Jag var till en sköterska igår på vårdcentralen och lilleman fick ju följa med som vanligt. Klokt nog hade jag ju sett till att tiden passade vårt schema så att Erik var både mätt och nöjd när vi kom dit. Besöket tog 1 1/2 timme och HELA tiden låg Erik på en matta på golvet med lite leksaker och jollrade, skrattade, flörtade med sköterskan och roade sig själv. När vi skulle gå berömde sköterskan Erik och sa att såhär glada och nyfikna orkar barn vara som sover och äter ordentligt! Som om vi inte visste det
Sen - jag var på ett babycafé häromdagen och träffade ett par föräldrar med årsgamla barn och vi kom att prata om sömn. De beklagade sig lite och drömde om den dagen då de kunde få sova HELA natten i EGEN säng. Hmmm, jag har sovit gott i egen säng i rätt många månader...
Jag är SÅÅÅÅÅ stolt över vår lille solstråle!!
" sa jag förskräckt. "Då sover hon ju middag 
" "Jaha, men väck henne då", blev det ampra svaret. Jag fattade inte hur den där konstiga BVC-världen såg ut. Väcka en unge som sov middag?! Men jag gjorde det, spak som ett fån på den tiden. Kommer aldrig att glömma hur ungen bröt samman, komplett förtvivlad 