kallat misstag. Och jag var mycket belutsam med att lyckas. Under 9 månader sörplade jag in kunskaper, som en svamp. Jag läste massor av mamma tidningar, brochyrer, böcker. Jag till och med tog en praktik plats på ett dagis 
för jag trodde att jag skulle lära mig allt om barn då Den lille prinsen kom, och redan på bb, skrek han, massor, han åt massor, han åt faktiskt hela hela tiden, både han och jag blev blodiga, han hade skavsår på sina små kinder, redan efter 2 dagar på bb
Han kunde sova och äta samtidigt det tog ungefär 2.5 timme i bland tre, sög han inte, så skrek han, och skrek och skrek 
Vi fick inga möten, inget umgänge. Vid 3.5 månad så vände det, jag slutade amma, och skämdes så för det, vågade knappt berätta det för barnmorskan. Mot slutet grät jag när jag ammade 
Men med flaska och välling slutat han skrika..Han började sova hela nätter..
..Men vid 5 månader ett halvår, vände det...igen
Han började ha uppvak, det började med ett uppvak klockan 2, nån månad senare blev det ett till uppvak...Dagarna var gnälliga, missnöjd det var han ofta. Bada gick inte, somna gott utan hjälp det fanns inte. Jag kunde inte lämna honom i ett rum, en sekund, han var hela tiden tvungen att se mig...Låg han på golvet var jag tvungen att se till att han hela tiden hade mitt ansikte i synfältet, låg han till exempel på golvet, och något var i vägen för att han skulle kunna se mitt ansikte, då skrek han...Nu förstår jag att han sökte mig
Han ville ha ett möte, ett bemötande som var positivt 
, han ville se att allt var i sin ordning, men framförallt sökte han mig för att tas upp i gemenskapen kring arbetet i hemmet det visste inte jag då Jg försökte väl mer eller mindre accptera läget, vaknätter, gnäll hela dagarna...jag visste ju vid detta laget, att ingenting fungerar. JAG hade ju provat allt, och inget fungerade. Fungerade nått så var det bara tillfälligt.
Ja, jag hade gett upp hoppet..helt
Men en dag, så vandrade jag omkring med barnvagn på stan...för att fördriva tid, få honom att sova, jag gick in på en bokhandel, och började kika på avdelningen med böcker om barn. Först lite förstrött tidsfördriv, men sen hittade jag Barnaboken, bläddrade lite, jag gillade boken, men jag hade ju läst så mycket böcker, kunde det va värt att köpa den dyra boken, för nått som kanske inte skulle vara till någon nytta. Jag gick sen hem, men Boken hade etsat sig fast, Den verkade ju så bra, men vi hade ju nästan inga pengar...Ja hur som helst, jag kände att den boken måste jag ha, sen minns jag att, någon intevjuv med AW, som visats på tv, och vi hade disskuterat henne efteråt...när jag kanske var i 11-12 års åldern själv!!!Köpte boken nästa dag!!!
Förändringarna blev:
Den viktigaste för oss Den sociala delaktigheten, han blev helt plötsligt och direkt en mycket glad liten männsika! hans nattsömn Kuren tog inte tre nätter (9 månader var han) utan ungefär 1 och en halv natt och dag Med ett enda återfall, veckan efter. Våra möten Så kärleken kunde lysa igenom. särskilt tydligt blev det ju, i och med den sociala delaktigheten, osså skrattet och buset inför nattningen Osså inte att förglömma:och så viktigt Att jag fick verktyg att bedriva en skuldfri fostran Skam och skuld, att läsa om det i BB, tog mig verkligen på sängen jag fick en aha, upplevelse. Jag fällde nog en lite tår, för det gav mig sån klarhet.Anna
Tack 
