Kompisproblem (fyraaring)

[lill]

Jag har en fyraåring som precis har börjat riktigt “leka” med andra barn. Bor i ett område med mycket barn, alla har växt upp tillsammans, och hon går i samma förskola med en tjej. Hon har alltid tillbringat mycket tid med de andra barnen, men det har varit mest parallell-lek. Men nu sista månaderna leker de ”riktigt”. Med jämngamla flickan, Emily, som hon går på förskola med leker hon invecklade lekar med i timmar. De längtar efter varandra, skulle kunna tillbringa hela dagar och nättar med varandra, är sorgsna när de säger hejdå.. Lite som en första kärlek.

Men, den andra lilla flickan på gatan, Sofia, är 6 månader yngre och min tjej och Sofia leker inte lika bra. Sofia leker fortfarande parallellt, och min tjej är ofta lite elak mot henne. Inte direkt, men kommer gärna med pikar och kommentarer. Som tex, Sofia ska börja dansa ballett till hösten, och vill att Lilly ska börja också. Då säger Lilly att hon vill börja om hon kan vara i en egen klass!

Leker hon med Emily och Sofia ska med in i leken går de äldre tjejerna undan och försöker hålla henne utanför. Är Sofias bror, 7, med och leker hänger min tjej Lilly med i allt han säger mot Sofia, blandar sig i deras syskondiskussioner och är alltid på hans sida. Men Sofia kommer ändå och ringer på dörren varje dag för att leka.

Till saken hör också att Emilys sätt att vara och prata stryker mig mothårs.. Hon är näsvis och lillgammal, och viskar mycket till min tjej när jag säger något till tjejerna, drar med sig Lilly för att gömma sig när det är dags för mig att hämta Lilly, och ”talks back” till mig (vet inte vad det heter på svenska), ja motsäger mig helt enkelt med en näsvis röst.. Hon är uppväxt med nannies och hennes läkare-föräldrar tillbringar bara en dag per vecka med henne utan en nanny där. Alla har pratat med henne sen liten som om hon vore en vuxen..

Jag hör mycket av Emilys ton och ordval när de har lekt tillsammans, just nu kom lilla Sofia och ringde på dörren och undrade om Lilly kunde leka, Lilly hade inte ätit frukost än så jag sa om en halvtimme kan Sofia komma tillbaka. Då kom Lilly till dörren och stack ansiktet mot Sofia och sa ”Näääeee” just så där himla näsvist och elakt som lilla Emily säger. Och håren på min nacke ställer sig upp!! När jag stängt dörren säger jag strängt till Lilly att så pratar man inte till sina kompisar, att man istället säger så och så och vill man inte leka säger man så och så..

Igår när Lilly kom hem från att ha lekt med Emily hela eftermiddagen var hon väldigt näsvis, gjorde saker om och om igen som vi bett henne att inte göra, och saker som är helt förbjudna som att rulla en stor rosa flytring nerför garageuppfarten ner på gatan, gå ut genom stora grinden fast hon inte får ensam. Till slut sa jag gör du så en gång till kan du inte leka med Emily imorgon. Direkt gick hon och gjorde det igen, och idag kan hon inte leka med Emily! (Vet inte om det var rätt sätt att handskas med situationen men så blev det..!)

Jag inser att dessa kompisproblem och kompisinflytande bara kommer att öka med åren, men jag vill ju att min dotter ska kunna leka med många olika barn i olika åldrar och förstå lite att man kan såra andra väldigt djupt med vad man säger och gör..

Det blev langt, men undrar om någon har erfarenhet, tankar eller tips om det här!

[lillith]

Hej

Jag har en 3-årig kille så jag har ingen erfarenhet av barn i den ålder din är i. Däremot som generell reflektion på din önskan att hon ska kunna leka med många andra barn - jag tror att det är omöjligt att hon inte påverkas av de barn hon leker med. Du kanske vill att hon ska kunna leka med alla men alltid vara "god" oavsett hur de är. Men jag tror inte att det funkar så - om hon inte var tillräckligt lik dem så skulle de inte ha något gemensamt och småningom skulle de växa ifrån varandra. Om hon leker mycket med Emily som uppenbarligen är ledaren i deras relation eftersom hennes beteende färgar av sig på din dotter så kommer hon att påverkas av henne. Jag tror inte att du kommer runt det. Om det är så många barn i ditt område får du kanske försöka hitta andra mer väluppfostrade barn. Min son påverkas mycket av dem han leker med, lyckligtvis finns bara ett "rötägg" i hans närvaro, en av hans bästisar på dagis. Efter en dag med honom (de leker inte ihop varje dag) är sonen mer våldsam, kaxig och han vrålar fula ord. Vi har säkerställt att de särar på dem till hösten, de ska gå till olika avdelningar. Hans andra kompisar har inte sådana beteenden och han är sig lik efter att ha lekt med dem.
Jag går in aktivt med de barn som är runt mig och bearbetar deras beteenden ifall de är hemma hos oss. Typ "hos oss så gör vi så här...". Är jag ute i sandlådan tillämpar jag det bara runt mina pojkar och deras leksaker - det är ju inte förbjudet att vara oförskämd och kränkande, men ska man ha med oss att göra får man uppföra sig någorlunda. Annars får det vara. Det kan vara provocerande att gå in och bearbeta andras barn men hellre det än att jag tiger medan mina barn tvingas umgås med andra som har dåliga beteenden som föräldrarna struntar i.
Lycka till!
lillith