGTAR till dagarna vi tillbringar med barnen. Det var en bra ide´att försöka ragga upp andra hemma-mammor (finns ju knappt några hemma-pappor ) för att passa varandras barn vid behov, och även för att kanske gå nå'n promenad tillsammans eller ta alla ungarna till lekplatsen samtidigt etc. Medmänniskorna finns ju. Man behöver inte vara den enda som finns där för barnen, om man lyckas binda de rätta kontakterna.

[ulrikaj]

Vad skönt att höra solglimt
Jag lovar att du om 5år kommer att se tillbaka med glädje den här tiden ni haft med era barn hemma.Den går så otroligt fort.Även om det kan kännas kämpigt ibland.Ni har gjort helt rätt som tänkt om.
"världen måste vara liten innan den kan bli stor" var den en kvinna vid namn Anna Wahlgren som sa och det stämmer till 100%.
Kram ulrika