Vår äldsta tjej Ella har ofta varit hård i magen. Vi tänker på vad vi ger henne för mat och oftast har det gått bra. Det slår direkt på henne om hon äter sådant som är stoppande. Men för ca 2 veckor sedan blev hon ordentligt förstoppad och vi fick ta till microlax (enligt sjukvårdsråd) vid tre tillfällen under en vecka för att komma till rätta med det. Hon hade börjat hålla sig för att det gjorde ont då hon bajsade. I samråd med BVC ger vi nu också Lactulos ett tag för att bajset ska bli mjukare så att hon kommer ur den onda cirkeln och kan låta "bajset komma" utan att behöva hålla sig för att hon är rädd att få ont.
Så till min fråga....Så fort hon känner att bajset är på väg så springer hon till mig o säger "mamma bajs, mamma bajs...." och visar att hon har ont/är orolig. Hon upprepar det tills nödighetskänslan går över för denna gång. Det behöver inte ha kommit något bajs utan det kan dröja tills det verkligen är dags. Jag har försökt att inte göra detta med bajset till någon stor grej utan har sagt något i stil med "låt bajset komma", "alla bajsar", "om man känner att det är bajs på gång så bajsar man helt enkelt" etc.... Det känns dock som att jag inte bemöter henne på något bra sätt och att inte säga något alls känns inte bra eftersom hon har ont.
Hennes ord/påståenden är ju frågor till mig som jag vill kunna ge svar på på ett betryggande sätt. Någon som har bra tips på hur jag bör bemöta detta 
? Om du säger till henne med glad posetiv stämma att vad bra att bajset kommer osv. så hon får en känsla av att det är posetivt att bajsa, men det har du säkert redan gjort 
/indra
Vet inte om jag kan hjälpa er . Har dock varit i samma situation med vår Samuel 2,9 år 
. Han höll på som din Ella i säkert ett år och mer. Nu börjar det ge med sej 
. Motståndet mot att bajsa vet vi inte varifrån det kom och inte heller riktigt när det började- en av våra teorier är att det gjort ont vid ett tillfälle och att kroppen sen minns det vid nästa och nästa och nästa tillfälle.En annan teori fick vi av AW- nåt i stil med att man inte är bekant med sina kroppsfunktioner och att det är obehagligt att släppa ifrån sej nåt.