Ledsen kille på kvällen

[Olava]

Ibland har vår kille, på 25 månader, svårt att komma till ro på kvällen. Även om han är trött.
Vi har nog slarvat lite med att lägga honom exakt samma tid varje kväll, det har handlat om plusminus en kvart.
Vi har, mest jag, har haft svårt att stå emot hans ledsna gråt o rop efter mig, o då gått in till honom, både två o tre gånger, för att lugna. Ofta så vet jag att det ger motsatt effekt, men jag tycker han låter så ledsen o övergiven där han ligger o gråter. Det känns så fel o låta honom ligga o gråta. Känner att jag tappat tron på att det är bra. För jag tänker mer o mer på att det inte är bra att han gråter sig till sömns. Försöker göra lika varje kväll, med nattningen. Det fungerade bra ett tag, då jag lade honom varje kväll. Men nu har vi tagit varannan kväll, och slarvat, som jag skrev ovan, med tiderna.
Han är väldigt snorig för tillfället, vilket stör honom. Han vill ha hjälp att torka.
Nu känner jag att jag håller på att bli tokig av denna ständiga gråt på kvällarna. Dock sover han hela nätterna, vilket är så HIMLA skönt.

Jag behöver peppning!!!

Tack för att du läste!!!/Olava

[Sagalinda]

Hej Olava

Det verkar som du till stor del förstår själv vad problemet beror på. Att ni springer in till gossen flera gånger efter läggningen förvärrar bara situationen. Hans rum är en fredad zon. Varje gång ni går in är det fritt fram för vargen. Nu gråter han för att han inte kan känna sig säker på att ni håller vakt! Er post som överlevnadsgaranter är UTANFÖR rummet, där ni håller vargen stången. Detta talar ni om med hjälp av ramsan.

Är gossen kurad enligt SHN? Bara så jag vet vad utgångsläget är.

Tiderna är också viktiga, men i detta fall spelar inte marginalkvartarna någon avgörande betydelse. Det är din attityd som släppt in vargen. Du måste återfå den, tro på vad du gör och göra det utan minsta tvekan.

För att underlätta ska ni tänka på

MYCKET utomhusvistelse, minst en timme per dag.

Satsa vrålmycket på skrattet till gonattet, ända ner i sängen ska det skrattas

Kolmörkt i rummet

Massor med social delaktighet under dagen

Titta också igenom schemat så han har lämplig mängd sömn på kontot. Han ska erbjudas 13 timmar sömn per dygn.

Innan jag vet om gossen är ett kurbarn kan jag inte ge dig exakta råd om hur du ska gå tillväga, så återkom så snart som möjligt

Detta fixar sig!

[Sagalinda]

...och du, han är stor nu gossen. Han kan torka sig själv! Lägg en näsduk åt honom i sängen och förklara hur han gör när det rinner snor

[Sagalinda]

Här är lite nyttig läsning

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ember-2006

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=12859

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=12595

[Gäst]

Smyger in och tipsar åter om klassisk musik. 8) Lugn, skön klassisk musik drar ner pulsen, plus att han får annat att göra, nämligen att lyssna.

[Olava]

Lilla Stor kurades oktober 06, sedan dess har han aldrig direkt krånglat med nätterna. Det är kvällarna som periodvis spökar för oss.
Har funderat lite på det här med musik. Om man ska spela nån skiva med godnattsånger, eller som du Päivi tipsar om, klassisk musik.

Vi pratade häromkvällen, min sambo o jag, om hur vi ska få rätsida på det här igen. Vi har slarvat med socialdelaktighet. Och när vi började med det igen, det är inte så att det varit helt borta, men kanske inte så mkt som förut, så märkte vi hur pojken plötsligt började skina upp. Bli gladare, stoltare. Men som sagt det är ju bara några dagar vi "kört" det.

Jag funderar oxå på om han kanske sover för mkt. Han får ungefär 12 sömn/natt. Han vaknar eller vi väcker honom halv sju plus minus tio minuter, varje dag. Och så lägger vi honom kvart i sju/sju. Grejen är den att på "dagis" vet man aldrig hur mkt han sover. Ibland en timme, ibland nästan två, fast jag har sagt att jag inte vill att han sover SÅ mycket. Men om vi lägger honom sju och han vaknar halv sju. Då har han sovit 11,5 timmar. Och sen sover 1,5 timme på dagen, då får han ju ihop till 13 timmar. Vi har svårt att få till det att han ska sova halv sju på kvällen. Pappan kommer hem sent o de hinner knappt träffas om han ska gå upp för läggning redan kvart över 6.

Tack för att ni läser o bryr er. Hoppas ni fått tillräckligt med "info" för vidare diskussion.

Mvh/Olava

[Sagalinda]

Ok, då vet jag lite mer om var ni står

När man är så liten som två år är dagis inte att föredra, men det vet ni säkert redan Och kanske ni inte har några alternativ? Du skriver att pappan och gossen inte hinner umgås så mycket på kvällarna innan Lilla Stor ska nattas. Kanske det är just därför som han är ledsen Han vill hinna se sin familj, vara med i den flock han fötts till men som han nu knappt hinner leva med.

Nu vet ju inte jag om han går på dagis heltid. Ju mindre desto bättre. Och visst har det en negativ inverkan att dagssömnen inte är lika lång varje dag. Går det inte att prata med personalen och få dem att förstå hur viktigt det är med fasta rutiner?

Va härligt att höra att den sociala delaktigheten tagits i bruk igen och att det gett så snabba resultat

Vid nattningen skulle jag satsa stenhårt på skrattet till gonattet, sedan ner i sängen med ett skratt, lägg tillrätta i favvoställningen, på med täcket och genast ut med en klämkäck, glad och hurtig ramsa x 4. Sedan andra ljud i huset. Ljud som intygar att ni är upptagna med att ladda bössan, och att ni inte har tid att höra på hans gnäll. Sätt gärna på musik som sagt. Men ingen sång! Därför är klassisk bäst. Det ska inte bli alltför skojigt nämligen. När du känner att det blir olidligt, att han verkligen inte fixar detta på egen hand, då först RAMSAR du. Men du går inte in! Vid verklig verklig KRIS får du gå in och lägga tillrätta, sakligt och snabbt, men det ska egentligen inte finnas med på listan om du förstår 8)

Avgörande i alltihop är din Attityd. Du måste vara så lugn och säker på hand att Lilla Stor förstår att allt är lugnt och tryggt.

Jag skriver inte mer än så för jag vet att det finns massa trådar här som handlar om samma problem. Hoppas du haft tid att läsa länkarna Använd gärna sökfunktionen också så får du en hel massa träffar

Stort lycka till nu, rapportera gärna

[Sagalinda]

Oooops nu kanske jag missförstod dig Jag ser att du skrivit dagis med citationstecken - du kanske menade dagsluren? Äsch vilket knasigt missförstånd i så fall Ha överseende...

[Olava]

Jag skriver dagis inom situationstecken bara för att det egentligen heter förskola.
Arbetar som förskollärare o tycker själv att barnen är för små att börja på "dagis" före 2,5årsålder. Kanske tom tre årsålder. Jag skulle gärna om vi haft möjlighet varit hemma längre, eller ännu bättre om pappan hade kunnat vara hemma med honom, och hållit Lilla Stor borta från "dagis" så länge som möjligt. Lilla Stor går inte heltid på "dagis".

Tyvärr har jag hamnat på ett "dagis" där de inte tar oss på allvar. Men Lilla Stor ska få komma hem när Lilla Liten kommer och vara med oss så länge vi kan.

Tack för omtanke. Nu ska jag gå upp o natta min lilla Prins.

ps. vad tror du om sovtiderna då?? ska han ha kortare daglur tror du???ds.

[Sagalinda]

Låt oss utgå från att hans natt är 19-6.30. Det ger 11,5 timmar. Då ska han inte sova mer än 1,5 timmar dagtid Nu när det är fnurrigt skulle jag vara jättenoggrann med att hålla tiderna minutiöst - i säng exakt samma tid varje kväll, väckning exakt samma tid varje morgon. Det gör att han börjar sova dagsluren mera förutsägbart, alltså inte "ibland en timme, ibland nästan två". Och han måste VÄCKAS efter 1,5 timmar Vad arg jag blir på personalen att de inte vill respektera detta Det ni kan göra är som sagt att styra upp natten så att han blir mer programmerad att sova 1,5 av sig själv om man säger.

Hur har läggningarna gått nu?

[Olava]

Nattningarna går bättre o bättre. Har fått tillbaka Attityden nu. En morgon när han vaknade runt 6, så testade jag ramsan igen. Trodde inte att den tog. Men det gjorde den. Först med en protest sedan lugnade han sig. Det var som att han tyckte det var skönt att vi hittat tillbaka igen.

JAg tycker det är svårt att bara stå utanför dörren o ramsa när han ligger där inne o gråter o ropar på mig. Det känns så fel. Och jag undrar vad som egentligen sker när han tillslut slutar gråta. Om han ger upp för att han vet att mamma inte kommer, o tänker att det inte är någon idé att han gråter. För det är ingen som lyssnar iallafall.
Försöker tänka att han protesterar o vill få som han vill just för att han är i en utvecklingsfas just nu. Håller på att frigöra sig från mig. BLi självständig. DÅ testar han om jag håller även när han gjort det. Då känns det lättare på nåt sätt att stå emot gråten. ATt det liksom hör till.

JAja...nej nu ska jag njuta av min ensamhet. Lilla Stor o Pappan är ute en sväng.

TAck SagaLInda för att du är så omtänksam!!!/olava

[Sagalinda]

Va skönt att höra att det börjar gå bättre Attityden är A och O som du säkert märkt.

Vill kommentera detta med din förhållning till hans gråt. Vad är det för fas du menar att han går igenom? Han är två år nu och kung över tillvaron, en individ som njuter (borde njuta!) av livet och tillvaron och det faktum att han behärskar "allt" På kvällen VILL han inget i stor stil, han protesterar inte heller. Vad skulle han vilja i så fall? Vad skulle han protestera mot i så fall? Gråten är FRÅGOR. Frågor som har uppkommit på grund av att du tappat tron på att du gör rätt, tappat attityden och släppt in hela vargflocken Varje gång du varit inne i hans rum har du släpat med dig två tre blodtörstiga vargar. Är det så konstigt att han gråter då när du lägger honom? Han kommer att fortsätta gråta tills han är övertygad om att inga vargar kan ta honom. När han anser sig ha fått betryggande svar tystnar han.

Din uppgift är därför att
Lyssna av gråten! Om den är arg kan och SKA du inget göra. Ilska är tillåten.

Låter han uppriktigt ledsen och förtvivlad Då ramsar du en glad och betryggande ramsa utanför dörren. Sedan gör du andra ljud i huset.

Hålla dig utanför rummet, inte springa in. Vill du att guiden i djungeln ska vara inne hos dig i tältet och dutta, eller vill du ha honom utanför med bössan beredd?

Backa. Att visa förtroende för lilla barnet är också ett verktyg. Han kan lösa sina små kriser själv. Fråga dig: Vet han vad som gäller? Är det synd om honom? Om svaren är JA och NEJ i nämnd ordning ska du inte ingripa mer förrän det verkligen känns som att han håller på att drunkna...

Med din tveklösa attityd förmedla säkerhet. Du är gossens överlevnadsgarant som visar hur allt fungerar här i världen. Minsta oro skiner igenom och gör din son orolig!

Hoppas detta hjälper dig att återfå det viktigaste av allt, nämligen ATTITYDEN

[Sagalinda]

Mera pepp!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252