Hund eller kattmännniska

inger · Inlägg av **inger** » lör 16 jun 2007, 10:46

Hur tänker ni kring det?
En vän sa
- Det är mer omogna människor som har hund. De behöver hela tiden bekräftelse och bevis på hundens tillgivenhet för dem. Människor som har katt är människor med större integritet, de tål ett djur som går isna egna vägar och som har egen integritet.
Jag som frågar tycker mycket om både katter och hundar.

fjällström · Inlägg av **fjällström** » lör 16 jun 2007, 12:03

Jag har alltid haft både hund och katt men känner lite mer för hund :-k Kanske är det just för att en hund blir så glad när man kommer hem, följer gärna med ut i skogen, värmer fötterna när man är frusen...

Katten däremot gör ju som den själv vill. Visst kan den också vara sällskaplig, men den bestämmer ju själv när och hur det ska ske. Och när det ska sluta. Hunden är ju alltid gossig och glad

Hunden är ju ett flockdjur, som behöver sin flock för att överleva, liksom vi

Katten kan ju leva helt på egen hand. Den är inte alls beroende av oss på samma sätt som hunden. Därför gillar jag hund bättre. Hunden behöver mig och jag behöver hunden

Intressant fundering

Ewa · Inlägg av **Ewa** » lör 16 jun 2007, 15:55

Och jag är kattmänniska. Tror jag, för att jag behöver tid IFRED rätt ofta. (Ensamlek är mao nödvändigt i detta hem

). Och känner mig liksom jagad av att ha någon i hasorna mest hela tiden, om man ska hårddra det. Visst är det inte automatiskt så när man har hund, men de får mig ändå att känna mig ofri på ett sätt som jag inte riktigt trivs med. Nu är förvisso våra katter till viss del mer att räkna som hundar, de följer nästan alltid med när vi går på promenad, och är MYCKET sällskapliga. Men de har också stort behov av egentid - så där funkar vi liksom rätt bra ihop.

indra · Inlägg av **indra** » lör 16 jun 2007, 20:01

För mig tog det ett år innan jag bestämde mig att skaffa hund, det är nästan som att ha barn. Jag hade tur att jag kunde ha med mig min hund på jobbet, annars hade det ej gått, jobbade låånga dagar.Tycker absolut inte man är mera omogen om man har hund,tvärtom, man har ju mycket mera ansvar med hund än katt. Jag har oxå två katter, självständiga är dom, det är skönt, sköter sig själva, kommer o går som dom vill.. Är mera hundmänniska känner jag, växte upp med hund. Hundar tycker jag är mera lika oss, visar känslor, känner på sig om man är ledsen m.m. Ut o gå måste man i ur o skur, men det är ju bara bra för kropp o själ

.

SusanD · Inlägg av **SusanD** » lör 16 jun 2007, 20:59

Oj då, var äldsta hund Filippa har en egen katt som heter Molly, en livs levande sköldspaddsfärgad kisse. Vad är hon då, Filippa alltså, omogen?

Kram Susan

Jannika · Inlägg av **Jannika** » sön 17 jun 2007, 09:12

Om det är omoget att kunna samarbeta och relatera till flera andra i en flock/familj jämfört med att bara behöva ta hänsyn till sig själv och sina egna behov vet jag inte om jag håller med om... Kan nog helt subjektivt tycka att det är kattegenskaperna som är de omognaste i det fallet.

Det är väl mer så att vi behöver de olika hund- eller kattdragen i våra personligheter i olika skeden i livet. Är man en människa som bara ser till andra människors väl och ve kan man behöva bli påmind av en katt om att vara lite mer egoistisk. Har man en tendens att bara köra sitt eget race är det nyttigt att ha ansvar för en hund.

Personligen gillar jag både katter och hundar och är uppvuxen med massor av djur men mest läroroikt för min egen del har det varit att ha en egen hund. Jag har lärt mig en hel del om vad som krävs för att gå hem som flockledare. Det går inte att fuska med hundar, det är direktrespons. Och Attityden måste sitta som ett smäck.

Kram Jannika

anna · Inlägg av **anna** » sön 17 jun 2007, 18:46

Jag är ABSOLUT en kattmänniska!

Ljuvliga, egensinniga djur!

kram anna

ulrikaj · Inlägg av **ulrikaj** » sön 17 jun 2007, 19:53

Hej.
Jag älskar nästan alla sorters djur och har både katt och hund.
Vi har alltid haft katt men Kajsa är den första hunden.
Jag tycker om dom båda på olika sätt,men är väll innerst inne med handen på hjärtat mer katt människa även om Kajsa är världens goaste. :-$

Kan det vara lite grann hur man är uppväxt med dom olika djuren oxå?

Ebbab · Inlägg av **Ebbab** » mån 18 jun 2007, 14:57

Kattmänniska här!!!
Fast jag visste inte att det innebar att jag var mer mogen och hade större integritet än hundmänniskor... 8)

Näe, det handlar nog bara om dels vad man är van med och dels vilket kynne man har. Jag gillar kattens stil helt enkelt!

Sen har vi bara haft katter hel min uppväxt så det är katter jag känner och kan läsa av. Hundar är ganska obegripliga tycker jag, och är ofta lite för stora, och låter, och har stora tänder, och tittar konstigt på en, och luktar en massa, och luktar närgånget på en....

Ja ni ser, taskigt hundkoll har jag. Men katter läser jag av på sekunden!

Ewa · Inlägg av **Ewa** » mån 18 jun 2007, 17:15

Fast jag visste inte att det innebar att jag var mer mogen och hade större integritet än hundmänniskor...

Nej, mycket märklig slutsats det där, tyckte jag. Däremot var själva frågeställningen kring vad man föredrar ändå lite kul på småkackelvis, liksom.

Näe, det handlar nog bara om dels vad man är van med och dels vilket kynne man har.

Precis vad jag tror. 1 del vana, 1 del personlighet/kynne. Vi hade varken katt eller hund när vi var små. Däremot hade alla kompisar hundar som alltid var med och lekte med oss. Och mormor och farmor hade katt. Och pappa föder upp hundar. Men jag är ÄNDÅ kattmänniska. Helt enkelt för att vi funkar lite likadant. Lite enstöringar i lagoma doser, så där.

Puffis · Inlägg av **Puffis** » ons 27 jun 2007, 20:15

Haha!

nej, jag tror också att man måste vara mer "mogen" för att ha hund. Det är ju så mycket mer ansvar! Vet många som skaffar katt så fort dom flyttar hemifrån för att det är ju "bara att ha" dem. De är "självständiga" (kan vara ensamma medan man jobbar och/eller festar

) och sköter sig själva. Sen får katten ganska snart hitta ett nytt hem...

Men visst jag ska villigt erkänna att anledningen till att jag föredrar hundar är att jag vill kunna "tvångsgosa" med dem, säga åt dem vad de ska göra och bli varmt välkomnad när jag kommer hem.

Spyro · Inlägg av **Spyro** » ons 27 jun 2007, 21:48

Både och!

Tog hand om två kattungar när jag skaffade en egen lägenhet, deras mamma ville inte ge dem någon mat och de var på svältgränsen... Den ena, Spyro (känner ni igen nicket?

) är borta nu, hon försvann för bara nån månad sen. Hon var en riktig kompis och det gör riktigt ont att hon inte verkar komma hem mera!

Och nu har jag skaffat valp. Mest för att jag inte kan tänka mig ett liv utan vare sig hund eller katt (eller akvarium heller, för den delen) och för att jag behöver någon sorts utmaning, ett "jobb". Blev helt chockad när jag insåg hur mycket jag redan tycker om henne!

Så jag är nog mest en DJURmänniska, tror jag. Älskar katternas mjuka kurrande under de kalla vinterkvällarna i soffan. Älskar att vara behövd och älskad av en liten valp. Älskar att sitta och betrakta min ståtliga fengädda som närapå ger mig hjärtattacker så fort jag stoppar ner handen i akvariet - han har nämligen fått smak för mitt blod..

Och om jag blev tvungen skulle jag faktiskt välja ett ensamt liv med djuren istället för ett liv med min man och utan djur. Bäst av allt är ju naturligtvis våran älskade, guldlockiga Skalman!

Fast det visste ni nog redan...