18-månaders

Jensan · Inlägg av **Jensan** » ons 09 feb 2005, 10:24

Hjälp! Min son är så grinig och kan få vredesutbrott, han bara gallskriker och inget hjälper. De går inte att försöka få honom att göra annat, alltså den aktivitet som jag håller på med. Annars har han alltid varit en självstädnig individ som har lekt själv mycket och inte varit så grinig. Heltplötsligt nu så kan han inte heller leka själv, någon måste vara med honom i rummet. HJÄLP! Vad ska jag göra när han bara slänger si gpå golvet och grinar coh strå i...

schnokie · Inlägg av **schnokie** » ons 09 feb 2005, 12:35

Hej Jensan!

Jag hade en liknande fråga för någon månad sen, och fick till svar att det är en liten trotsperiod som kommer vid ca 1 och 1/2 år och varar ca 2 månader.
Min tjej reagerade precis som din kille och kunde slänga sig ner på golvet och banka och slå. Det bästa är att säga "oj då", ignorera eller avleda.
Läs på om trots.
För oss känns det som trotsperioden redan är över, det går längre och längre mellan "anfallen"

men det är en bestämd liten dam vi har som absolut ska sätta på sig/ta av sig skor hela dagarna

(och det är ju fortfarande svåååårt!

/Anki

Jennie · Inlägg av **Jennie** » ons 09 feb 2005, 13:37

Hej!

Välkommen hit!

Det stämmer att barnet har en försmak av trotsåldern vid ca 18 mån ålder. Vår lillkille är just nu inne i den han också. Riktigt charmig är han när han blir arg och alldeles röd i ansiktet

Försök att tänka på att när han trotsar att det är frågor. Ett exempel: Är det verkligen sant, skall jag klä på mig nu??? Då svarar du som förälder med handling och med en självklar attityd genom att helt enkelt klä på barnet och kanske försöka att leda barnet INNAN han får ett "utbrott" genom att säga: Var är skorna/overallen/vantarna? Kan du hämta? Åh, tack så mycket! Jag har haft en liten bångstyrig herre just vid påklädning av ytterkläder men har nu kommit ifrån det genom att göra det lite som en lek när vi skall gå ut och inte visat mig stressad alls 8)

Avledning är också ett hett tips! Försök få barnets uppmärksamhet på något annat, sjung opera

eller vad som helst. Men vad du än gör: förmana inte barnet eller säg NEJ och FYY

Det förstår han inte överhuvud taget.

Ta inte för stor notis av trotsutbrotten, (det har du ju inte tid med, för du har ju 18 andra bebisar att ta hand om, eller hur?

) och som AW brukar säga: underskatta aldrig mutans fördelar. Muta med en skorpa/riskaka/äppelbit mm

Jaha, det var mina tips!

Lycka till!

Jensan · Inlägg av **Jensan** » ons 09 feb 2005, 14:04

Tack för alla tips, tyvärr så får han inte sina utbrott vid någon speciell tidpunkt utan bara sådär... påklädning t.ex går jättebra för där har vi redan gjort så att han får hjälpa til när han ska klä på sig och det är ju kul. Men det är inte så kul när han får sina utbrott i affären eller på en parkering och man vet bara inte vad det är för något som man har gjort fel. Oftast så går det nästan inte att avleda honom... Men jag ska försöka mera, ihärdighet lönar sig väl!

Inlägg av **annawahlgren** » ons 09 feb 2005, 15:37

Gnällvarning, Jensan

"Man vet bara inte vad det är för något som man har gjort fel" - precis. Din lille son kunde inte ha sagt det bättre själv

Han reagerar som han gör i vanmakt. Han känner sig inte förstådd för fem öre. Och du förstår honom inte heller. Där låser sig det hela. Han straffar dig för att du inte hjälper honom. Han tror - "vet" - att du kan, men drar slutsatsen att du inte vill. Alltså tycker du inte om honom. Alltså vill du honom inte väl.

Det är hemska "insikter" för ett litet barn. Så ta ur honom dem. Gå in för att verkligen försöka förstå. Ta bort orden, handla i stället. Hjälp honom. Du vet att du gör rätt när hans reaktion av lättnad kommer. Du ska inte ge dig för mindre. Lova mig det

Jag tror Barnaboken skulle kunna ge dig rätt sorts kärleksfullt råg i ryggen.

pia-lotta · Inlägg av **pia-lotta** » ons 09 feb 2005, 17:49

Kan detta stadie inträffa redan vid 15 månader? jag har aldrig använt nej eller fy till Caisa men hon har ändå lärt sig "nej" och använder det friskt. Hon har aldrig hindrats och är känd som ett barn som allltid är glad. Ibland får hon "utbrott" precis som ovan beskriver. Det är framför allt i situationer där jag förstår efteråt (lätt att vara efteklok

) att hon hade velat hjälpa till (tex affären) eller börjar bli trött och hungrig. Jag bemöter allt enligt AW och utvecklar talangen att inte ställa frågor som kan svaras med "nej". Jag är bara lite förvånad att denna fas kommer redan??!!

Pia-Lotta

Inlägg av **annawahlgren** » ons 09 feb 2005, 19:04

Nej, det är ingen "fas som kommer redan". Du är hemligheten på spåren när du säger att du inte först förstått vad hon vill. Jag har ett exempel i Barnaboken om en liten unge - bara dryga året - som blev bjuden ett bröd ur korgen och ville ta ett till, och fick veta att hon ju redan hade fått sitt bröd, ÄT DET NU. Och bröt samman totalt. När hon bjöds brödkorgen på nytt visade det sig att hon ville ge sin mormor ett bröd, mormor som ännu inte hade fått något. En gest av kärlek och omtanke, alltså, som missförstods katastrofalt.

Det är vår stora uppgift som föräldrar: att till varje pris försöka förstå. Först. Innan vi dömer. Och varför ska vi egentligen döma alls

pia-lotta · Inlägg av **pia-lotta** » ons 09 feb 2005, 23:54

Anna, kära kloka Anna

Jag avgudar bröd-historien i din bok

.
Får nog skriva ner den på en lapp och hänga framför ögon så jag försöker ytterligare ett steg att förstå min dotter

Pia-Lotta

Inlägg av **annawahlgren** » tor 10 feb 2005, 17:23

Underbart

Pia-Lotta

I vår hysteriska uppfostringsambition har vi så svårt ibland att se de små barnens tvättäkta goda vilja.

Karin2 · Inlägg av **Karin2** » sön 13 feb 2005, 20:48

Hej
Jag gick själv in på forumet för min 18 månaders kille har gråtit i två dagar nu.. Och han är så trött, han vill bara sova hela tiden. Är era småtrotsare också trötta? Tack för goda råd ialla fall, från alla som skriver här!
Ska läsa kapitlet i Barnaboken en andra gång i kväll.
Karin