2 1/2-åring som kommer vandrandes med sin kudde

[jennifer]

Hej på er! Jag är ny här och tycker att forumet verkar toppen. Jag läser och använder mig av Barnaboken men behöver lite ytterligare råd och hjälp när det gäller att lära lite större barn att sova. Min 2 1/2-åring somnar själv och sover bra större delen av natten. Men han vaknar varje natt, varierar vilken tid, och går in och lägger sig i vår säng. Han ligger ofta vaken en lite stund och somnar sedan om så egentligen är det inget stort problem. Men jag skulle gärna vilja att han sov i sin egen säng hela natten. Vi sover sämre alla tre när vi sover alla i samma säng. Den senaste veckan har han inte heller kommit in själv till vårt rum utan ligger och ropar på mig för att jag ska komma och hämta honom.

Jag har läst igenom vad som står här om shn för lite äldre barn och ser att AW tycker att man ska ha kvar spjälsängen till treårsåldern (eller var det fyra). Min son har sovit i riktig säng i nästan ett helt år så det känns inte aktuellt att byta tillbaka. Vi bytte bort spjälsängen därför att han började försöka klättra ur och det kändes farligt.

Någon som kan tipsa om hur man kan få kvar honom i sin säng hela natten? Jag gissar att det behövs en liten kur, då man varje natt går tillbaka med honom till sängen, men jag bävar lite för det, då det lär bli mycket gråt och många små promenader mellan sängarna med risk för att lillebror vaknar osv. Alla goda råd är välkomna.

//jennifer

[liw]

Hej Jennifer, jag tror att det enda raka (precis som du skriver) är att fånga honom och lägga tillbaka honom i hans egen säng. Natt natt sov gott och sen gå tillbaka till din egen säng igen. Upprepas lika många gånger som han kommer in till er.

Lägg tillrätta, kanske en sofjäder så att han slappnar av, och ramsa på vägen ut. Har du inte ramsat tidigare så inför det nu, det är inte försent. Använd ramsan a la godag yxskaft vid protester

Kommer han in ofta så är det klart att det kommer att bli ett par kämpiga nätter, men tänk så skönt det blir sen. För både er och honom

Lycka till!

[carina]

Hejsan!

Har själv ingen erfarenhet av barn i din sons ålder men Anna skriver så här under SHN för äldre barn:

"Folk i tre-fyra-fem-sexårsåldern ska överhuvudtaget inte tillåtas gå ur sängen
Gärna ligga i mörkret och ha tråkigt, men inte gå ur den. Sätt dig på en stol i dörröppningen, så att barnet ser dig, och läs en tidning eller en bok eller sticka eller skriv eller gör vad som helst som inte har med barnet att göra. Din verksamhet ska tyckas kräva din totala uppmärksamhet. Titta inte inåt barnet och säg ingenting. Vid minsta rörelse i lilla sänghalmen sätter du stopp med en barsk, punktsättande ramsa. Hinner barnet upp, hinner det i alla fall inte ut! Hugg den lilla optimisten direkt, led snabbt tillbaka till sängen, tryck till utan ord och gå ut med ramsan. Upprepa lugnt."

Lycka till!

[anna]

Hej!

Ja, som Linda skriver ovan, du ska hugga honom och leda tillbaka honom!
Han ska sova i sin säng, och ni i eran

Bäva inte för hur det kommer att bli - genomför!
Men du måste vara SÄKER på att du vill det här nu, tvivla inte, du kommer att få ordning på detta! Även om det förmodligen tar ett tag, men det är ABSOLUT värt det, jag LOVAR!!!

Att han ligger och ropar att du ska hämta honom ska bemötas med en ramsa, oavsett vad han säger. Du kan hitta på en ramsa att säga, och den ska upprepas och upprepas. Min är t.ex "Nu är det natt, nu ska vi sova"

Självklart sover ingen av er bra i samma säng. Så är ju verkligen inte roligt att ha det!

På förra forumet fanns det en tjej som kallade sig Bustrollets mamma.
Tyvärr verkar hon inte ha hittat hit till det nya forumet
Hon hade en dotter på 2 år och hon hade aldrig sovit en hel natt i hela sitt liv Med beslutsamhet utöver det vanliga tog hon sig an problemet och dottern sover nu sina nätter igenom.
Det var många turer av mailande frågor och svar. Vi finns här att stötta dig på vägen, och kom ihåg att inga frågor är dumma
Samla dina krafter och KÖR!

kram anna

[anna]

Hej igen!
Ja, under tiden jag skrev hade även Carina svarat med exakta instruktioner, nu vet du hur du ska göra

anna igen

[jennifer]

Tack för era svar! Min vånda handlar lite om att jag känner mig taskig mot honom, när jag har tillåtigt honom att komma så länge och nu då inte skulle tillåta det. Någonstans inom mig finns någon som undrar "kanske borde det vara ok för ett så litet barn att komma och sova de sista timmarna av natten hos mamma och pappa??". Det här med "Attityden" och "Att ha bestämt sig" eller hur? Det handlar lite om att hitta de rätta argumenten inför sig själv. Jag ska ladda lite till innan jag tar tjuren vid hornen.

[liw]

Helt rätt. Attityden är jätteviktigt. Du kan inte leda tillbaka honom in till sig samtidigt som du går och bannar dig själv för att du känner dig elak... Jobba på det!

Lite argument från mig till dig

Han sover bättre i sin egen säng.
Det är viktigt att känna sig trygg i sin egen säng och kunna somna om själv.
Han sover bättre i sin egen säng.
Han sover bättre i sin egen säng!

OK, Lite upprepningar kanske Men det är ju faktiskt så. Du är inte elak för att du leder tillbaka honom till hans säng. Han behöver bara (i handling) få höra från dig att "det är lungt, sov du tryggt i din säng, vi har vakten, inget farligt händer". Egentligen kan man väl säga att du gör honom en björntjänst genom att låta honom komma in till er, då talar du i stället om (även här i handling) att "ja kom in till oss och sov klart, du är säkrare här".
Du skriver visserligeninget om mardrömar eller dyl, men om han kände sig helt trygg i sin egen säng så skulle han nog stanna där...

Mer peppning i från mig. Ladda och kör när du har jagat iväg din egen varg.

[HelBoB]

Tjena,

jag har nästan exakt lika gamla barn som du.

Vi har liknande situation. Äldsta dottern ropar på natten, fast då går pappa in till hennes rum och tillsammans flyttar dom till en annan (större) säng i hennes rum och sover vidare. Eftersom lillasyster ligger i vår stora säng vid den tiden på natten så får hon inte plats heller så det alternativet finns inte. Det har jag varit hård på ända sen vi fick eget rum (flyttade ut ur hennes) så vi har alltid haft en stor säng i hennes rum. Vill hon ha nattsällskap så blir det i hennes rum. Detta för att jag skulle kunna lägga henne när jag var höggravid också...

Nästa steg för oss med henne blir nog att pappa sitter vid sidan av hennes säng tills hon somnar om på natten istället för att de lägger sig tillsammans i sängen och sover vidare. Storasyster är ju inte "kurad" men har just lärt sig somna själv (för 2 månader sedan) med (halv-)lyckat resultat. Vi jobbar fortfarande på detta.

Vi har inför varje förändring pratat mycket med henne och berättat att nu blir det si och nu bler det så, och hon har i princip bara accepterat det. Från att somna med mamma varje natt och sova i samma rum som oss till att böra på dagis, somna med pappa, få ett eget rum, få en lillasyster, somna själv, ta bort nattvälling. Tuffa månader för en liten kicka, men det har hon klarat med bravur.

AW:s tips tror jag på (som står ovan). Sitta nära och se till att hon/han inte får chans att kliva upp vid läggning (fast ni hade inga problem med detta?). Jag tror på Annas ord att "Din verksamhet skall tyckas kräva din totala uppmärksamhet" . Då blir inte trycket/uppmärksamheten på barnet så stort utan han/hon kan lugnt ägna sig åt att somna...

Fast å andra sidan kanske man inte ska ägna sig åt något sådant just vid nattuppvaknandet eftersom "på natten soooover man, allt är tråååkigt".

Hur som helst, så får man nog ta tjuren vid hornen och ta några jobbiga nätter, med risk för att lillebror/lillasyster vaknar.

Kanske pappa kan ta hand om nattuppvaknandet ett tag? Tufft när man jobbar, men några nätter kan göra all förändning i världen.

/Helena

[anna]

Hej!
Ta bort den där lilla "någon som undrar" ur ditt sinne...
För även tanken att det INTE är o.k finns ju inom dig, låt den tanken vinna

Hitta dina rätta argument, för det är DOM som kommer avgöra hur det kommer att gå!

Jag tycker det brukar hjälpa med att FÖRBEREDA om vad som kommer att hända. Mest med den stora,3,5, men även med den lilla 1,5 (dom små förstår mer än man tror)
Förbered med STOR entusiasm några dagar innan det ska hända.
"Vet du - på FREDAG - då ska du få sova HELA natten i din egna säng, DET blir mysigt!!!"
Jag VET inte om det egentligen "ska" göras med sova-hela-natten-kurer, men det hjälper mig ofta i andra situationer.

Du är inte taskig mot honom! Du är SNÄLL mot honom som lär honom att sova i sin egen säng och känna sig trygg med det! Han kommer sova gott hela nätterna och det är inte taskigt - det är en gåva!

Odla entusiasmen, säkerheten och attityden!
Han kommer nämligen märka på dig om du är det minsta osäker.
Och har du bestämt dig för att genomföra detta, så GÖR det, ge inte med dig en endaste gång!

kram anna

[jennifer]

Tack igen för all pepping! Jag ska genomföra detta. Måste bara ladda lite mentalt först. Återkommer och berättar hur det har gått.

[anna]

Hej!
Ja, du ser ju!
Här är det fullt av folk som vill hjälpa till och stötta!
Säg bara till när du börjar, så hjälper vi dig på vägen

kram anna

[annawahlgren]

Tack alla Makalöst peppande läsning

En sorglig missuppfattning, tycker jag, är detta som grasserar lite varstans i dessa tider - att det skulle vara synd om små barn som får sova. Att det skulle vara en påfrestning för dem. Att det skulle vara något de helst borde få slippa. Att det, om absolut nödvändigt (för att mamma håller på att bli tokig, pappa galen, skilsmässan stå för dörren och barnet ramla ihop av utmattning över middagsbordet) är något som ska införas under samvetstryck och ursäkter, beklaganden och vädjanden, maratoneviga förklaringar och förhandlingspsykologiska turneringar...

Varför då

Varför är det inte lika synd om mamma som får sova Varför är hon avundsvärd

Varför är det inte lika synd om pappa som får sova Varför anses det vara mannens mer eller mindre självklara rättighet att få sova på nätterna (han jobbar ju, i regel - men gör inte barnet det Och mamma )

Varför är alla så intresserade av shn-kuren och andra s k metoder som alla går ut på att få barnet att sova hel natt - om det vore skönast för dem att få slippa Och synd om dem som sov

Att få sova gott på nätterna, trygg i sig själv och med vargen på behörigt avstånd, är en förmån för alla människor. Små som stora. Det är något att jubla över och tacka för

Följ de enkla råden i Barnaboken om små nattsmygare. Se till att barnet vaknar varje gång nattsmygeriet sätter in. Medan du leder, inte bär, vederbörande till sängen - självgåendes - drar du ramsan du hittat på, lugn, glad och betryggande, lägger snabbt, stoppar om snabbt, trycker till snabbt på plats (allt detta ska inte ta mer än någon minut) och går din väg, medan du drar samma ramsa igen x 2. (Läs på om denna!) Upprepa. Den lilla nattsmygarkuren tar inte många nätter (tre, kanske) om du är lugnt konsekvent. Storebror vaknar inte mer när han väl märker att du tar hand om och sköter "problemet"; då behöver inte han göra det

[Mamma till tre kottar]

Först och främst så läsa alla goda råd du fått här, tänk sedan efter hur ni vill ha det. Föräldrar och barn är olika. Jag har tre barn och de två äldsta har haft "nattliga" aktiviteter för sig.

Äldsta dottern älskade sin spjälsäng och ville inte ur den för allt i världen. Men runt tvåårsåldern (i 2-3 månader) vaknade hon flera nätter i veckan och ville att vi skulle läsa för henne. Vi ville att hon skulle komma och sova hos oss, men hon vägrade - vi skulle sova hon henna (i spjälsängen tyckte hon). Vi satte in en extrasäng bredvis hennes spjälsäng som någon av oss sov i när hon vaknade. Och det där med att läsa - hon ville höra vår röst. Ibland läste jag (hela Winnie the Pohh på engelska), ibland låga jag bara och mumlade tills hon somnade om. Efter 2-3 månader var nattläsandet över och hon sov ordentligt. Skulle detta hända med lillasyster kommer vi göra samma sak igen.

Sonen behövde mycket närhet ända upp i 4 årsåldern. Han fick byta till stor säng tidigare än sin syster för att han VÄGRADE att sova i spjälsängen. Han verkligen HATADE den. Därför sov han hos oss tills han var knappt tre när han fick en vanlig säng. Sedan sov vi hos honom när han vaknade, först när han närmade sig fem började han sova hela natten. Skulle detta hända med lillasyster kommer vi göra samma sak igen.

Just nu sover lillasyster på en stor madrass nedanför vår säng, hon tycker inte om trängsel och vår säg är lite trång. Hon sover just nu hela nätterna, men somnar senare än de flesta här (mellan 21-23). Passar oss fint.

[annawahlgren]

När sover ni?

[Mamma till tre kottar]

Jag vet inte om det var mig du frågade om när vi sover. Jag vet inte om jag uppfattade frågan korrekt för svaret blir så självklart:

På natten.