Ibland när jag matar Elsa så gnäller och skriker hon mellan tuggorna Däremellan gapar hon och vill ha mer... Känns trist att mata ett barn om är ledset/argt Honvill ofta att det ska gå FORT när man matar, men jag tycker inte att jag matar saktare de gånger hon varit så här, så det borde inte bero på det.
Nån annan som upplevt det här?
Jenny, mamma till
Elsa 25 juli 2004 - SHN-kur vid 4 månader
Siri 18 april 2007 - SM från start Bilder på Elsa och Siri!
Också vi har det så med matning just nu. En plupp som skriker och försöker klättra ur stolen halva tiden, trots att jag anstränger mig för att göra det trevligt för honom: Egen sked, mat som gurka, och rån att plocka med och han får gräva i mattallrik med såväl sked som händer.
Det känns verligen inte roligt.
Råd emottages tacksamt!
Louise
Pojke juli 2004. SHN september 2004.
Flicka f?dd oktober 2000.
Hej!
Det är dags för minitrotsåldern (vid ca 18 mån). Det kan ta sig de mest besynnerliga uttryck. Vår dotter knorrar också ibland vid matning. Man både vill och vill inte på samma gång. Äter hon med egna bestick så brukar det hjälpa.
Mata så fort det går Vänta inte på att hon ska svälja eller be om mer, utan ha en sked redo så fort du kan. Låt henne dessutom alltid ha en egen sked eller sockerfri skorpa i handen.
/LO
Lotta, mamma till Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008 Nytt fotoalbum
Hej JH!
Gråt vid käk? Jamen skojjar du, i princip varendaste mål nuförtiden! Ofattbart tråkigt, får en att känna sig som en bebisplågare. Roligt att äta, pyttsan! I vårt fall fungerar en hel del ganska dåligt just nu, om du läst min tråd missnöjeshantering så förstår du. Lille E gnölar och gormar och gråter mest hela halva dagarna, tur att han sover som en expert iallafall!
Lille E har ännu inte uppskattat smakportionerna alls, serverat både köpes och hemgjort utan skillnad. Fruktpureer gapar han som en fågelunge åt och gröten går ner utan problem men ofta med gråt/skrik/gnöl mellan varje tugga. Har börjat ge femmånaderspureer men mixar vissa av dem lite med mixerstaven först då han fortfarande kväljs lite om pureen är av den lite grövre typen. Märkligt nog klöks han inte av grova bitar banan, hmmm 8) .
Har märkt att han inte får vara för hungrig, då går det alldeles på tok med ätandet. Tycker det är svårt få till det bra eftersom om jag serverar hela flaskan först är han inte hungrig. Får han ingen flaska blir han för hungrig och bryter jag efter halva flaskmålet så tar han inte mer sen även om han inte tar någon mat heller. Inte helt enkelt, men jag antar att det bara är att framhärda i vanlig ordning, äta kommer han ju att göra i sinom tid ändå.
Skönt se att fler har det så här av och till, ibland börjar jag funera på om jag är en helt hopplös mamma och borde börja jobba istället och låta pappa ta hand om min älskade storjuvel, innan jag spolierar honom helt.
Lille E är iallafall mycket intresserad av vad vi äter och brukar få smaka lite då och då, typ slicka fil från mitt finger, smaka ett hörn av mackan osv. Kanske kan jag förmedla matglädje och uppmuntra nyfikenheten den vägen istället.
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
En fundering bara...det är ju rätt nytt det här med att äta för våra små och jag har känslan av att kopplingen mellan att äta mat och bli mätt kanske inte riktigt sitter bergfast ännu + att tekniken med att tugga/svälja är rätt osäker. Jag kom och tänka på det härom dagen att det är kanske som om man själv hade varit vrålhungrig och fått ett lass kräftor eller en hel hummer serverad. Jag hade nog blivit rätt frustrerad och ropat på bröd eller nåt annat för att stilla den värsta hungern (ska tillägga att jag är INTE speciellt duktig på att skala vare sig kräftor eller hummer ). Inget konkret råd direkt, men jag har upplevt samma sak och kom då som god amatörpsykolog att fundera på vad det beror på...
Idag hade vi den första skrikfria lunchen på ett tag. Pluppen fick en tallrik med en massa grönsakspué av flera olika sorters grönsaker och lite turkisk yoghurt i det och detta fick vara hans helt egna att mecka med medan jag stack in skedar från barnmatsburken vid sidan om. Jag tror nog han fick i sig hälften av vad som fanns på tallriken och hela burken. Sedan gjorde jag samma sak med rivet äpple: han fick sin tallrik att härja med och jag hade min.
Mycket kladdigt på golv, bord, stol plupp och mamman MEN TREVLIGT!
Louise
Pojke juli 2004. SHN september 2004.
Flicka f?dd oktober 2000.
Hej alla trevliga forumister som tagit sig tid att läsa och svara, tack!
Har fått många bra tips och råd, och det är även skönt att höra att man inte är ensam - känns som att man antagligen inte gör så mycket "fel", utan att det bara är att mata på med attityden av självklarhet 8) !
Att Elsa ska få leka själv, har jag ju TÄNKT, men det har liksom inte blivit av Man är väl för lat..... och vill inte ha kladd Men det ska nog börja kladdas lite mer här hemma nu!
De sista måltiderna har faktiskt gått jättebra och hon har inte varit ledsen förrän i slutet, men då tror jag att det är för att hon är mätt.
Jenny, mamma till
Elsa 25 juli 2004 - SHN-kur vid 4 månader
Siri 18 april 2007 - SM från start Bilder på Elsa och Siri!
Här hemma fungerar det alltid superbra om Adrian får en egen sked och om han får känna på maten i tallriken med sin skedfria hand. Blir supergeggigt men det är det värt tycker jag. Han hanterar skeden själv riktigt bra nu!
Jag orkar inte med detta gegg ibland, t ex om vi inte är hemma, och då kan det gli lite gnälligt men inte alltid. Bara han får dona på och greja själv så ofta som möjligt så går det bra att "slarva" med geggandet ibland.
Detta med mat är ju ett äventyr för bebisen som måste få utforskas. Jag kan förstå varför de vill känna på matens konsistens med händerna innan det stoppas in i munnen.
Sen är det detta med hastigheten också: snabbt ska det gå. Så fort skeden kommit ut ur bebisens mun ska den fyllas med nytt: de kan inte få mat fort nog verkar det som.
Och om det är jobbigt en längre tid: skippa dramat och ge välling ett tag, eller sånt som bebisen verkligen vill ha: potatismos, banan eller vad som är favoriten och toppfyll med välling.
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
När vår dotter var 5 mån kändes det som att det gick trögt med smakportionerna. Jag gick då in för att alltid äta samtidigt med henne mitt på dagen samt att sambon och jag införde att alltid äta vår middag samtidigt som dottern när det var dags för hennes kvällsgröt. Vid lunchen såg jag till att konversera med dottern om allt möjligt trevligt som inte hade med matandet att göra. Likaså på kvällen, då föll det sig ju naturligare med sambons hjälp såklart. Allt för att skapa en naturlig och trevlig stämning kring matbordet och undvika koncentration på barnets matintag. Vet inte om detta tips kan vara till nytta, men för oss var denna strategi kalasbra. Sedan dess har tösen ätit med god aptit och glädje.
Mamma till två ljuvliga tjejer: Tuva (född 26 juli -04) och Myra (född 10 juli -06)
(standardmodellade från tre veckors ålder resp från start)
Intressant att läsa om era problem - även vi har liknande!
Vissa måltider går bra, men vid de flesta så börjar han sträcka sig och böka efter ett tag som att han inte satt skönt i stolen. Vi matar oftast på och kommer man väl till desserten så orkar han ett tag till...
Det som däremot blir lösningen ibland är att vi tar upp honom i knät och fortsätter mata honom där. Då tystnar han alltid.
Han vill väl ha det varmt, skönt och gosigt...
Kram J
Stolt mamma till 2 s?ner:
Eskil 021001 och Alvin 040519.
Däremellan gapar hon och vill ha mer... Känns trist att mata ett barn om är ledset/argt 
25 juli 2004 - SHN-kur vid 4 månader
Vänta inte på att hon ska svälja eller be om mer, utan ha en sked redo så fort du kan. Låt henne dessutom alltid ha en egen sked eller sockerfri skorpa i handen.
Man är väl för lat..... och vill inte ha kladd 
