Utvecklingssamtal på dagis

[Kriszta]

Jaha då var man där igen. Utvecklingssamtal på daigs om sonen. Samtalet skulle ha ägt rum i maj men flyttades fram eftersom de ville diskutera saker som hade hänt nyligen. Personalen var i stort nöjd med hans utveckling. Det som var "problemet" var fortfarande hans starka egen vilja. Det var en situatuion där han dragit tröjan av en flicka eftersom hon inte ville leka på det sättet han ville. Det märkliga var att denna fröken inte var med när detta hände och visste egentligen inte heller så mycket om vad som hände. Det var flickans mamma som hade klagat när flickan hemma hade berättat vad som hade hänt. Jag själv fick inget veta förrän nu då. Detta hade hänt för veckor sen
. Jag menar....vad ska jag säga? Sonen har inte sagt något heller annars brukar han faktiskt berätta även om det var han som gjort något dumt. Men nu var det inte bara denna situation utan flera. Vad gör ni åt detta? frågade jag. Ja vi försöker prata med barnen och säga att de ska prata med varandra och inte slåss. Jaha, funkar det då? Nja det funkar ibland men sen finns det barn som är mer dominanta än andra . Som vår son menar Ni? (här Niar man varandra) Inget svar.
Jaha....jag försökte förklara att jag tror att sonen genomgår en fas nu där han på alla sätt försöker hävda sig. Det är mycket känna på muskler och att han är starkast och lyfter stolar osv. Han behöver påminnas om om hur man gör helt enkelt. Jo vi påminner men problemet är att det får bli ganska många gånger. Men vi får ju hoppas att det blir bättre snart
Öh..ja det får vi, sa jag.
Det blev inte så bra det här samtalet känns det som. Jag tror min son ser hur de större barnen beter sig och vill just nu vara som de. Han försöker styra och ställa även här hemma med oss och lillasyster. Kanske skulle jag sagt att:Ja men han gör ju som de andra barnen (de äldre) här på dagis. Men jag menar det måste de väl ändå fatta! Eller? Lite känns det som att de ställer sig helt frågande till varför han har börjat med detta. De måste väl veta att det råder djungelns lag på dagis och de själva måste se till att det ändras. Jag vill ju att han trivs där men ibland undrar jag om inte detta med att träffa andra barn kunde lösas på ett bättre sätt. Som det är nu så "tvingas" han ju träffa barn (vilka han sen tar efter) som han antagligen skulle klara sig bättre utan. Eller är det så nödvändigt för utvecklingen? Det påstår personalen. De menar att det är bra med en viss "kamp" dvs att de hittar sin roll i gruppen. Ja det är mycket grupptänkande här, vilket jag ibland tycker kan vara lite för krävande för så små barn. Tänker jag helt fel? Hur tänker ni? Det heter ju utvecklingssamtal men jag känner att min och deras uppfattning om barns utveckling i min sons ålder inte riktigt stämmer överens. Så vad gör man?

[Gäst]

De måste väl veta att det råder djungelns lag på dagis och de själva måste se till att det ändras.----
De menar att det är bra med en viss "kamp" dvs att de hittar sin roll i gruppen. Ja det är mycket grupptänkande här, vilket jag ibland tycker kan vara lite för krävande för så små barn.

Hej Kriszta!
Vad trist för er, både dig och sonen! Jag tycker du ringar in det så bra i din egen beskrivning. Ansvaret ligger ju hos personalen, oavsett om han befinner sig i en "period" eller har behov av att "hävda sig". Han är 4 år och 3 månader(?), inte sant, och han är fortfarande för liten för att bli "pratad" till rätta. Jag tycker att personalen har ett ansvar dels för att veta vad som händer mellan barnen, dels att hjälpa barnen att reglera sitt beteende gentemot varandra. Och då menar jag inte genon att tala dem till rätta. Det är egentligen ganska syniskt att tänka att barnen bara ska klara av att umgås så många tillsammans utan att få hjälp av de vuxna, och att de bara skyller på att det är fel på barnen när de inte klarar av att hantera alla slitningar, konflikter osv för egen maskin.

Kanske kan du be om ett till samtal och säga ärligt att det inte känns riktigt bra? Att du vänder problemet tillbaka till dem är helt rätt strategi. Du kan ställa frågor som: "Vad tänker ni göra åt detta?", och "Finns det något annat sätt än att tala barnen till rätta?", "Hur kan ni förebygga barnens behov av att hävda sig mot varandra?".

Kanske är det också rätt att lyssna till din egen inre röst i ett sånt här läge om hur mycket han ska vara där. Ha honom hemma mer...?

Lycka till! /å

[Kriszta]

Hej Åsa med 2!

Tack för ditt svar, det var ett tag sen men jag har haft fullt upp, vi ska flytta snart vilket löser problemet med dagis. Vi ska byta dagis, det blev flera samtal men inget konstruktivt om man säger så. Vi tänker på olika sätt och har olika uppfattning om hur man gör i vissa situationer. Hoppas på att det funkar bättre på det nya. Och ja, jag har oxå bestämt att han ska vara hemma mer, han behöver det. Vi var på besök hem till Sverige för några veckor sen. Då insåg jag att han är mycket mer "nårbar" när han slipper stressen från dagis. Jag tror att det är där problemet ligger. Han klarar inte av den "stora" världen än. Han gillar sina kompisar men samtidigt stressas han av att det är så mycket liv runt omkring honom. Hoppas detta inte blev för flummigt. Tack än en gång för dina funderingar. Glad påsk!

Kriszta