Hej Sandy_7

!
Små ryggvändare känner vi igen

. Och visst kan man bli lite förtvivlad där man ligger platt fall på skalet och inte kommer på hur man kommer runt igen

.
Nummer 1: MYCKET magträning på dagen. Varje litet vaket ögonblick får man ligga och jobba på mage och då kan man gärna visa upp spännande tingestar så de vänder sig efter det och sen öva på att snurra runt igen. Ju mer hon får chans att träna på dagarna desto snabbare går nattakrobatiken över

.
Vid uppvak finns två alternativ (som jag ser det):

Lilla damen får fixa detta själv. Det hör liksom till hennes privata små kriser, som hon själv lär sig lösa - och snabbare går det om man inte hjälper till. Och då är det bara att ramsa på. Och vänta tills hon somnat och då vänder man tillbaka när det gått 10 min. Då väcker man inte - och stör inte heller.

Lilla damen fixar det själv, men får ordlös, knappt märkbar hjälp som om inget hänt. Du går alltså in i mörka rummet, alldeles tyst och bara snabbt och effektivt vänder om. Ut utan ramsa - för det här har hon ju fixat själv. Typ

.
Själv provade jag först det första men efter 45 min enträgen ilska orkade inte JAG mer utan gick in och vände helt sonika. Så fick jag göra ca 1 vecka till. Sen tog det slut. Men hon låg på mage i vaket tillstånd både inne och ute då, så hon fick mycket tid för det dagtid. Hur du väljer att göra beror på dig. Men med en attityd av självklarhet så fixar du det, garanterat

.
Tummen - den är sötnosens högst privata angelägenhet, skulle jag vilja säga. Och med den gör hon som hon vill. Hon använder den när HON har behov av den. Till skillnad från napp - som används när vi föräldrar får för oss att de behöver den. Betydligt bättre, tycker iaf jag. Min sötnos har också hittat tummen, och den används när man är riktigt hungrig (om man inte vrålar: "när kommer maaaaaten

!" istället

) och när hon ska sova/är trött. Och det är hennes sak, helt och hållet, resonerar jag. Tids nog får man väl hjälpa till med att sluta med tummen, om de inte gör det självmant. Men det är ett långt senare litet bekymmer

.
Kram Ewa