Min mamma vill gärna ha vår son (han är nästan 4,5 år) med sig hem till Sverige i 2 veckor nu när de kommer och hälsar på om några dagar. Hon har rabblat upp allt positivt med det.
1) Han kommer att ha roligt.
2) Han är ju med människor ur den "större" flocken.
3) Han får lite ledigt från dagis (vi har ju haft lite problem med det)
4) Vi (jag och mannen) kan i lugn och ro fixa i nya lägenhten (vi kommer att flytta snart).
5) Han kommer även att träffa farmor, farfar och kusinerna.
Jag är tveksam. Han har ju bara varit utan oss en enda helg. En natt rättare sagt när han var liten. Han känner ju far och morföräldrar och avgudar de. Hur ska jag göra? Finns det någon med liknande erfarenhet. Problemet för mig är också att avtåndet är stort, (vi bor i Tyskland) jag kan liksom inte hämta han om han skulle ångra sig. Jag tänkte såklart fråga honom om han har lust att följa med mormor och morfar men hur förklarar man hur länge 2 veckor är? Det är ju ändå länge. Tacksam för lite funderingar kring hur ni andra skulle göra. Har lovat min mamma att återkomma med svar men jag misstänker att hon blir väldigt ledsen om jag säger nej.
Utan föräldrar i 2 veckor
Utan föräldrar i 2 veckor
Mamma till Adam f?dd 10 dec 2002 och Isabelle f?dd 25 dec 2005
Hej
Du ska absolut inte säga ja för hennes skull. Däremot så tycker jag att du ska väga för- och nackdelar. Jag tror ju att det säkert skulle vara både kul och trevligt för honom att vara med mormor och träffa övrig släkt.
Frågan är om du klarar dig utan honom
Jag tror att det är det största problemet egentligen. Kanske. Och inte att förringa alls, dock.
En fråga bara. Flytten. Skulle ni flytta medan han är borta eller före eller efter? För jag tror att det kan vara förvirrande att åka bort och sedan komma hem till något som inte ens är hem - om du förstår vad jag menar.
Mina funderingar.
/LO
Du ska absolut inte säga ja för hennes skull. Däremot så tycker jag att du ska väga för- och nackdelar. Jag tror ju att det säkert skulle vara både kul och trevligt för honom att vara med mormor och träffa övrig släkt.
Frågan är om du klarar dig utan honom
Jag tror att det är det största problemet egentligen. Kanske. Och inte att förringa alls, dock.En fråga bara. Flytten. Skulle ni flytta medan han är borta eller före eller efter? För jag tror att det kan vara förvirrande att åka bort och sedan komma hem till något som inte ens är hem - om du förstår vad jag menar.
Mina funderingar.
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Hej!
Min son är nyss fyllda fem, och jag kan bara säga hur jag skulle gjort...
Mina barn var förra våren på disneyland med min bror och hans fru i fyra dagar, och de hade jättekul!
Men för mig hade två veckor varit för länge. Tre-fyra dagar, kanske en vecka, men inte två! Men då utgår jag från mina barn och mig och min sambo!
Jag tror också han skulle tycka det var jättekul att vara hos dem, men som sagt, för mig låter det länge.
Tycker också att du själv måste känna, eller du och pappan såklart, och inte säga ja för att vara snälla. Känns det som er son skulle fixa det här utan problem, då är det ju inga problem. Känns det sådär och ni vacklar, gör antingen upp om fem dagar hos dem el. dylikt, eller säg nej helt! Det måste väl gå att fixa så han är där kortare tid isåfall?
Min son är nyss fyllda fem, och jag kan bara säga hur jag skulle gjort...
Mina barn var förra våren på disneyland med min bror och hans fru i fyra dagar, och de hade jättekul!
Men för mig hade två veckor varit för länge. Tre-fyra dagar, kanske en vecka, men inte två! Men då utgår jag från mina barn och mig och min sambo!
Jag tror också han skulle tycka det var jättekul att vara hos dem, men som sagt, för mig låter det länge.
Tycker också att du själv måste känna, eller du och pappan såklart, och inte säga ja för att vara snälla. Känns det som er son skulle fixa det här utan problem, då är det ju inga problem. Känns det sådär och ni vacklar, gör antingen upp om fem dagar hos dem el. dylikt, eller säg nej helt! Det måste väl gå att fixa så han är där kortare tid isåfall?
Tack för era funderingar LO och Blomman!
Jag har fått veta att min svärmor kommer att ta med sig en sonson (min svågers son) på långsemester (2 veckor) utomlands. Men han är 6 år nästan 7. Jag tror att min mamma fått höra det och däfrör kom själv med detta att få ha vår son. Jag vet oxå andra där barnen fått följa med tex på solsemester med mor eller farföräldrar men även där har barnen varit äldre. Det känns som att 4,5 är lite för liten.
LO: Nej vi kommer att flytta innan det är tänkt att han ska följa med så han liksom vet var vi kommer att bo. Det lustiga är att vi har bott där tidigare i samma trapphus fast då i en tvåa. Han kommer ihåg det och han känner också grannarna. Ja, du har nog rätt. Det är kanske jag som inte klarar två veckor
.
Blomman: Ja problemet är just att jag vacklar. Det känns som att 2 veckor är för länge men min mamma är svår att övertyga, tyvärr. Det jag är rädd för är att han kanske efter några dagar vill åka hem. Jag tror inte liksom att han riktigt förstår hur länge 2 veckor är.
Nåja, Jag får väl fundera vidare.
Jag har fått veta att min svärmor kommer att ta med sig en sonson (min svågers son) på långsemester (2 veckor) utomlands. Men han är 6 år nästan 7. Jag tror att min mamma fått höra det och däfrör kom själv med detta att få ha vår son. Jag vet oxå andra där barnen fått följa med tex på solsemester med mor eller farföräldrar men även där har barnen varit äldre. Det känns som att 4,5 är lite för liten.
LO: Nej vi kommer att flytta innan det är tänkt att han ska följa med så han liksom vet var vi kommer att bo. Det lustiga är att vi har bott där tidigare i samma trapphus fast då i en tvåa. Han kommer ihåg det och han känner också grannarna. Ja, du har nog rätt. Det är kanske jag som inte klarar två veckor
. Blomman: Ja problemet är just att jag vacklar. Det känns som att 2 veckor är för länge men min mamma är svår att övertyga, tyvärr. Det jag är rädd för är att han kanske efter några dagar vill åka hem. Jag tror inte liksom att han riktigt förstår hur länge 2 veckor är.
Nåja, Jag får väl fundera vidare.
Mamma till Adam f?dd 10 dec 2002 och Isabelle f?dd 25 dec 2005
Jag skulle
Jag skulle ha låtit honom följa med. Det verkar som han är trygg med sin mormor. Det är bra för dem att ha en egen relation.
Två veckor är länge men ingen evighet. Barn har inte samma tidsuppfattning. Två veckor kan kännas både längre och kortare för honom än för oss.
Mormor bör dock vara insatt i hans rutiner så att han får sina tolv timmars sömn med mera.
Mormor tillhör ju som du säger den större flocken.
Obs nu skriver jag mycket subjektivt.
Och jag sörjer över att mina barns momror inte lever längre. Så jag är avundsjuk på alla som har möjligheten.
Och visst är man ganska liten när man är 4 år men ändå inte så liten.
Två veckor är länge men ingen evighet. Barn har inte samma tidsuppfattning. Två veckor kan kännas både längre och kortare för honom än för oss.
Mormor bör dock vara insatt i hans rutiner så att han får sina tolv timmars sömn med mera.
Mormor tillhör ju som du säger den större flocken.
Obs nu skriver jag mycket subjektivt.
Och jag sörjer över att mina barns momror inte lever längre. Så jag är avundsjuk på alla som har möjligheten.
Och visst är man ganska liten när man är 4 år men ändå inte så liten.