Eftersom vi alla här på Forumet gillar att höra varandras berättelser om våra underbara barn och hur vi framgångsrikt använder vår älskade Standardmodell, tänkte jag lämna ett bidrag med vår familjs erfarenheter.
I den klistrade tråden ”Standardmodellen i levande livet” har Anna klippt in min berättelse som jag skrev när vår lille pojk var bara några veckor, och här kommer den spännande fortsättningen.
Basfakta:
1) har hela tiden sovit på mage med larm
2) visade tidigt att han klarade 6-7 timmar utan mat, så vi lade en matning klockan 23 för att få de där timmarna när det verkligen var natt
3) har alltid sovit i eget rum
4) mamma har sovit med öronproppar.
När vår lille älskling var ett 5-veckors skräp, levde han gott, lugnt och tryggt med ett schema som såg ut såhär:
8 mat 1
10.30 sova 2 timmar
12.45 mat 2
15 sova (ute) 2 timmar
17.30 mat 3
20 sova
23 mat 4 i sömnen.
Detta schema fungerade alldeles utmärkt, trots bara 4 mål – vår lille pojk växte, var go och glad och allt var frid och fröjd med stilla överlevnadsångest. Han åt länge och förnöjsamt, låg på filten och lekte för sig själv, umgicks med oss och sov som Standardmodellen när den är som bäst. Ville inte nödvändigtvis bli buren, vagnad, buffad eller ramsad, så vi höll det hela mycket enkelt. Somna själv osv.
Strax innan tremånadersdagen, började förmiddagsluren plötligt bli lite knepig, med uppvak efter 45 minuter och omöjligt att somna om. Nätterna fortsatte 20-8 med avbrott för kvällsflaskan, och det var underbart för oss allihop att mätta och nöjda med dagen alltid få sova hela nätterna. Nu var julen i antågande, och huset skulle bli fullt av fyra förväntansfulla systrar
från Sverige som skulle komma och vara med sin lillebror. Men det var inte riktigt nöjsamt för den lille, med den här förmiddagssömnen som inte riktigt funkade. 
Något måste göras, tänkte mamma och pappa.Efter nogsam studie av andras scheman på Forumet, beslöts om schemaändring,och från söndag till måndag i julveckan infördes följande klassiska standardmodell:
8 mat 1
10 sova 45 minuter
10.45 mat 2
13 sova (ute) 2 timmar
15 mat 3
17 sova 45 minuter
17.45 mat 4
20 sova
23 mat 5 i sömnen som tidigare
Det funkade på direkten.
Samtidigt gick vi också från helamning med 180 ml ersättning på 23-målet till ersättning på alla mål utom mat 1 och 4, eftersom mamma skulle börja jobba snart.Systrarna kom och julen flöt på med en massa villiga matare, bytare, umgängare och badare! Vi höll schemat stenhårt så att alla visste vad som gällde.
I mellandagarna skulle vi flytta från England till Bryssel... hur skulle det nu gå, tänkte mamma och undrade om det plötsligt skulle dyka upp Vargar i vårt fridsamma lilla bo.
Men inga vargar kom. Vi bodde på hotell i sammanlagt två veckor, först i England medan huset packades, och sedan i Bryssel, tills flyttlasset kom. Schemat satt spikat i oss allihop och klarades galant på alla punkter av vår nye lille medarbetare!
Höjdpunkten var nyårsafton, då vi beställt bord på hotellrestaurangen för nyårssupé klockan 20. Vår lille lades i vagnen, badad, matad och pyjamasad, och sov gott middagen igenom. Strax före 23 gick vi upp till rummet, matade 23-flaskan som vanligt, klädde på ytterkläder, och gick ut för att tillsammans med 100,000 andra ”brysslingar” fira in det nya året med att titta på stans stora fyrverkeri: Där stod vi, mitt i myllret, rakt under raketerna och vår lille, han bara sov! Mamma och pappa hade champagnen lagom kyld i vagnkorgen undertill och firade in ankomsten till det nya hemlandet i stor stil!
När vi kom hem, var det bara att ta av ytterkladerna och lägga i sängen, för det var ju natt.
Fort gick helgerna, och sedan var det dags för mamma att börja jobba heltid. Far och son i Babybjörn, vagn, osv. tog emot flyttlasset och jobbade hårt innan vi äntligen kunde flytta in. Hela tiden hölls schemat, och det var mycket sällan som det inte flöt på precis som det skulle.
Strax efter 4-månadersdagen var det så dags att sluta med 23-flaskan i sömnen tyckte mamma och pappa. Sagt och gjort, utan speciella åthävor, slutades det därför med kvällsamning klockan 20 och serverades istället en stor flaska (210 ml) ersättning nummer 2.
Schemat är därför såhär:
8 vakna
8.30 mat 1: amma + ersättning,120 ml
10 sova 45 minuter
12 mat 2: lunch: pure + dessert + 120 ml ersättning
13 sova 2 timmar
15.30 mat 3: 180 ml ersättning
17 sova 45 minuter
18 mat 4a:gröt nar familjen äter middag (3 msk majsgrötspulver) med 2-3 tsk dessertpure efteråt
19 bada
19.45 mat 4b:ersättning, 210 ml
20 godnatt
När han är vaken, leker han på filten, mage och rygg (när han är som mättast), hoppgungan hoppar han i, och sitter i Bumbostol och är med i arbetshöjd. Han biter och griper och vrider sig, men rullar inte runt annat än av ”tur”.
Kort sagt: från det att vår lille pojk var tre tills han blev fyra månader har vi alltså nytt land, nytt språk, nytt hus, nytt rum, ny mat, ny förälder hemma, ny nattrutin. Tja, ungefär allting är nytt, utom – just det, hans trygghet i Standardmodellen.
Mamma (som skriver) var verkligen nervös innan hela det har äventyret med jul, flyttning och bo på hotell började. Men det gick jättebra. Jag ångrar nu att jag ägnade energi åt att vara orolig för vad som KUNDE hända istallet för att lita på den lille och på Standardmodellen och bara ha det skönt istallet.
Nu sitter jag på planet till New York, för att vara där och jobba några dagar. Pumpen är med, för jag har tänkt hålla igång amningen - den är guld värd på morgonen innan jag går till jobbet. Pappa och en storasyster från Sverige på sportlov sköter ruljansen hemma.
Klockan är 11.20 lokal tid, vi skall snart landa. Hemma i Bryssel är klockan tjugo över fem och vår lille sover sin sköna eftermiddagslur innan det blir gröt klockan 18, följt av det allra bästa på dagen, badet (ligger på rygg i 5 cm vatten och språnkar för glatta livet)!
Nog kan livet vara alldeles, alldeles underbart när man är 4,5 månader och Standardmodellen finns! Klart man vaknar med ett leende...
Tack allihop önskar Nian med familj.
