Min man samarbetar INTE!

[*frieda*]

NU ÄR JAG LESS

Min (högst älskade) man samarbetar inte Det känns inte som att vi bevakar samma intressen vad gäller uppfostran och skötning av barn. Faktum är att han är fullständigt ointresserad av barnafostran och hellre sitter och pillar på datorn när han är ledig.

Påpekar jag detta och vill att han ska läsa på hävdar han att han redan kan allt om det där. Vart då någonstans Undrar jag då Det märks ju inte

Att jag sällan och aldrig är ledig verkar han bokstavligen strunta i. Visst kan jag lämpa över dottern på honom i kortare stunder men hon börjar ju ofta att trilskas eftersom han typ sitter framför datorn samtidigt Nämnas kan också att han inte kan ta sig för något praktisk anbelangande dottern utan att fråga mig om hjälp. Han kan alltså inte byta blöja utan att fråga om papper, inte klä på utan att be mig om hjälp o.s.v.

I nuläget är dottern i en fas då hon inte sover som hon ska på nätterna så jag är i beredskap att minikura. Dessvärre kan jag inte förstå när jag ska orka det. Jag har en son sen ett tidigare förhållande, han är sex år gammal och har börjat i skolan nyligen. Naturligtvis är det jag som sköter lämning och hämtning av honom, vi kliver upp kl 7.00 och förutsättningen för att jag ska orka kliva upp kl 7 är att jag har fått ca 8 timmars sammanhängande sömn.

Eftersom mannen inte är påläst och inte ens kan vagna med rätt snits så vet jag att jag inte kan sätta honom på kurandet

Jag har försökt att konfrontera honom otaliga gånger men jag bemöts bara med fientlighet och känner det som att jag bara anklagar och gnäller

HJÄLP

[lillith]

Hej Frieda

Till att börja med flytta över hela tråden till "Kackelforum" eftersom det inte är barnet i centrum utan du och maken.
Sedan lite tips:
- Det är ok att han tycker att han har rätt medan du inte tycker det. Han behöver inte tycka som du, kunna samma som du eller ens tycka att Barnaboken är bra. Så att närma sig honom med attityden "du är inte som jag" är upplagt för att krig ska uppstå. Ditt utgångsläge ska vara att hans sätt att vara pappa på är ok. Och du kan istället vädja utifrån vad du tror på - typ, Snälla du, jag skulle verkligen uppskatta om, etc, etc. Men du kan fakstiskt aldrig begära det. Anklagaelser om att han inte kan, vill, har läst, etc. gör dig automatiskt till "the bad guy".
- Det låter verkligen som om du har "skämt bort honom" med din närvaro. Antingen lämnar du honom och lillan själva så att han inte kan fråga dig om kläder, papper, etc eller så är du såååå j-a upptagen med något annat (typ inlåst på toa, läser bra tidning och är sååå förstoppad...) att han MÅSTE byta den där blöjan alldeles själv. Om lillan pillar på hans dator när han surfar så blir det hans problem. Han får dock aldrig ta ut sin ilska på henne, det får du ha "getöga" på!
Fortsätter snart igen!
lillith
-

[TorpSara]

Jag håller med Lillys helt. Du måste lämna över, helt och hållet. Du ska inte "be om hjälp". Ni är för bövelen två föräldrar! Och du ska inte ens finnas till hands för frågor. Åk bort ett par timmar, varje lördag tex, så får de fixa biffen själva. Det tar inte många tillfällen innan han märker att det blir rätt trist att sitta vid datorn med missnöjd unge.

Sen angående BB. Lägg den som enda litteratur på muggen. De brukar inte kunna motstå att läsa den då.

[TorpSara]

Sorry, det var ju lillith som var på tråden...

[ulrikaj]

Håller med övriga.Det är lika mycket hans ansvar som ditt.
Jag brukar ha högläsning för min sambo.BB på muggen är oxå bra.
Kram

[lillith]

Hej igen
(De e cool, Torpsara! )
Ett tillägg - om barnafadern får ta mer ansvar till 100% kommer han att märka att vissa problem inte löser sig av sig själva. Då kommer han också att vara mer motiverad att söka svaren, både hos dig och i barnlitteraturen.
Vad gäller nattsömnen - låt honom gå upp och uppleva några av de störda nätterna. Varför tar du alla nätterna? Han är väl öppen för delat föräldraansvar, om än på sitt sätt? Låt honom lösa problemet på det sätt han tror är rätt och se hur det funkar. Strunta i kur och vagna och allt ett par nätter, det gör inte så mycket i det långa loppet.
Hemma hos oss i omgångar fick pappa ta nätterna medan mamma låg långt bort ifrån de små med hörselskydd för att få sova ostörd en natt. Och ibland var det tvärtom. Och om maken jobbar får han i alla fall ta helgen. Gissa om han blir motiverad... ett par sömnlösa nätter kommer att göra honom mör och fin och tacksam över bra råd... lita på det!
Det är begripligt om han inte vill dela all omvårdnad om grabben men lillan är ju hans så det är bara att ta sitt pappaansvar!
Stå på dig nu!
Kram,
lillith

[Gäst]

Hej Frieda,

jag vill bara ställa en fråga till dig i all enkelhet. Det verkar på det du skriver som att "samarbeta" i det här fallet är att göra som du vill/"vet" att det skall vara. Är det så?

/Pea

[Gäst]

Ja du jag kan bara säga att jag känner igen vissa delar av det du skriver
Under min Barnaboksera har jag hunnit med att ha två män.
Så här gjorde jag med första mannen:
Jag bönade och bad om att han skulle läsa Barnaboken.
Jag berättade med ord, om filosofin
Jag satte upp ett PM på kylskåpet tillsammans med ett schema.
Jag tjatade och tjatade.
Jag hade utvalda kapitel, uppslagna på morgonen när han åt sin frukost. Han läste inte

Killen brydde sig inte ett dugg. Han tyckte visserligen att det var jättebra att pojken börjat sova hela nätter. Men praktiserad ingenting av detta själv. hur mycket jag än förklarade.

Så här gjorde jag med min nuvarande:
Jag visade utvalda delar i Barnaboken. Tex hur man vagnar och buffar.
Han har faktsikt läst SHN boken två gånger.
Jag har förklarat hur mycket Barnaboken betydde för mig, och hur det ändrade vårat liv.

Så här fungerar det:
Han lärde sig aldrig någonsin att vagna. Han läste i boken att man skulle dra långa drag med hela armen i hög fart.
Så han skickade först vagnen framåt med hela armlängde och sen bakåt med hela armlängden, så hela vardagsrummet behövdes, för att han skulle kunna vagna. Han såg för övrig ut som stålmannen som jusst skulle lyfta för en flygtur. Många gånger hade han dessutom sin blåa morgonrock på sig, där knytningen åkte upp i all hast, så i farten så fladdrade hela morgonrocken iväg vilket förstärkte känslan av superman. Han svettades som en gris, när han vagnade som värst.
Han gick dessutom ner i vikt under denna period

Jag sa ju förståss att han inte vagnade rätt, men det tyckte han, han tyckte dessutom att det funkade bättre. Så jag fick ta ett steg tillbaka och låta honom vagna så då. Jag kunde ju inte tvinga honom att vagna annorlunda

Trots att han läst sova hela natten boken, så förstår han inte alls ramsan, och hur den ska användas. Hur bestämd och överröstande man måste vara, hur man går ner i sista versen...
Jag har fått stå många gånger och dirigera, med händerna.
Ja faktiskt precis som en dirigent. Jag hoppas att han såsmåningom ser och lär. Han behöver någon som visar och leder tror jag
Pratar och tjatar jag så, blir det inte begripligt. Utan han måste först se, och sen bli visad och sen göra själv.

Han har köpt detta med den otroligt viktiga sociala delaktigheten, men har svårt att praktisera den med en 7 månaders yvig och envis kille.
Och många gånger står lilleman och hänger i pappas byxben, och vill upp och hjälpa till eller undersöka, blir det gnälligt, så går jag dit. Lyfter upp lill killen på diskbänken, och sen går jag igen
Då förstår han

Vi har inte så enorma problem med att han sitter vid datorn, hos oss är det jag som gör det mest Men skulle faktiskt inte heller gilla om det blev för mycket dator, i stället för umgänge och social delaktighet.
Då tycker jag man kan säga stopp.

Men i den övriga vårdnaden så kan man faktiskt låta bli att bråka om saker man inte gör precis lika. Han lär ju märka vad som funkar och vad som inte gör det. Det är då han möjligen kommer att göra som du gör

Som man brukar säga:
Välj dina strider

Blev lite långt det här

[ulrikaj]

. Han såg för övrig ut som stålmannen som jusst skulle lyfta för en flygtur. Många gånger hade han dessutom sin blåa morgonrock på sig, där knytningen åkte upp i all hast, så i farten så fladdrade hela morgonrocken iväg vilket förstärkte känslan av superman. Han svettades som en gris, när han vagnade som värst.
Han gick dessutom ner i vikt under denna period

Jag sa ju förståss att han inte vagnade rätt, men det tyckte han, han tyckte dessutom att det funkade bättre. Så jag fick ta ett steg tillbaka och låta honom vagna så då. Jag kunde ju inte tvinga honom att vagna annorlunda



:

Jag kan inte annat än att skratta högt när jag läser det du skriver. Underbart Sonica =D> Så sant och rätt.
Ibland måste man bita sig i tungan för att inte lägga sig i för mycket och gå ett steg tillbaka.Och som du skriver-man måste välja sina strider.

Men det betyder inte att din man inte ska ta sitt ansvar som pappa och bara hänga vid datorn.
Det här med fostran tycker jag är viktigt att man försöker prata om innan hur man ska bete sig vid vissa situationer.Det här är ju som sagt bara början,hur blir det sedan när Engla kommer upp i trotsåldern tex.?På något vis så måste man vara överens hur man beter sig vid vissa tillfällen och alla tar sitt ansvar.
Har du försökt att ta ett steg tillbaka?Vad händer?Han kanske inte vågar ta tag i saker för att göra fel?Hur vill han att Engla ska uppfostras?Hur vill han att ni ska gå till väga nu när det strular sig med sömnen?
Jag kan berätta att Tomas var VÄLDIGT skeptisk först.Anna wahlgren som vill att barnen ska ha fri uppfostran mm.(det hadde han hört ryktesvägen )Han ändrade sig dock ganska snart när han insåg att det var inte alls "fri uppfostran" Anna Wahlgren stod för.Han har märkt eftersom tiden går att det är faktiskt inte dumt att försöka tänka "anna Wahlgren".Nu ifrågasätter han inte alls utan är helt med på noterna.Är det något numera så frågar han mig -står det något i bb om det osv.
Och KRÄV att ni hjälps åt på helgerna iallafall när han inte jobbar.Ta varsin natt,ta varsin sovmorgon mm.Gå ut på stan med en kompis och fika eller gå ut med Benjamin en vända.Då blir han ju tvungen att börja ta tag i saker.Barnen sköter inte sig själva som han kanske märker då.

Ulrika

[*frieda*]

Hej alla kära Är lite stressad just nu

Till att börja med flytta över hela tråden till "Kackelforum" eftersom det inte är barnet i centrum utan du och maken.

Ehum Det får jag nog fråga någon i admin om

- Det är ok att han tycker att han har rätt medan du inte tycker det. Han behöver inte tycka som du, kunna samma som du eller ens tycka att Barnaboken är bra.

Nej det peståss Men det är ju så mycket enklare om man delar både filosofi och ansvar. Min man tenderar att sabba när han ska "hjälpa till" med att ta upp när man inte ska ta upp, påstå att hon inte är hungrig vid matdags när det är hans attityd som brister. Hur man än vrider och vänder på det så blir det jag som måste städa upp efter honom

- Det låter verkligen som om du har "skämt bort honom" med din närvaro. Antingen lämnar du honom och lillan själva så att han inte kan fråga dig om kläder, papper, etc eller så är du såååå j-a upptagen med något annat (typ inlåst på toa, läser bra tidning och är sååå förstoppad...) att han MÅSTE byta den där blöjan alldeles själv. Om lillan pillar på hans dator när han surfar så blir det hans problem.

Det kan vara en idé Jag får nog rymma hemifrån en sväng, jag blir galen när han klantar sig

Åk bort ett par timmar, varje lördag tex, så får de fixa biffen själva.

Sen angående BB. Lägg den som enda litteratur på muggen. De brukar inte kunna motstå att läsa den då.

Noops funkar inte Han avskyr mugg-litteratur, han lider av bacillskräck

Vad gäller nattsömnen - låt honom gå upp och uppleva några av de störda nätterna. Varför tar du alla nätterna? Han är väl öppen för delat föräldraansvar, om än på sitt sätt?

Tyvärr måste jag befinna mig väldigt långt bort för att det ska funka. Det skulle bli nattklubb "De Luxe" är jag rädd

Det verkar på det du skriver som att "samarbeta" i det här fallet är att göra som du vill/"vet" att det skall vara. Är det så?

Nja, fast han är liksom oerhört frånvarande vad anbelangar det praktiska också Det är ett ojämlikt föräldraskap helt enkelt. Vilket känns sunkigt eftersom det var han som ville ha barn.

Så här fungerar det:
Han lärde sig aldrig någonsin att vagna. Han läste i boken att man skulle dra långa drag med hela armen i hög fart.
Så han skickade först vagnen framåt med hela armlängde och sen bakåt med hela armlängden, så hela vardagsrummet behövdes, för att han skulle kunna vagna. Han såg för övrig ut som stålmannen som jusst skulle lyfta för en flygtur. Många gånger hade han dessutom sin blåa morgonrock på sig, där knytningen åkte upp i all hast, så i farten så fladdrade hela morgonrocken iväg vilket förstärkte känslan av superman. Han svettades som en gris, när han vagnade som värst.
Han gick dessutom ner i vikt under denna period

Som man brukar säga:
Välj dina strider

Jag ska försöka träna på det

Det här med fostran tycker jag är viktigt att man försöker prata om innan hur man ska bete sig vid vissa situationer.Det här är ju som sagt bara början,hur blir det sedan när Engla kommer upp i trotsåldern tex.?På något vis så måste man vara överens hur man beter sig vid vissa tillfällen och alla tar sitt ansvar.

Tack för tankeställaren

Kram