Ett dilemma har dock dykt upp i prylgalna Villes värld. För att resa sig mot mamma måste man släppa minst en av de saker man har i händerna. Igår satt han och jag mitt emot varandra på lekmattan i Villes rum. Ville har en vattenkanna i ena handen och en högt älskad mjukisgiraff i andra.
Ville släpper giraffen och tar tag i min tröja. Han hinner halvägs upp innan han kommer på att giraffen är kvar på golvet. Ville sätter sig ner igen och kramar om giraffen, som är hans stora kärlek. Sen släpper han vattenkannan och tar tag i min tröja, reser sig halvägs. Tittar på vattenkannan... tvekar. Sätter sig ner igen, dunkar vattenkannan kärleksfullt i sitt eget knä.
Ett antal gånger upprepar sig historien. Sen sätter sig Ville med sina kärlekar (mamma kommer på en hedrande 56:e-plats ungefär) och gråter uppgivet "Maaamaaa", som om det vore min uppgift att ordna så att han kunde ställa sig utan att släppa varesig vattenkannan eller giraffen. Sen slutar han snyfta, stämmer upp i ett "Gäh!" och drar med sig giraffen ut i vardagsrummet för nya äventyr
.
