Tvååring strular om kvällarna - Snälla, hjälp

[TVåbarnsmamma]

Jag har en tvåårig son (och en flicka på 3,5 år). Sonen, Anton, har ett fruktansvärt humör, och har haftsedan han var fyra månader. När han är arg och frustrerad blir han totalt vansinnig. Han är dessutom fruktansvärt envis. När jag beättar om det här för andra så skrattar de ch tycker att det låter lite gulligt, och lite "åh, tyyypiskt pojkar", men jag är så less på hans humör. Det är inte roligt.

Han är osm sagt två år nu, och vi har hittills kunnat lägga honom utan större problem. KLart det har varit perioder, men han har alltid somnat i egen säng i eget rum. har aldrig kört någon kur eller så på honom.

Nu om kvällarna, har han sedan ca två veckor tillbaka börjat strula. Han ropar på mamma eller pappa stup i kvarten. Om vi ignorerar honom börjar han till slut (efter några minuter) att vråla som en galning, och detta håller han på med tills vi går in. Oftast har han då desutom slängt ut kudden, täcket, snuttefilten, nallen och spjälskyddet.

Vi har testat att lägga tillbaka det i sängen, samtidigt som vi förklarat att man inte gör så, och om han gör det igen stänger vi dörren. Vi hinner knappt gå ut förrän han gör om samma sak. Vi går då ch stänger dörren. Då blir han totalt vansinnig och skriker, skriker, skriker (oftast "jävlar"). Han ger inte upp, han kan hålla på med samma intensitet i vad vi upplever som en evighet, men det handlar om minuter.

Ibland gör vi så att vi bara går ut därifrån när vi ser att han kastat ut sakerna, men han blir lika vansinnig då och skriker sig hes efter sakerna.

Va fan ska man göra?? Nu har vi hållt på med det här varenda kväll i två veckor. Det blir inte bättre, och vi har ingen plan att följa, och då blir det så fruktansvärt jobbigt att orka fortsätta. Vi ser inget resultat heller.

I kväll brast det för mig. Jag har precis fått veta att min mamma är döende i cancer, och jag orkade inte ta striden. Jag blev, efter att ha bäddat om hans säng flera gånger, totalt vansinnig, frustrerad och urledsen. Jag skrek rakt ut i hans rum och dängde kudden i en stol som välte med ett vrak. Jag bara darrade i hela kroppen och jag ville bara fortsätta skrika ut ilskan och frustrationen. Jag var sååå arg på honom, samtidigt som jag var så fruktansvärt ledsen öer att jag inte klarade av att ligna ner mig och prata snällt till honom.

Snälla ni, vad ska vi göra..? Snälla, vem kan hjälpa mig..?
Hur ska vi göra om kvällarna när han håller på och ropar på oss, och tycker det bara är roligt att slänga ut sängkläderna, och inte ger sig utan att skrika sig hes?

[Susanne G]

Hej!

Är ledsen för din mamma. Förstår att det blir extra tungt just nu.


Det råd jag kan ge dig är att backa.
Låt honom somna utan sängkläder i sängen. Bädda om honom när han har somnat så han inte fryser. Detta har blivit en lek för honom. Han skriker och kastar, ni kommer och plockar upp och går in i rummet hela tiden.

Min dotter gjorde samma sak i den åldern. Hon skrek att vi skulle bädda om henne. Till slut vaknade hon på natten och bad om att bli ombäddad. det gick en vecka -10 dagar när vi vaknade upp och tänkte. -Vad f-n håller vi på med. Jag blev arg och irriterad på henne för att hon kastade ut grejer och skulle bli ombäddad, men VEM hade börjat med det. Inte var det hon i alla fall.

Samma sak för er, ni måste backa. Låt honom gala.
Lägg honom som vanligt, gå ut med ramsan och stäng av öronen en stund. Låt honom bli förbannad, sätt på dammsugaren.
Om ni måste , gå in 1 gång och lägg tillbaka hans sängkläder. Säg sedan. -Nu var det sista gången. Nu kommer vi inte in mer. Ses imorgon.
Nu gäller det att ni stålsätter er att inte gå in.
Ni ska få se hur snabbt detta kommer sluta. Ni kommer säga. -Hur kunde vi låta detta hålla på i 2 veckor. Jag lovar för så tänkte jag själv.

Tänk: Barnen börjar ALDRIG med någonting. Det är man själv som gör det, därför är det så lätt att ta bort dåliga vanor.
Susanne

[TVåbarnsmamma]

Alltså, min tanke var att gå in max en gång, och sedan låta honom vara. Jag har aldrig kurat mina barn. Körde 5-minutersmetoden på min dotter då hon i en period var helt hopplös, och det löste sig efter några nätter. Detta fungerar dock inte på Anton, eftersom han är så otroligt envis. Han ger sig INTE, och blir mer och mer förbannad. Han skriker starkare och starkare, och det "biter" inte på honom.

Men, efter att ha läst lite av AW (jag har alltså INTE kurat mina barn någon gång), så insåg jag att denna metod inte känns bra, egentligen, för jag vill inte att han ska skrika sig till sömns (Vilket han heller aldrig gjort, eftersom han aldrig kommit så långt. På dottern däremot fungerade det bra; det bet på henne och hon gav sig). Därför känns det nu underligt att gå ifrån det, och bara låta honom vara och skrika. Om jag får rätt i det jag tror, så kommer han att skrika i flera timmar, oavbrutet. Är detta verkligen rätt..?

[Susanne G]

Godmorgon.

Vi talar väl om ett argt skrik här?
Att vara förbannad är inte samma sak som att gråta av förtvivlan. Det ska han absolut inte göra.

Han kommer att skrika av ilska för att se när ni ska komma in som ni gjort tidigare. Ni måste agera lugnt och inte bli arga eller irriterade utan förmedla med lugn; Nu ska du sova. Gonatt, gonatt.

Du skriver att metoden inte känns rätt för dig. Om du känner så kanske du behöver fundera en gång till vad du vill göra. Svårt att övertyga sitt barn att ngt är bra när man inte riktigt tycker det själv

Här handlar det inte om att han ska skrika och skrika utan att få svar på sina frågor. Ingen stängd dörr där man lämnas åt sitt eget öde.

Jag tycker du ska läsa Aw:s text om 5- minuters metoden så kanske du kan se den stora skillnaden mot SHN. Här lämnas inget barn, här lugnas dem. ( Du hittar texten på krönikor)
Susanne

[Susanne G]

Texten finns på "mer läsning". Den heter "död åt 5- minutersmetoden.

Susanne

[TVåbarnsmamma]

det är mycket riktigt ett argt skrik. När han har skrikit argt, har jag i regel undvikit att gå in till honom. När jag har gått in, har jag väntat tills hans gråt är LEDSEN, men då får man skynda sig, för mitt i allt det arga kan han snyfta till och gråta ledset under kanske 2-5 sekunder, och sedan blir han förbannad igen. Ska jag ändå gå in då, eller bara låta det vara eftersom hans skrik blir argt på en gång igen?

Jo, det är klart... Dörren ska vara öppen, det har du rätt i. Och är han bara arg, så får han väl vara det då.

Okej, vad skönt, nu känns det som om en plan börjar ta form, och det känns bra.
1. Lägga tillbka sängkläderna EN gång, och då berätta att det var sista gången (lugnt och sansat).
2. Dörren ska lämnas öppen.
3. Är han arg, så får hn vara det, och då behöver vi inte gå in.
4. När skriket blir ledset, går man in, lugnar och går ut.

Men några frågor kvarstår:
Ska jag som sagt skynda mig in under de sekunder han blir ledsen, eller låta det vara?
När jag går in då han är ledsen, ska jag DÅ lägga tillbaka kläderna och bädda om honom, eller strunta i det? (Antar att jag ska följa min punkt 1 ovan, för när vi går ut från rummet igen kommer han antagligen göra samma sak igen).

Ett jättestort tack för din hjälp! Jag ska läsa länken du gav mig.

[Susanne G]

Jag hade gått in när han blir ledsen och bäddat om för 1:a gången då.
Om han sedan väljer att kasta ut sängkläder igen (vilket han kommer göra innan du hunnit lämnat rummet) får han somna utan. Bädda om honom och ta på blöja(om nu även den kastats av vilket brukar vara populärt) när han somnat.

Efter ni fixat i ordning första gången går ni inte in fler ggr utan kör med ramsan. Ramsa gärna på väg förbi rummet, ni håller liksom på med annat. Prata högt med varandra. Dammsuga är oxå väldigt effektivt. Börja gärna dammsuga lite innan han lägger sig och att ni sedan bara nattar honom ( som en parantes) och kör igång med städningen direkt ni kommer ut från rummet. brukar vara effektivt.
Som det är nu så förväntar han sig spring av er. Ni måste fixa till allt i sängen och sakerna måste kontrolleras för att han ska kunna somna. Vilket inte är fallet och det kommer han begripa inom några dagar.

Se det som en minikur. Att sluta kasta ut allt från sängenkuren.

Kommer gå urbra.
Susanne