I lördags var jag, Thomas och Emma på 50-årskalas i Flen. Vi skulle sova på hotell ganska nära festen. Jag tog med mig resesängen till festen eftersom jag visste att vi skulle stanna en bra bit in på kvällen.
Innan frågade jag de vi skulle på fest hos om det fanns någon vrå att ställa sängen i och det var inga problem. Skönt...
Kl närmade sig sju och MÅNGA barn i Emmas ålder sprang runt och hade skoj, även Emma.
Jag gick in och skulle sätta upp sängen. Hrm.. Vrån jag skulle ställa Emmas säng var ett sovrum med fönster på tre väggar (STORA dubbelfönster), glasdörr ut till det stora rum där buffébordet stod och alla gäster samlades. Stereo på hög volym i det rummet och barnen sprang som hönor där ute.
Jaha, hur gör jag nu?? TVÅ svarta sopsäckar hade jag tagit med för att täcka eventuellt fönster, kunde inte tro att man hade fönster på typ alla väggar...
Jag täckte för det fönster närmast sängen och lät glasdörren vara.
Jag la en nöjd Emma, vinkade och ramsade som vanligt. Hon tokskrattade och vinkade tillbaka. Natt natt mamma..
Sen gick jag ut och drack lite vin på trappen, då undrade mina kamrater var Emma var.
Alla tyckte så synd om Emma och herregud, ska hon ligga där alldeles ensam i ett nytt rum. Ja men det är klart, hon har ju sin säng som hon är trygg i.
Jag såg i ögonvrån ett par gånger att hon stod upp och log, tittade ut genom glasdörren på alla människor.
Efter 30 minuter gick jag in och ramsade lite eftersom hon råkade se mig. Hon bara log och vinkade till mig, natt natt mamma!
ALLA var så hänförda å oj, oj, oj. Sover hon redan, kan hon verkligen ligga själv...
MIN TJEJ
Kl halv ett åkte vi hem, Thomas plockade upp Emma och la henne mot axeln, en gosig filt runt och sen sög hon på tummen och tittade intressant halvsovandes ut genom bilrutan till hotellet. Jag la ner henne i en bäddsoffa (första gången någonsin utan spjäl/resesäng.)
Inte ett ljud...
Kvart över sju kom en yrvaken söt prinsessa ut med dockan under armen och ville ha välling.
Jag blir sååååå stolt. Mitt älskade barn. Tänk om inte du, kära Anna hade funnits....
Kramar T
