syskon

[schnokie]

hej!

Tänkte bara berätta hur folk i min omgivning ser pa syskon...
Vi väntar i maj ett syskon till Annelie och av i stor sätt ALLA (da menar jag kompisar, familj, föräldrar i parken etc) far jag bara höra hur jobbigt det kommer bli och stackars mig...
Min svägerska har sagt flera ggr att "vänta du bara... sa ska du fa se hur jobbigt det blir med 2 barn, och hur avundsjuk Annelie kommer bli"!
Kompisar med 2 barn säger gärna högt och ofta framför barnen att "om 2:an kommit först hade det bara blivit ett barn"!

Mest förvanade blir folk när jag berättar att Annelie kommer fa vara hemma med mig och bebisen. För i all välmening far jag ofta radet att skynda med att fa in Annelie pa ett dagis sa att jag kan fa vila lite...
Vad har hänt med var värld?

Visst, jag kan tänka mig att det kan bli jobbit innan man har fatt struktur pa dagarna och kommit in i rutiner men jag är trygg i mig själv, har Annas bok och alla kloka mammor pa nätet sa jag är inte ett dugg orolig! (och ja, jag har ju en bra make ocksa och en underbar liten tjej som älskar att hjälpa mamma)

Men visst är det trakigt att de flesta bara ser problem!

Kram fran oss
Anki

[Kit]

att Annelie kommer fa vara hemma med mig och bebisen.

=D> =D>

[anna]

Hej!

Men hjälp, vad HEMSKA folk är!
Kan dom inte tänka på att syskon är en TILLGÅNG för den stora!
Vad underbart det ska bli för den stora tjejen att få vara hemma med er!!
Ta henne i bruk med bebisen!
Vad skönt att hon "slipper" dagis ett tag till!

Du ska veta att jag vet vad du pratar om!
När Ida skulle komma sa alla att nu måste ju Clara gå på dagis o.s.v.
Jag vägrade hårdnackat, tyckte att jag ju ändå var hemma, varför skulle hon det? För att stimuleras, och för att jag skulle få vila var svaren...

Först nu, när Clara börjar närma sig 4 år, börjar jag så smått se tecken på att hon kanske snart skulle behöva stimuleras av annat än mig & Ida.
Så till hösten ska hon börja, hon är då c:a 4,5 år, det känns suveränt att ha lyckats rädda de första åren här hemmavid!

Du vet ju hur man gör, med Barnabokens hjälp, standardmodell, forumet, ditt eget sunda förnuft o.s.v kommer det gå fint

Bry dig inte, och stå på dig !
kram anna

[schnokie]

hej!

Vad jag ville säga med mitt inlägg är att utan Barnaboken hade jag inte haft det självförtroende som jag har idag. Jag hade säkert lyssnat pa vad "experterna" säger.
Helst skulle jag vilja skänka Barnaboken till varje förälder jag känner (eller här är det ju Das Kinderbuch)

[Gäst]

Jag kan väl säga att jag också har fått höra en hel del !

Folk VILL verkligen att man ska beklaga sig för det är i den formen av barnprat (och annat prat) som de känner sig hemma . Allt ska ju vara så jobbigt nu för tiden och tycker man inte att allt är så himla jobbigt så sticker man ut! Ja, folk vet ju inte vad de ska prata om och HUR de ska prata om barn eller livet på ett positivt sätt !

Dettta negativa offerrollsprat är en stor folksjukdom som gör mer skada än vad folk någonsin kan ana! En stor bakteriehärd är alla dessa "beklagelseforum" som finns på Internet. Det är av den anledningen som vi vill att detta forum ska vara fritt från denna folksjukebakterie - det ska vara rena vaccinet!

Nej - framför att lyssna på livskunnigt folk som kan sprida ovärderliga baskunskaper om livet och låt oss alla som kan ta det till oss sprida det vidare!

Stort lycka till för en som VET hur fanastiskt det är att vara mor till tre underbara syskon (täta dessutom)!

[sigrid]

Smil til negative folk og vit med deg selv og din familie at dere gjør det RETTE Du gir barnet et søsken. Søsken er fantastisk Og jeg blir varm om hjertet når du forteller at eldstebarn skal få være hjemme når nummer to kommer. Gjorde det samme selv og ville ikke hatt det annerledes

[Jennie]

Vad roligt med ett syskon!!! Visst är det skönt med barnaboken i ryggen, va ! Strunta i alla tips och råd som du inte håller med om. Visst kan det bli mer "jobb" med två barn, men det är ju också såååå mycket roligare. Det bästa du kan ge ditt barn är ett syskon Jag är tacksam varje dag för att de har varandra och jag kan säga att hittills har det varit så gott som ingen svartsjuka dem emellan.

Min äldsta var 4½ år när han blev storebror, så han fick gå kvar på dagis ca 15-20 h/vecka. Han är nu 6 år och tycker det är jättemysigt att var hemma med oss då och då. Idag är han hemma och har en "pyjamasdag" som han säger (men jag skall nog få ut honom lite på em)

Så stå på dig som du gör och kör ditt race!

[Louise]

Härligt med syskon!
Jag har drygt 3,5 år mellan barnen. Jag tycker inte att det är jobbigare med två barn än ett. OK, det är mer kringarbete: städ, tvätt, mat osv.
Men själva barnen tycker jag inte är jobbigare. Snarare har det inneburit ett jättelyft får vår familj med striktare rutiner och därmed mer vuxentid för mig och min man på kvällarna.
Jag var inte bekant med Barnaboken förrän vi fick andra barnet. Och jag kan säga som så att hade jag haft Barnaboken i min hand med första barnet så hade det inte varit 3,5 år mellan banen utan hälften av det!
Lycka till!
Louise

[Jennie]

Jag säger det samma som du, Louise. Jag hade också haft tätare mellan barnen om jag fått nys om barnaboken tidigare, men så brukar jag tänka att då hade det ju inte blivit just vår lillkille som kom .....eller så hade man haft honom också 8-[

[br]

ibland är det av ngn anldning så att man vill klaga, man vill inte ha det bra Varför :-k
Jag brukar tipsa om AW och barnaboken när det klagas och när det gnälls bland mammorna , men då brukar de titta på mig som om jag var en alien!

Fast ingen verkar ha kommit på att det kan finnas ett samband mellan AW-filosofin och att jag är utvilad, sonen är utvilad och "det gladaste barn de sett", jag hinner göra massor ( baka, träna slappa, läsa, osv) båda barnen älskar att leka med varandra, jag och maken har vuxen tid från 19 varje kväll osv osv

Jag har vänner som knappt orkar spendera tid som ensam vuxen med båda sin barn samtidigt fär det är för jobbigt och de säger till mig att jag inte förstår eftersom jag har så lättskötta barn! Barnaboken är ju tjockare än bibeln, så visst måste man lägga ner kraft på att " få lättskötta barn"

[Inez]

Hej!

Jag stötte också på MÅNGA negativa personer, när Malin skulle få syskon.
Få syskon när hon bara är 1 1/2 år! Stackars barn hette det. Och till råga på allt skulle inte Malin gå på dagis. Hur skulle jag orka!!

Jag lovar dig! Det kommer gå alldeles utmärkt! Och skulle det vara några problem finns vi ju många kamrater här på forumet som hjälper dig!

Många kramar till dig!!

[elvi]

Satt presis å tänkte på detta innan jag gick till forumet..folks negativitet gör mej så ledsen..men det är vad jag själv fått höra att barn är jobbigt..blev överaskad när min dotter kom..det är ju underbart..varje gång man pratar med ngn och man säger att ex hon sov så dåligt inatt...så blir svaret ucsh vad jobbigt stackars dej..eller...ngn annan som har barn,,-nä mina ungar är inte kloka jag fattar ej varför.

[Isobel]

Ja det gnälls nåt vansinnigt runt om i landet idag. Det är såå jobbigt att ha barn och de är mest bara till besvär verkar det som. Och inte nog med det, det är tydligen varje förälders rätt att få gnälla av sig åt höger och vänster för det är nämligen ingen dans på rosor att ha barn hela tiden. Tycker man något annat så kan man till och med bli ifrågasatt om man faktiskt har barn (Har hänt mig nyligen)
Om man som jag dessutom råkar höra till den skaran som faktiskt tycker om att ha barn och inte tycker att det är ett dugg besvärligt, ja då får man höra att man har tur som har ett så snällt barn!

*djup suck*

[annawahlgren]

Kära alla, vilken underbar läsning Och Schnokie, du anar nog vilken lycka som väntar Din stora uppgift blir: NJUT Och så får du förstås gärna sprida Das KinderBuch hej vilt i Österrike:lol: Faktum är att den blivit en storsäljare i Tyskland och fått fantastiska recensioner, bl a en med rubriken: "Man vill ha en STOR familj!" En annan: "En bok man blir lycklig av."

När Barnaboken kom första gången i Sverige (1983) var jag en milt uttryckt kontroversiell person i samhällsdebatten och föremål för veritabelt hat ("Tänk att vara tre år och utlämnad åt Anna Wahlgren. Inte kunna FLY", skrev t ex en ansedd dagstidning). Många hade väldigt gärna sett att mina barn mådde dåligt, och jag fick givetvis också anmälningar på mig till soc om min olämplighet som vårdnadshavare. Långt efteråt fick jag höra av många, många journalister som varit hemma och gjort intervju då, på 80-talet: "Det är klart vi hoppades lite skandalhungrigt på att dina ungar skulle vara riktigt jävligt jobbiga och bråkiga och skrikiga, och slåss med sina syskon och må apa. Men de var fantastiska. Och så fina de var mot varandra! Vi gick fanimej därifrån med tårar i ögonen."

Jag säger som jag sa då: det är svårare att sluta än att börja. GRATTIS

[MarieH]

Anna - det kan inte sägas nog många gånger: TACK för att du har orkat fortsätta att kämpa för det du vet är rätt!

Hur i hela fridens da'r skulle vi klara oss utan Barnaboken och forumet? Jag sitter just nu och surfar lite (uppenbarligen... ) och gumman sitter i sitt rum och bankar på xylofonen, staplar ringar och för långa samtal med kaninen - hur mysigt som helst! Och vi har haft en rätt arbetsam period med sjukdom, mycket aktiviteter, börjat jobba mm, men gumman hon är glad, äter och sover och verkar överhuvudtaget trivas med livet

Schnokie, grattis till syskonet! Underbart!

/Marie