Vår 22-månaders kille sover till 05.30

[uberg]

Hej!

Vår Olle är en aktiv och social kille som sköter sin insomning perfekt! Morgnarna har dock aldrig varit hans "starka" sida. Nu har vi haft en ganska lång period med uppvakning mellan 05.00 och 05.30. Det märks så väl på honom när han inte sover till åtminstone 06.00. Lyckas han bara, så är han en helt annan kille. För fyra-fem veckor sedan drog vi ner hans dagslur med en halvtimme för att få honom att sova längre på morgonen, men det har inte gett någon tydlig effekt.

Så här ser hans schema ut idag:
ca 05.30 Vaknar och kan inte somna om (småpratar och protesterar)
06.00 Plockas upp och dricker välling (inte tokhungrig)
07.00 Frukost
07.45 Går till dagis
fm utetid
11.00 Lunch
11.30 Sover
12.30 Har jättesvårt att vakna, sover oftast en stund till i frökens famn
em utetid
14.00 Mellis
16.00 Hämtas från dagis
em ute eller tittar lite på Nalle Puh innan maten
18.00 Middag
19.15 Välling
19.30 Sova
Som sagt, inga problem alls att somna in. När vällingen är urdrucken säger han resolut "sova!" och så nattar vi honom (med ramsa och allt).

Tidigare såg vi till att inte något ljus alls kunde komma in i hans rum, men orkar inte hålla på att släpa på extratyg e t c under semestrar och resor. Nu har vi bestämt att han måste vänja sig vid att det är ljust på morgnarna. Kanske är det detta som ställer till problem?

När jag läser inläggen, avundas jag er vars barn åtminstone sover till 06.00. Det vore underbart att få väcka honom vid den tiden om ett tag. Har någon något tips som kan funka?

Häpp!
UIf

Ps. Ramsningen har vi fortsatt med som man ska, men vi märker mer och mer att vi inte får samma tydliga reaktion på den när vi ex ramsar på morgonen.

[TorpSara]

Tja, JAG tror ju att du svarar dig själv här...
Det finns gott om vuxna i det här landet som sover riktigt risigt på sommaren, just på grund av ljuset. Och för barnen är det ju så klart ännu svårare, är det ljust är det dag, det vet ju varenda biologisk varelse på jorden. Jag tror att det är MYCKET begärt att lära ett barn att somna om på natten om det är ljust.
Eller menar ni att det inte spelade någon roll? :-k

Tidigare såg vi till att inte något ljus alls kunde komma in i hans rum, men orkar inte hålla på att släpa på extratyg e t c under semestrar och resor. Nu har vi bestämt att han måste vänja sig vid att det är ljust på morgnarna. Kanske är det detta som ställer till problem?

[uberg]

Hej TorpSara!

Tack för ditt svar.

Det kanske är som du säger. Morgonljuset ställer till problem. Naturligtvis har vi fönstrena täckta med persienner och en viss del av dem med ett extra tyg. Detta gör det ju dock inte beckmörkt, vilket vi eftersträvat tidigare.
Förra sommaren t ex täckte vi sommarställets friggebods fönster med kartongpapp och tejpade för gliporna i dörren m m... Hermetiskt tillsluten liksom och det är detta som vi hade hoppats att komma ifrån genom att nöja oss med det vi gör idag. Sedan förstår jag inte riktigt vad du menar med din sista mening...?

Någon som har ytterligare en teori?

Häpp!
Ulf

[uberg]

Hej TorpSara!

Tack för ditt svar.

Det kanske är som du säger. Morgonljuset ställer till problem. Naturligtvis har vi fönstrena täckta med persienner och en viss del av dem med ett extra tyg. Detta gör det ju dock inte beckmörkt, vilket vi eftersträvat tidigare.
Förra sommaren t ex täckte vi sommarställets friggebods fönster med kartongpapp och tejpade för gliporna i dörren m m... Hermetiskt tillsluten liksom och det är detta som vi hade hoppats att komma ifrån genom att nöja oss med det vi gör idag. Sedan förstår jag inte riktigt vad du menar med din sista mening...?

Någon som har någon annan fundering?

Häpp!
Ulf

[TorpSara]

Jag funderade på om ni inte märkte någon effekt av mörkläggningen... Min brorson sover sen en tid i tvättstugan men vaknar ändå...

Krigstejpning är väl att ta i. Köp mörkläggninstyg och kläm fast i fönstret, mellan karmen och fönstret! Hemma räcker en mörkläggningsrullgardin utanpå persiennerna! Det behöver inte vara mer besvärligt än så!

[TorsMamma]

Ursäkta om jag kastar mig in här

Jag håller med TorpSara 100%. Det finns massor och åter massor av trådar som är avhandlade på just detta med mörkläggning och massor av trådar med tips på hur man kan göra.

MEN, jag ser även andra saker i just detta...

Jag får ihop 10,5 timmar natt och 1 timme lur på dagen (1 timme är för övrigt ej naturligt sömnpass...) En 1-2 åring skall ha 13,5 timmar och även om det minskar efter 2 år brukar man ha 12 timmars natt långt upp i skolåldern.
Sömn föder sömn brukar det heta. Kanske behöver ni även se över sovtiderna lite tycker jag.

Ps. Ramsningen har vi fortsatt med som man ska, men vi märker mer och mer att vi inte får samma tydliga reaktion på den när vi ex ramsar på morgonen.

Just vargtimmen finns lite olika sätt att bemöta på och i just ert fall skulle jag vilja utfärda en varning på underhållning som pågår. Och meddelandet på natten är att "DET HÄNDER INGENTING, folk sover som grisar" Så här kanske det är dags för en "morgon kur" helt enkelt?
Ramsan skall som med alla verktygen användas sparsamt och med "attityden".

Läs gärna på i massor här på forum så kommer du hitta många tips på "tidiga mornar" problem och återkom gärna så skall vi se till att ni kommer på bana så fort vi bara kan.

[uberg]

Hej!

Tack för era svar!!

Jag börjar med TorpSara...
Intressant att du frågar om mörkläggningen haft någon effekt. Vi har skrivit på detta forum vid några andra tillfällen och tagit upp samma problem - Olle sover inte så länge som han ska. På den tiden sov han iallafall till 06.00, men då var det ju också höst och mörkt...
Ett av våra upphängda tyg är just en mörkläggningsgardin, men nu planerar vi att byta ut det mot rullgardin samt komplettera med det även på balkongdörren där vi idag bara har persienner. Vi kanske får ge upp vår ambition att "vänja" honom vid ljuset. Tack för dina tankar!

... och fortsätter med Torsmamma
Ska läsa ännu mer i forumet efter att jag skrivit detta, phu!
Du har helt rätt att Olle inte får ihop de timmar som han behöver! Du skriver att vi bör se över sovtiderna och det gör vi gärna, men har lite svårt att veta vad vi ska göra. Mycket tidigare än 19.30 skulle vi helst inte vilja lägga honom, då det är den tiden som en av oss har att träffa honom på dagen. Under en period testade vi 19.00, vilket gav oss några dagar då han vaknade 06.00, sedan var det tillbaka vid 05.30. På dagis har vi från idag sagt till dem att han får sova så länge han vill (då väcks han 14.00). Vad jag är rädd för är att han förskjuter dygnet när han sover så mycket på dagen. Vi vill ju flytta 05.30 till 06.30 inte lägga den sömnen på dagen...

Kom gärna med inspel på tider! Det känns lite som om vi försökt allt och sitter i en återvändsgränd.

Häpp!
Ulf

[annawahlgren]

Tidigare såg vi till att inte något ljus alls kunde komma in i hans rum, men orkar inte hålla på att släpa på extratyg e t c under semestrar och resor. Nu har vi bestämt att han måste vänja sig vid att det är ljust på morgnarna.

Välkommen är du - det har jag nog inte sagt förut

Om jag läser rätt, är lille älsklingen inte två år fyllda och tillbringar åtta timmar på dagis, dvs hel arbetstid.

Nu har ni problem med hans tidiga morgnar. Ja, herre milde, vad har inte HAN problem med, höll jag på att säga

Ni "orkar inte hålla på att släpa på extratyg" (hur tungt är det, då ) under semestrar och resor. Så ni har bestämt att "han måste vänja sig vid att det är ljust på morgnarna." Jaså, det måste han

Och vad om HAN inte orkar Vad allt ska inte han "vänja sig" vid

Men klaga ska ni i alla fall, när han självfallet tror att dagen har börjat eftersom det är ljust, och när han dessutom knappt ser röken av sina ömma föräldrar under sin arma vakna tid - när ska han då lyckas påkalla er uppmärksamhet, tycker du

Lite kunde ni kanske hjälpa honom

Alienation, stress och sömnbrist innan din lilla arvinge ens är två år fyllda - hur smart är det

Ja, jag grälar därför att jag tycker du resonerar huvudlöst. Dvs era krav på detta lilla barn är huvudlösa.

Tänk om Ta gärna Barnaboken till hjälp.

[uberg]

Hoppla!

Det var ingen dålig avhyvling vid första mötet med vår husgud Anna!

Idén med att inte vänja sig vid beckmörker i rummet är något som jag tagit intryck av när jag läst det du skrivit, Anna. Du pratar mycket om att inte barn ska leva ett för tillrättalagt liv. "De ska äta mat på ritkigt tallrik" e t c...

Kanske nu detta inte gäller just mörkläggning och oavsett är vi i behov av konkreta råd. Har läst Barnaboken från pärm till pärm och rekommenderat den till många nyblivna föräldrar. Jag vet inte vad du syftar på i boken, men tar gärna emot tips på kapitel.

Berätta gärna mer konkret vad du menar att vi ska hjälpa honom med. Självklart är den situation vi nu befinner oss i inte något vi önskar oss och vill gärna komma bort från. Vi har under de senaste månaderna jobbat stenhårt på att hitta lösningar och tagit utgångspunkt i det vi lärt oss i dina böcker.

Huvudlös eller inte - för, i första hand, min son skull vill jag inte ha det så här.

Ser fram emot att höra av dig
Ulf

[annawahlgren]

Du pratar mycket om att inte barn ska leva ett för tillrättalagt liv. "De ska äta mat på ritkigt tallrik" e t c...

Självklart är den situation vi nu befinner oss i inte något vi önskar oss och vill gärna komma bort från. Vi har under de senaste månaderna jobbat stenhårt på att hitta lösningar ---

Försök inte, min gode man Äta mat på riktig tallrik Var står det, månntro För mig får små barn så gärna äta direkt från bordet och med sina egna små hansingar, bara de äter (vilket de gör när de är hungriga nog).

Tillrättalagd BARNVÄRLD, var ordet. Och var pågår det Både hemma och på dagis, nuförtiden. På dagis av strukturella skäl; hemma därför att ingen är hemma. Frankt talat. Man vistas bara i hemmet på fritiden, och den är kort. Vårt samhällssystem har gjort det praktiskt taget omöjligt för familjen att fungera som familj. Följaktligen blir de vuxna - när nu alla träffas en stund på fritiden, bortanför den kamp för tillvaron som borde vara "flockens" gemensamma - serviceinrättningar, och barnen blir fritidsartiklar.

Lika logiskt som horribelt.

Så vad är det som är så fel med situationen ni befinner er i? "Inte något vi önskar oss och gärna vill komma bort ifrån."

Menar du problemet med att gossen inte sover som en gris i dagsljus? Där kan du verkligen mycket enkelt hjälpa honom genom att mörklägga, dvs göra den natt som inte Moder Natur behagar bistå med för närvarande.

Eller menar du möjligen något mera långtgående

I så fall vill jag föreslå dig att läsa "Vad rätt var tänkt, det blev så fel" i Barnaboken.

Är det alienation, stress och sömnbrist som är vad ni "gärna vill komma bort ifrån"?

Då vill jag föreslå prioritering. Försök fixa de första tre åren (minst). Man kan låna pengar till annat än dyra hus.

Alla små människobarn behöver tillgång till sitt hem, sina ömma ("flock"medlemmar) under åtminstone de tre första åren av lilla livet. Det är då tillhörigheten byggs upp - och den är verkligen inte "bara" känslomässig utan högst reell, konkret, bokstavlig. Tilhörigheten tar tre år (drygt) på sig att rota sig och säkra sig, något som återverkar på hela livet sedan.

Det är för övrigt samma sak med språket. Det tar (drygt) tre år för människobarnet att tillägna sig och behärska det språk till vilket han eller hon fötts. Går tyvärr inte att forcera, lika lite som tillhörigheten går att forcera. Man kan inte rappa på en liten ettåring att lära sig tala NU. Man kan heller inte rappa på en liten ettårng - eller en 22-månaders - att veta sin tillhörighet NU. Båda färdigheterna måste få ske i barnets egen takt, utifrån barnets mognad och mentala beredskap, och förstås - utifrån givna, goda förutsättningar.

Inte heller kan man slänga ut små tomatfrön på backen och hoppas på tjusiga tomater en månad senare. De måste sås och gro inne först under särskilda betingelser, innan de kan planteras ut, varsamt.

Och inte heller kan man hugga en gullig hundvalp, som man desperat vill köpa, förrän den blivit (minst) åtta veckor gammal. Ingen anständig hunduppfödare släpper ifrån sig en fyraveckors valp, hur mycket köparen än vill pröjsa för att få den färdig och klar för leverans NU Den lilla valpen skulle nämligen inte alls må bra av att slitas ur den trygghetsgrundläggande tillhörighet som den långt ifrån är mogen att lämna efter halva tiden.

Ett par utdrag ur den Barnabok du så älskvärt rekommenderar till andra - tack för det

Två vuxna som förälskar sig kan bryta sönder varsitt äktenskap, överge flotta villor, byta ner sig i både lönegrad och status och tränga ihop sig i en tvåa i Tensta - allt för att få vara tillsammans.

Det kallas prioritering.

Också ett litet barn borde få föranleda prioritering.

Du KAN rädda de tre första åren

* * *

Barn är inget hinder.

Hindren finns inom dig själv och i det samhälle som omger dig.

Barnet kan hjälpa dig, ja TVINGA dig - att övervinna de hindren.

Barnet kan tvinga dig att utifrån klen förmåga bidra till en förändring av samhället, ett förmänskligande av samhället.

Barnet kan ge dig nya ögon som låter dig skilja det väsentliga från det oviktiga.

Barnet kan hjälpa dig att syna ditt liv, som långt styrs av krafter du aldrig ville det skulle styras av: kommersiella, samhällspolitiska, manipulerande.

Barnet kan förmå dig att återerövra ditt liv, din bestämmanderätt, ditt omdöme, din frihet.

Barnet kan låta dig se världen på nytt - den värld BARNET ska leva i, och till vilken du visar vägen.

Barnet kan ge människokännedom och självkännedom

Barnet kan ge sanningen, befriad.

Barn är inget hinder. Om det är vad du tror, lurar du dig själv.

Barn är utveckling.



(Barnaboken 2004 sid 442-443)

[Gäst]

Hej!

Tipstråd med enkla mörkläggningstips:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 4085#94085

Lycka till!

[lilltjejen]

Hej!

Mycket brukar falla på plats med 12-timmars nattsömn. Vet inte varför, men så är det.

Som ni redan fått svar på så bör ni öka sömnen per dygn. Om ni har möjlighet att införa 12-timmars natt så gör det och sedan 1,5 h dagssömn på det.

Det kanske är möjligt att korta dagarna på dagis genom att jobba omlott, ta superkort lunch, skippa fikaraster etc. Då skulle ni kanske få till 12 h natt. Själv kunde jag jobba 5.30 till 12 och sedan ytterligare tid hemifrån när Lilltjejen sov middagsluren. Mannen fick jobba em. MEN det är ju inte alla arbetsgivare som är så flexibla och generösa. (TACK snälla chefen! )

Alternativt 11,5 h nattsömn och 2 h på dagen.

Mörkläggning - JA. Absolut, helst helt becksvart. Påverkar absolut sömnen på de minsta, men när väl rutinerna och nattsömnen verkligen sitter så är detta med mörkläggning inte lika viktigt längre. Vi har kört med extra stort mörkläggningstyg som vi gjort hål i övre hörnen och sedan hängt upp på skruvar/spikar direkt på fönsterkarmen. Bäst är lite elastiskt tyg som sträcker sig och täcker hela fönstret. Enkelt att ta med. Det enda som behövs är spik och hammare eller häftstift på resan. Bra om tyget är lite större än fönstret.

När det gäller vargtimmen och uppvak vid för tidig morgon är ett omsomnande enda sättet att komma ifrån detta. Att få honom att somna om är det som gör att vargtimmen sakta blir kortare och kortare. Det räcker inte att bara få tyst på barnet och/eller att vänta/härda ut tills det är dags för morgon. Inte förrän ni får till ett omsomnande och sova minst 20-30 min kommer vargtimmen sakta men säkert att börja krympa. Använd marginalkvarten, eller marginalhalvtimme eller vad som krävs så att han får ännu mer tid på sig att somna om. Visst, det låter jobbigt, ännu mer skrik, men det är först när ni får till ett omsomnande som ni kommer ifrån detta.

PANG-ramsa när han vaknat och börjar visar tecken på missnöje (en riktigt hög/bestämd ramsa). Sedan AVVAKTAR ni! Länge! Vissa saker/kriser behöver de små komma underfund med själv. Ramsa igen endast i undantagsfall.

/Petra

[annawahlgren]

Du pratar mycket om att inte barn ska leva ett för tillrättalagt liv. "De ska äta mat på ritkigt tallrik" e t c...

Självklart är den situation vi nu befinner oss i inte något vi önskar oss och vill gärna komma bort från. Vi har under de senaste månaderna jobbat stenhårt på att hitta lösningar ---

Försök inte, min gode man Äta mat på riktig tallrik Var står det, månntro För mig får små barn så gärna äta direkt från bordet och med sina egna små hansingar, bara de äter (vilket de gör när de är hungriga nog).

Tillrättalagd BARNVÄRLD, var ordet. Och var pågår det Både hemma och på dagis, nuförtiden. På dagis av strukturella skäl; hemma därför att ingen är hemma. Frankt talat. Man vistas bara i hemmet på fritiden, och den är kort. Vårt samhällssystem har gjort det praktiskt taget omöjligt för familjen att fungera som familj. Följaktligen blir de vuxna - när nu alla träffas en stund på fritiden, bortanför den kamp för tillvaron som borde vara "flockens" gemensamma - serviceinrättningar, och barnen blir fritidsartiklar.

Lika logiskt som horribelt.

Så vad är det som är så fel med situationen ni befinner er i? "Inte något vi önskar oss och gärna vill komma bort ifrån."

Menar du problemet med att gossen inte sover som en gris i dagsljus? Där kan du verkligen mycket enkelt hjälpa honom genom att mörklägga, dvs göra den natt som inte Moder Natur behagar bistå med för närvarande.

Eller menar du möjligen något mera långtgående

I så fall vill jag föreslå dig att läsa "Vad rätt var tänkt, det blev så fel" i Barnaboken.

Är det alienation, stress och sömnbrist som är vad ni "gärna vill komma bort ifrån"?

Då vill jag föreslå prioritering. Försök fixa de första tre åren (minst). Man kan låna pengar till annat än dyra hus.

Alla små människobarn behöver tillgång till sitt HEM med tillhörande ömma ("flock"medlemmar) under åtminstone de tre första åren av lilla livet. Det är då tillhörigheten byggs upp - och den är verkligen inte "bara" känslomässig utan högst reell, konkret, bokstavlig. Tilhörigheten tar tre år (drygt) på sig att rota sig och säkra sig, något som återverkar på hela livet sedan.

Det är för övrigt samma sak med språket. Det tar (drygt) tre år för människobarnet att tillägna sig och behärska det språk till vilket han eller hon fötts. Går tyvärr inte att forcera, lika lite som tillhörigheten går att forcera. Man kan inte rappa på en liten ettåring att lära sig tala NU. Man kan heller inte rappa på en liten ettårng - eller en 22-månaders - att veta sin tillhörighet NU. Båda färdigheterna måste få ske i barnets egen takt, utifrån barnets mognad och mentala beredskap, och förstås - utifrån givna, goda förutsättningar.

Inte heller kan man slänga ut små tomatfrön på backen och hoppas på tjusiga tomater en månad senare. De måste sås och gro inne först under särskilda betingelser, innan de kan planteras ut, varsamt.

Och inte heller kan man hugga en gullig hundvalp, som man desperat vill köpa, förrän den blivit (minst) åtta veckor gammal. Ingen anständig hunduppfödare släpper ifrån sig en fyraveckors valp, hur mycket köparen än vill pröjsa för att få den färdig och klar för leverans NU Den lilla valpen skulle nämligen inte alls må bra av att slitas ur den trygghetsgrundläggande tillhörighet som den långt ifrån är mogen att lämna efter halva tiden.

Ett par utdrag ur den Barnabok du så älskvärt rekommenderar till andra - tack för det

Två vuxna som förälskar sig kan bryta sönder varsitt äktenskap, överge flotta villor, byta ner sig i både lönegrad och status och tränga ihop sig i en tvåa i Tensta - allt för att få vara tillsammans.

Det kallas prioritering.

Också ett litet barn borde få föranleda prioritering.

Du KAN rädda de tre första åren

* * *

Barn är inget hinder.

Hindren finns inom dig själv och i det samhälle som omger dig.

Barnet kan hjälpa dig, ja TVINGA dig - att övervinna de hindren.

Barnet kan tvinga dig att utifrån klen förmåga bidra till en förändring av samhället, ett förmänskligande av samhället.

Barnet kan ge dig nya ögon som låter dig skilja det väsentliga från det oviktiga.

Barnet kan hjälpa dig att syna ditt liv, som långt styrs av krafter du aldrig ville det skulle styras av: kommersiella, samhällspolitiska, manipulerande.

Barnet kan förmå dig att återerövra ditt liv, din bestämmanderätt, ditt omdöme, din frihet.

Barnet kan låta dig se världen på nytt - den värld BARNET ska leva i, och till vilken du visar vägen.

Barnet kan ge människokännedom och självkännedom

Barnet kan ge sanningen, befriad.

Barn är inget hinder. Om det är vad du tror, lurar du dig själv.

Barn är utveckling.



(Barnaboken 2004 sid 442-443)

[uberg]

Hej Petra!

Tack för ditt svar! Precis vad vi behövde i detta läge!
Som jag skrev tidigare i denna tråd har vi aldrig lyckats få vår Olle att sova de 11,5 timmar som vi lagt upp i vårt schema. Inte ens under den långa period vi bägge var föräldralediga.
Stärkt av dina sakliga råd ökar vi återigen fokus på PANG-ramsningen på morgonen, mörkläggningstyg åker upp även framför persiennen (framför de andra fönstren har vi ju redan detta tyg) och så återinför vi 1,5 timmars dagslur.
Jag återkommer gärna med återkoppling om ett tag.

Hej JennyH!
Tack för tipsen på mörkläggning. Jag ska genast köpa in lite kardborretejp.

Bästa Anna!
Jag tar "reprisen" på din text som ett tecken på att återkomma även till dig. Jag vet inte om du väljer att lägga in det du skriver i min tråd som ett allmänt upprop mot hur många föräldrar lever idag.
Är det riktat mot mig, baserat på de fragmenterade (och delvis dåligt formulerade) frågeställningar jag skrivit ner i denna tråd, tar jag inte åt mig särskilt mycket av det du framför. Självklart kan alltid man alltid göra bättre och som småbarnsförälder lever man mer eller mindre med ett dåligt samvete (vilket säkert många fler på detta forum kan instämma i). Jag tycker dock att jag känner mig nöjd med de aktiva val jag gjort för min son.

Jag har tagit ut tio månaders föräldraledighet, vara fyra av dem var tillsammans med Olles mamma. Vi pusslade med semestrar, tjänstledighet och föräldrapenning och lyckade t o m få ihop en sexveckors vistelse i Italien, där allt fokus var på Olle och de stora "problemen" för dagen var vem som skulle få gå och köpa bröd tillsammans med honom på morgnarna.
Jag jobbar idag 75% (arbetsgivaren ville inte gå med på 60%) och det funkar ekonomiskt för oss. Kanske främst för att vi i slutet på förra året tog beslutet att inte belåna oss för en villa, utan bytte till oss en större lägenhet strax utanför stan, så vi enklare kan vara ute i naturen.
Inga skilsmässor är i antågande, utan vi är fortfarande lyckligt småkära och jobbar medvetet på att "hålla vargarna utanför vår egen dörr".

Tack för ett värdefullt forum!

Bästa hälsningar,
Ulf

[annawahlgren]

Jag tycker dock att jag känner mig nöjd med de aktiva val jag gjort för min son.

Jättebra. Vad jag försöker föreslå dig är att fortsätta med det.

Han sover för lite, och du åberopar "aktiva val" som ligger i ert intresse snarare än hans: den av er som är senast hem måste få träffa honom, så tidigare än halv åtta kan han inte lägga sig.

Han går på dagis full arbetstid med sömnbrist i bagaget och innan han ens är två år; du åberopar din och er tidigare tillgänglighet och tycks mena att det borde räcka. Det räcker för dig och er. Men inte för honom.

Jag är medveten om att jag gjort mig skyldig till den "avhyvling" som - trots allt eller just därför - fått dig att anlägga en lite mera eftertänksam ton och en mer ödmjuk attityd. (Som kanske i förlängningen t o m kan leda till att du ser att det inte bara är din och er lille son som behöver diverse - ska vi säga uppoffringar - från sina ömma föräldrar, utan också ni ett vardagsliv med honom, för er egen utvecklings och livskvalitets skull.) Det gläder mig men tarvar kanske också sin förklaring:

Jag lider av svår klaga-på-barnen-allergi. Hos mig kan INGEN, någonsin, hämta ynk och "förståelse" för sin jobbiga situation som barnet, det jobbiga barnet, försatt en i. Och som man faktiskt inte tycker man ska behöva göra någonting åt - "...orkar inte hålla på att släpa på extratyg e t c - - Nu har vi bestämt att han måste vänja sig vid att det är ljust på morgnarna" - utan som barnet faktiskt borde ta hand om själv. Åt en. Så vilken knapp trycker man på för att få lilla ungen att uppfylla ännu ett ohemult krav

Det var under denna allergiska klåda, framkallad av din klagan på ett alltför litet, svårt stressat barn och din ovilliga, vårdslösa attityd med smak av gamla tiders "efter allt vad jag har gjort för dig - så kommer du och ställer till problem för MIG " som jag ville återföra dig ett ögonblick till basics och tog ett par kärncitat ur Barnaboken till hjälp.

De där raderna vill mana just till eftertanke, och min vilda förhoppning var och är naturligtvis att de skulle förändra hela detta barnfientliga samhälles syn på de små barnen och livet med dem: barn är inget hinder. Barn är utveckling.