Lätt är det inte, men svårt.
Balansen sviktar, och humöret med den, och inget är lätt och enkelt, förutom magläget, men nu skulle man ju till varje pris lära sig det som Han Kan... Till varje pris.
Han sitter bredvid och stöttar. Räcker över leksaker. Trycker huvudet mot i den allra finaste tröstande gesten. Klappar fint på hjässan. Är ett stöd så fint att aldrig har någon haft så engagerat hjälp.
{|= 
Men hon grååååter.
Slutligen går han och hämtar barnvagnen. Vagnar den tom fram och tillbaka några varv med pekfingret i munnen och med en menande blick på mig.
Här krävs en Paus, en fem-minutare, menar han.
Och jag menar, vaddå, jag följer ju expertisens råd, alltid.
Efteråt lite gos i stora vuxen sängen, för alla tre. Där kan man ha kullager under rupan så mycket man vill. Det gör inget.