. För sista gången innan "ebisen" kommer haltade vi upp till mormor genom skogen. Sen länge är det bil som gäller men nu är den ju halvt uppäten av mössen så det blev till att gå. I vanliga fall tar promenaden ca 15 min med Emil, 5 min utan Emil och nu tar den minst 30 min. Jag hankar mig fram med kryckor uppför backen, över rötter och stenar. Emil går före och säger Kom Mamma! i en mycket uppmuntrande ton. Ibland tar han sig en vända tillbaka till mig, rundar mig och springer sedan glatt vidare uppför backen. När jag tycker att han kommer för långt ifrån mig ropar jag att han ska komma för jag behöver viska något i hans öra. Vips finns han vid min sida och vänder upp örat där jag visar Jag älskar dig
då ler han och ger mig en puss!När vi gick hemåt idag blev Emil kissnödig och då är det bara att kasta kryckorna, få ner hans små byxor och hålla upp honom så han kan kissa. Bekvämt? Nej men ett måste. När han var klar och byxorna var på plats igen springer han fram till kryckorna och lyfter upp dem till mig. Underbara lilla barn
sen springer han vidare hemåt genom skogen. Rätt som det är vänder han och kommer springande emot mig, sträcker upp sina armar mot mig och ger mig en sån där härligt hård och innerlig kram innan han placerar en blöt puss mitt på min mun. Sen tar han mitt huvud mellan sina händer och säger Mamma . Då dog jag nästan av all kärlek som serverades på så kort stund, så intensivt, djupt och innerligt. Sen är ögonblicket borta och Emil skuttar glatt vidare genom skogen. När vi närmar oss Hemmahuset hör vi hundarna skälla och Emil ropar tyyyscht!! så det ekar i skogen och hundarna tystnar.
Kram Susan
