).Bostad och det andra löste sig medans vi låg på bb och allt blev PERFEKT!
Första 2-3 veckorna hemma var sverkligen perfekta.
Han åt, sov, åt, sov, åt, sov.
Ganska regelbundet tillochmed.
Och jag tänkte såklart "Det här var ju lätt som en plätt!".
Men tji fick jag, helvetet bröt lös med allt som det innebär.
En i stort sätt konstant skrikande/gnällande bebis som aldrig kom till ro att sova. Annat än i min famn. Jag var hans sittande/gående säng.
Hans dom blev "kolik" som så många andra skrikande barn.
Jag var DÖMD!
Efter några veckor var det ohållbart, jag klarade inte mer!
Mitt liv bestod enbart av att försöka få lilla W nöjd, eller somna så jag kunde äta eller duscha eller nåt annat jag inte hunnit göra.
Vissa dagar var värre än andra, han kunde hålla på i 12 timmar fram och tillbaka. Äta, skrika, äta, skrika, äta, skrika. Sov gjorde han knappt. Nån 20-minutare eller två.
Desperat skrev jag ett inlägg på FL, mest för att få stöd.
Någon rekomenderade att jag kollade upp Anna Wahlgrens Barnaboken.
Min första tanke var ju såklart "Vaddå? Skulle det ta bort hans kolik?!".
Men jag hade ändå tanken kvar.
Efter nån vecka stötte jag på Annas egen hemsida. Forumet lockade och jag skrev ett inlägg även där (här). Men denna gång blev annorlunda.
Jag fick konkreta tips!
Läste kompendiet om standardmodellen och blev SÅLD!
Efter det hittade jag BB till reducerat pris och den blev en självklarhet!
Jag körde igång direkt. Lätt som en plätt tyckte jag ju.
Första dagen ja, för han han åt ju så han nästan sprack i överflödet av mat.
Nästa dag blev lite värre och jag kämpade med vagningen.
Han sov ju lite mer nu, men det kändes inte som om jag hajjat allt med SM.
Frågade och frågade på forumet men fick mest massa flummiga svar.
Typ "Du vet hur du ska göra, du har redan fått svar på det, använd ATTITYDEN!".
Och jag fattade nada. Jag ville ju ha KONKRETA svar.
HUR jag skulle göra.
Jag kämpade ändock på och efter en tid började jag inse saker.
Vilken varg som skulle skjutas först, hur allt hängde ihop och framförallt ATTITYDEN!
Den berömda, som är så viktig, som lätt glöms bort första tiden när man ska lära sig allt det praktiska.
Och KA-TJING! Han blev en ny bebis IGEN!
Och jag insåg med ens att jag bara varit ett verktyg mellan W's frågor och Annas svar. Och nu äntligen förstår även jag vad han säger.
Jag förstår honom!
Nu äter han nästan som han ska, sover när han ska med minimal hjälp, ibland lite mer. [-o<
Och jag är äntligen tillbaka i himmelriket!
Vi njuter varje dag.
Av varandra, av livet.
Och vi älskar..
Denna text är ett stort TACK!
Riktat till Anna Wahlgren själv och såklart alla underbara mänsikor på detta forum som hjälpte mig att förstå.
Jag och W är er evigt tacksamma!
\:D/ 
{|=