Vi har problem med läggning av vår nio månaders tjej. Vi har kört standardmodellen sen hon föddes men ”fuskat” med nattningen så till vida att vi aldrig fått ramsan att ta ordentligt utan buffat henne för ofta och för länge eftersom det inte påverkat nätterna. I princip har hon sovit hela nätter sedan hon var tre månader (hon har kanske vaknat 4-5 gånger på nätterna under fem månaders tid – otroligt i sig!) men vi har periodvis haft problem vid nattningen och har då buffat henne lugn och ibland även i sömn
Men problemet kom först för två veckor sedan då vi var bortresta (mitt under hennes åtta-nio månadersångest ) hon vaknade då på natten i sin dåliga resesäng och vi buffade henne till söms flera gånger under två nätter eftersom hon annars tog sig ur sängen. När vi sedan kom bestämde vi oss för att ta tag i ramsan och har nu under två veckor enbart ramsat till söms (hon sover hela nätterna – det gjorde hon så fort vi kom hem igen). Men nattningen är en pers, hon blir ledsen så fort vi går iväg från sängen med ramsan och skriker/gråter allt från 15-30 minuter innan hon somnar. Problemet är att vi inte ser någon direkt förbättring. Ramsan tar tycker vi, hon tystnar oftast under ramsa x 4 eller x 6 men skriker direkt upp sig igen och vi får ofta ramsa flera gånger varje kväll.
Vi försöker vara noga med skrattet till godnattet men upplever att det är just när vi går iväg från sängen som är hemskt. Hon visar lite av de tendenserna under dagarna också – att det är hemskt att bli lämnad, hon kryper gärna efter för att sedan vara nöjd så fort man stannar upp och hon vet var vi är. Ensamleken fungerar exempelvis väldigt dåligt trots att hon kan leka och utforska ensam under i princip hur lång tid som helst om hon ser oss. På dagarna är på det hela taget helt underbar, glad, nöjd och i utforskningstagen.
Jag vet inte hur vi ska tackla läggningen – och få henne trygg ensam i sängen?? Ska man jobba på det under dagarna, eller är det bara att fortsätta och tro att det kommer ge sig? Men 30 minuters ledsamhet på kvällen känns i hjärtat just eftersom det inte blivit någon markant förbättring. Hon är inte bara ledsen utan även förbannad emellanåt men att hon är ledsen varje kväll känns inte bra. Hon är även ledsen när hon vaknar om hon vaknar innan vi hunnit väcka henne, men oftast sover hon till 6.30 då vi väcker.
Vi vet att vi varit taskiga som inte tagit tag i ramsan innan åtta-niomånadersångesten men man kan ju inte göra om och vi tyckte att det fungerade bra ändå…
Det här kommer ni att få ordning på snabbt nog, det är jag säker på 
det ska såklart stå SOLFJÄDERN inte splfjädern 
Nu vet jag ju inte om du själv upplever att du sviktar i attityden, om du kanske tycker synd om henne eller är orolig. Men sånt genomskådar hon direkt. Ibland har vi haft problem här när pappa ska lägga Saga. Då börjar hon ibland gråta när han går. Jag har konstaterat att det beror på att han har en tendens att dröja kvar för länge i rummet, han leker för mycket med henne sedan han lagt ner henne i sängen. Min läggning är alltid kort och saklig, jag håller mig inom två minuter. Och detta har aldrig varit problem. Kanske du är för länge inne i rummet?