Jag vill både jobba och vara hemma....

[jennymaria]

Hej!
Nu har jag jobbat i snart två månader och sonen är hos dagmamma 7 timmar om dagen. Jag trivs bra med att jobba och han trivs bra hos dagmamman (vilket jag är oerhört tacksam över). Men.... jag märker på honom att det blir för långa dagar hos dagmamman och jag saknar verkligen våra dagar tillsammans.
Det enkla svaret är såklart att jag skulle se till att vara hemma i stället för att jobba. Men jag tyckte ärligt talat inte att det var så kul att vara hemma det sista halvåret. Det är så få andra som är hemma med sina barn, man träffar ingen på lekplatsen, öppna förskolan är inomhus och för rörigt för Gabriel (även om jag gillade det) och jag har riktigt svårt att hitta någon vettig sysselsättning för egen del.
Just nu jobbar jag 75% och hinner knappt med det jag behöver på jobbet och stressar mellan jobb och hem. Jag skulle kunna gå ner till 50%, men då får jag antagligen andra (mindre roliga) arbetsuppgifter. Fördelen med att jobba 50% skulle såklart vara att jag får jobba, samtidigt som jag skulle kunna tillbringa en hel del tid med Gabriel varje dag.
Skulle vara intressant att höra hur ni andra som har brottats med samma problem resonerar. Hur balanserar ni viljan att dela barnens vardag och dagliga upptäcktsfärd i livet med er egen önskan om att komma tillbaka till jobbet?
/Jenny

[Krümel]

Hej,
jag förstår dig mycket väl! Själv har jag väl en privilegierad situation eftersom jag jobbar på mina föräldrars företag. Jag kunde snarare välja bort rutinuppgifterna när jag gick ned till (knappt) halvtid. Det var lättare att hitta en ersättare som tog av de uppgifterna plus lite annat och jag kunde fortsätta med de uppgifter som inte måste göras varje dag!
Något som fungerar rätt bra för mig är att svara på mail och göra visst jobb hemifrån medans Lovisa sover middag och ibland på kvällen. Det har jag gjort ända sedan hon var nyfödd. Det beror förstås på vad man har för jobb. Ibland har jag känt att det varit lite stressigt att aldrig kunnat släppa jobbet helt men fördelarna överväger förstås eftersom vi har möjlighet att stanna hemma längre på det här viset.
Som det är nu så är jag hemma tre dagar i veckan och min man två dagar i veckan. Jag skulle gärna vilja ha en förskoleplats eller dagmamma några timmar om dagen eftersom det vore bra att vara närvarande mer på jobbet men i vår kommun står just nu 200 barn i barnomsorgskön... Så det går inte att räkna med att få en plats förrän i augusti.
Jag vill ju vara hemma med Lovisa mycket men skulle bli rätt uttråkad av att "bara" vara hemma. Som du skriver så är det så få andra som är hemma och lekplatserna är mest tomma. Öppna förskolan fungerar rätt bra för Lovisa men jag tycker det är sådär...
Det är inte lätt men jag ångrar inte att jag är hemma så mycket även om jobbet blir lite lidande. Som tur är delar mina föräldrar mina värderingar och det gör ju det hela otroligt mycket lättare jämfört med de flestas situation...

[Gäst]

Helt ärligt så tänker jag att det här är en väldigt kort period av mitt liv som inte kommer igen. Och när den är slut har jag typ 30 yrkesverksamma år av mitt liv kvar. Min tid för sjävförverkligande kommer... Så jag är hemma och njuter!!!!

Pea

[miar70]

Jag kan ju bara svara för mig själv, men tänker precis som Pea:

Min tid för sjävförverkligande kommer... Så jag är hemma och njuter!!!!

Visst kan jag bli otroligt trött och less ibland, och längta bort, göra nåt annat, men så är det väl med alla jobb? Och lönen jag får; att i lugn och ro få hänga med mina barn i deras utveckling, väger upp de "grå" stunderna! Och så läste jag nåt tänkvärt häromdagen här på forumet - "skulle du vilja ha dig själv som förälder?"...

Men jag tror det viktigaste är att man känner sig NÖJD över de val man gör, för det går inte att vrida klockan tillbaka

[marie-d]

Jag har jobbat 50% en period och det fungerade bra, eftersom du har möjlighet att gå ner till 50% så skulle jag definitivt göra det.
Det är ju inte säkert att arbetsuppgifterna blir tråkigare.
Som Pea sa så är det så kort tid som de är små och faktum med så tyckar jag att det blir roligare ju större de blir.
Min 2,5åring roar mig stundtals kungligt.

[T.P]

du skrev "Men.... jag märker på honom att det blir för långa dagar hos dagmamman" Det tycker jag säger allt! Om man märker att ngt inte passar eller är bra för ens barn så gör man någonting åt saken!! Han är ju trots allt bara ca 1.5 år och om jag själv skulle välja mellan att ha barnet kortare dagar = han mår "bättre", eller jag kortare dag=tråkigare arbetsuppgifter är valet enkelt!!

[F'lippas mamma]

Hej! Känner igen situationen och jag förstår verkligen hur du känner. Samtidigt håller jag med om att det är en kort men väldigt viktig och rolig period i barnens liv och jag skulle prioritera att sonen fick korta dagar.

Kommer att komma i samma situation till hösten då min man ska börja jobba igen. Jag planerar att gå ner i tid och förhoppningsvis kan vi även saxa morgon och em så att vår dotter får korta dagar på förskola. Jag tycker redan det känns nog jobbigt att tänka på att vi planerar att lämna bort henne så korta dagar känns som en absolut nödvändighet.

Har lugnt på jobbet just nu (kan därför läsa och skriva här ) och egentligen känner jag att det är dags att röra på mig och få nya utmaningar. Men samtidigt trivs jag ju helt ok och på ett nytt jobb blir det svårt att vara så flexibel som jag kan vara nu när jag kan jobbet, är effektiv och kan jobba hemma också. Alltså lutar det åt att jag kommer att välja lite tråkigare uppgifter för att prioritera tid hemma. Det som kan kännas frustrerande för mig som inte kan släppa jämställdhetstanken är att det är jag som gör valet att stå tillbaka i "karriären", inte min man. Han är verkligen bra på alla sätt och vis och är hemma mer än de flesta men gå ner till halvtid är han inte beredd på. Oj, blev långt och svamligt det här. Kontentan är i alla fall att jag känner att tid med sina barn är mycket viktigare än karriär och stress!

[Krümel]

F'lippas mamma: Du är alldeles för blygsam när du sätter "karriäriären" inom situationstecken...
Kram!

[Krümel]

citationstecken menade jag, tror jag

[Lena-Lotta]

Vi har delat upp föräldraledigheten, med sonen som nu är 20 månader, på så sätt att jag var hemma till han var 6 månader. Sedan har pappa varit hemma 1 år. Nu är jag inne på min andra föräldraledighetsperiod som varar från januari till september.

Det är verkligen trevligt att få komma tillbaka hem och vara med lite när sonen är större, samtidigt har det fungerat bra med mitt jobb, då jag ju varit borta korta perioder i taget och var tillbaka och jobbade hela 2006.
Jag kännner också att jag nu när jag är hemma vill (och kan) koppla bort jobbet helt (det är ju så kort tid)

Nu blir det väl dagis i september och hur mycket vi ska jobba då är väl inte riktigt klart, men inte blir det heltid i alla fall.
Jag tror ärigt talat inte att någon tackar mig för att jag jobbar mycket och springer mellan barn och jobb.
Vi måste försöka ta det lungt, vi lever bara en gång, och våra barn också...

[jennymaria]

Vad mycket bra tankar ni delar med er av - tack
Jag har tänkt massor sen jag skrev mitt inlägg igår och kommit fram till att det nog är ganska små förändringar som behövs för att både jag och sonen ska trivas bra med livet och varandra.
Egentligen bryr jag mig inte om karriären just nu - den möjligheten finns kvar senare också. Det är viktigt för mig att jobba, jag tycker att det är roligt och mår bättre då. Men.... Gabriel är såklart mycket, mycket viktigare än jobbet. Han är viktigast i mitt liv - det är därför de här funderingarna upptar så mycket av min tid.
Ett första steg blir nog att gå en timma tidigare från jobbet, och så får jag jobba igen det de dagar min man kan hämta eller på kvällen när Gabriel har somnat. Om jag hämtar en timma tidigare har han precis sovit och fått mellis och det blir en bra tid att gå hem. Första månaden jobbade jag 50% och hämtade en timma tidigare än jag gör nu, så jag vet att det gör otroligt stor skillnad i vår gemensamma livskvalitet. Det blir trist att jobba på kvällen, men det är det värt
/Jenny

[jennymaria]

Men jag tror det viktigaste är att man känner sig NÖJD över de val man gör, för det går inte att vrida klockan tillbaka

Du har så rätt Miar 70! Och det är därför jag tänker och tänker och tänker för att komma på hur jag vill ha det, vad som fungerar bra för oss som familj.
Jättebra att få inspiration av hur ni andra resonerat och löst det, i jakten på mitt eget "facit".

/Jenny

[kattklo]

Ja spontant undrar jag vad din man gör för att er son ska få kortare dagar?
Om du har glädjen att dela föräldraskapet med någon... och det verkar det ju som??