rart på kyrkogården

[anna]

Igår var det 7 år sedan min svärfar dog.
Barnen fick ju aldrig träffa honom, jag hann inte ens bli gravid så han visste om det

Vi har ju pratat om "farfar" med barnen, men det är nog svårt att greppa för dem. De blandar ofta ihop det med "gamla-farfar" (min farfar) som dog för några år sedan, som de träffat och kommer ihåg.

Vi åkte ut till kyrkogården för att lägga lite blommor.
Ida, snart 4, frågar varför det lyser ett ljus på graven?
Jag svarade att farmor satt det där, för hon tyckte det blev fint.
"Ja", svarar Ida, "då har han ju det där när han vaknar, så det inte blir mörkt"


Vi har aldrig pratat om döden, och vad som händer sedan. Bara lite löst om att man kanske blir en ängel O:)
Men Ida har tydligen skapat sig en egen vacker version av det!

kram anna

[Katarina-Mamma duracell]

ja tänk att barn kan ha en helt egen vacker syn på döden trots att man inte pratat döden med dem. Min son var med på min farmors begravning förra våren, då var han 3 år.
När vi pratade om att gammi-fammo blivit en ängel så tittar han på mig och säger.... Nä hon har blivit en örn.
Det roliga i det hela är att min farmor tyckte att örnar var väldigt vackra fåglar, och hon var väldigt orolig för örnarna under den tid då de var på gränsen till utdöda pga alla miljögifter.

[Fjällfolket]

....i just dessa situationer tror jag att de små vet mer än vi!

Det är därför de ser så förfärade ut när vi vuxna kommer med våra klämmiga förklaringar som inte allas stämmer...

Kram till alla kloka små,
som vet



/Fjällmor