Första natten gick för bra inser jag nu, för det var inga problem. Andra natten gick ganska bra fram till kl. 5, då började cirkusen. Hade gått in 2 ggr tidigare under natten, bara kort, och sen ut och ramsat och ramsan nöjde han sig med, fortfarande när han skrek vid 5.11. Men sen, sen vet jag inte vad som hände, men skrika började han göra, och skrek och skrek och skrek... jag kände mig sååå maktlös. Ramsan tog inte, buffningen hjälpte bara den tiden jag buffade och när jag hade varit inne blev det bara värre. Han skrek som han skulle ha blivit stucken av en geting, jag ramsade, väntade, ramsade väntade... och sen gick jag in igen och buffade lääänge, tills han lugnade sig. Så ut med ramsan, skriker tio ggr värre... jag gick in kanske tre-fyra gånger, sen tänkte jag att eftersom det bara blir värre när jag går ut, så får han skrika. Så skrika fick han, med ramsor då och då, och det gjorde han tills han slutligen somnade fem i sju. En och en halv timme skrik, mer eller mindre. Mestadels riktigt argt och förbannat, i slutet kanske lite uppgivet och trött. Är det helt klokt? Vad skulle jag ha gjort i stället?
Jag visste inte vad jag skulle ta vägen när han skrek så mycket, var så hemskt att höra, men jag tänkte att går jag in så hjälper det ju ändå inte, om jag inte vill ta upp honom, och det ville jag inte. Så jag lät han skrika. Till slut som sagt, somnade han... men jag kände mig inte så glad. Sov sen till halv åtta då jag väckte honom och han var som vanligt igen.. var han hungrig? Han brukade ju äta två gånger på natten förut, och nu helt plötsligt ingenting. Känns rått. Dessutom är han inte bra på att äta på dagen heller. Får han då för lite mat totalt, blir det bättre sen eller?
Usch, nu känns allt ganska jobbigt, även om jag är glad ändå att jag inte tog upp honom. Hur ska det bli nästa natt...? Tillägges att han somnade bums igår, tog kanske en minut. Sen vaknade han efter en halvtimme men somnade efter två ramsor.
Min natt har varit precis likadan. Isak skrek i två timmar och svarade inte på ramsan... bara så du vet att det finns fler. Men vi ska fixa det här! Eller hur?!
Gräl 1 . Du har startat en ny tråd. Gör inte det kring samma barn och samma kur. Inser du att jag - och då är det bara mig själv jag talar om; många andra tappra forumister lägger ner massor med tid på ideellt rådgivningsarbete här - tillbringar timmar och åter timmar på forumet varje dag med att försöka hjälpa och råda, fullständig frivlligt och oavlönat och på bekostnad givetvis av annat jag skulle kunna göra, som t ex skriva den bok jag har haft i huvudet i flera år nu Inser du att du stjäl ytterligare tid av mig när jag ska sitta och leta efter ditt förra inlägg, som jag besvarade grundligt, bland alla dessa hundratals, tusentals inlägg på forumet, och då enbart utifrån ett vagt minne av att just din signatur fanns någonstans och att jag hade besvarat dig ordentligt - tror jag - visst var det så - hm, var det hon eller var det någon annan, som frågade det och det och som jag svarade det och det - måste leta - titta - jaha - där var det, ja - måste läsa alltihop - jo, det var hon, och ja, det var det barnet, och jaha, det har jag redan sagt, det var som jag trodde - jag hittade det - tillbaks till den andra tråden, då ja, hitta den, ja - och så ha i skallen vad som stod i den första, då ja - osv osv. JAG BLIR SUR
Håll dig till samma tråd alltså. Tack. När du så att säga svarar dig själv, dvs fyller på, flyttas den upp och aktualiseras - med bakgrund och sammanhang.
Gräl 2 Redan andra natten på kuren släpper du in hela kopplet förvirrade orosvargar och står handfallen. "Jag kände mig sååå maktlös."
Läs på
Börja med "Vill du kura ditt barn? Läs detta först." Ta till dig liknelsen med körkortsaspiranten. Vad gör en sådan, om bilen skriker och motorn hotar att skära
Läs på.
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Johanna, förutom det där med att inte starta en ny tråd så vore det bra om du också skapade en signatur i din profil, där du skriver ut när ditt barn är född så att man inte behöver undra hur gammal han är.
Diplomerad SHN-kurare och mamma till
Antonia , född 25.11.05, kurad 8/06
Amadeus , född 17.8.08, kurad 1/09
Hej.. jag är riktigt skamsen och ledsen över att ni fick merjobb pga mig. Jag antar att det står nånstans hur det funkade här, men jag har inte läst på ordentligt. Förlåt!
Nu är jag själv också förvirrad och vet inte vilken tråd jag ska fortsätta på, men nu fortsätter jag här. Det tidigare jag skrivit/besvarats finns att läsa under "Ska börja ikväll, men några frågor!"
Ja jag inser att jag inte har läst tillräckligt mycket för att övertyga mig själv om att det här kommer att gå vägen, när man är trött på natten och barnet inte blir tyst, då funkar inte hjärnan heller som den ska och allt det goda faller ur minnet. Om självförtroendet var på topp igår, är det definitivt i botten idag.
Det ligger så ohyggligt mycket arbete under så många, många år bakom detta forum, bakom Sova hela natten-kuren, bakom allt som blev min lisvgärning och blir det arv jag lämnar efter mig. Förlåt om det låter högtravande, vilket det gör. Jag måste helt enkelt både själv ge OCH kräva respekt från andra för detta enorma arbete, vars frukter nu kommer alla till godo som vill ha dem.
Därför tjatar jag - läs, åtminstone. Läs tills ögonen blöder. Läs tills även den tröttaste hjärna orkar och kan ta till sig.
Och alla som beslutar sig för att genomföra Sova hela natten-kuren har en hjärna som är lika trött som din, det kan jag försäkra.
Introduktionerna borde vara det första man tar till sig, som när det gäller allt man tar sig för här i världen. Vad är detta? Vad går det ut på? Vad är tesen? Vad är ändamålet? Var ligger grunden, och var är stenarna som ska resa bygget, och hur ska de läggas Etc.
Det kan inte vara för mycket begärt.
Låt mig ge ett litet exempel. Det står en hel del både på och mellan raderna i "Anna Wahlgrens introduktion till forumen":
Anna Wahlgren.com är min personliga hemsida, ideellt skapad och driven. I sexton föräldrafora välkomnas här alla. Det är inget krav att man ska vara förälder men det är ett önskemål. Här möts föräldrar som har bekymmer med sina barn och konstruktivt vill lösa dem, människor som söker positivt inspirerande ledning. Är man ute efter att beklaga sig över sitt/sina jobbiga barn och det helvete man har som förälder, är man fortfarande välkommen men kan kanske inte räkna med mycket annat än en spark i häcken.
Inte heller är det något krav att man ska omfatta Barnaboksfilosofin. Önskemålet är emellertid att man har ett öppet sinne, berett att ta till sig just Barnabokens syn på barn. Inställningen Barnaboken förmedlar representeras genomgående här. Det är en inställning som går ut på att vara sitt lilla barns allra bästa vän i världen.
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Igår kväll bestämde jag mig, nej nu är det slutspringt, nu ska han sova och jag ska bara ramsa. Och det höll jag, en liten rapport:
19. 40 Läggning: Solfjäder, ramsa ut, gråter av och till en kvart, ramsade två gånger glatt och bestämt. Grät, ramsade, skrek, tyst. Bekräftelse en gång.
20.47 Gnyr och gråter lite, ramsar, gråter, ramsar, bekräftelse
21.17 Gnyr, ingen åtgärd.
21.21 Gnyr, gråter, ramsar, gråter, tyst under nästa ramsa.
21.40 Gnyr, ingen åtgärd.
22.45 Skriker, får ramsa 3 gånger innan han till slut blir tyst
----Här orkade jag inte skriva upp, han gnydde några gånger, men jag ramsade inte alls!!!----
4.53 (!!!) Gråter, ramsar, tyst.
6.17 Jollrar, ingen åtgärd
6.35 Samma sak
6.47 Gråt, ramsa, gråt, solfjäder ramsa ut, skrik, tyst
Sen gjorde jag ett litet misstag på morgonen, han ska vakna 7.30, så jag väntade, tänkte att jag väcker honom lite tidigare så han inte hinner vakna, och just innan hör jag att han börjar gråta och skrika upp sig, så jag gick till slut in och buffade tyst på honom och tog sen upp honom med glad gomorron. Det kändes fel, jag skulle ha ramsat tyst på honom en sista gång och sen gått in, men det blev kortslutning. Nåja, nästa morgon blir det annat, man lär sig ju... Men va sägs! Ganska bra gick det ändå. Och jag gick bara in EN gång och det under morgonen, då stod han på alla fyra och grät för att morgonen aldrig kom. Nästa natt ska också gå bra, nu ska det bli slutprotesterat mot nattsömn, han ska sova. Om det så tar en månad så ska han sova, och jag ska framförallt inte gå in, ramsan fungerar ju om jag låter den göra det.
Bakslaget kommer är jag helt övertygad om, men jag ska inte ge mig. Nu är vi peppade båda två, alltså jag och maken. Det här ser bra ut. Återkommer senare.
Jag undrar förresten om dagsluren där, nu har vi promenerat och han somnar väldigt snabbt, men finns det nån strävan att man bara ska kunna lägga honom i vagnen utan att göra något? Jag tycker inte att det är jobbigt att ta en lite promenad eller vagga lite, han sover den utsatta tiden också. Hittils i alla fall. Får vi göra så? Det kanske tar ett par minuter sen sover han.
Ätandet har ännu inte blivit jättebra, han är ingen som äter några mängder, men vi ska i alla fall inte börja mata honom på natten. Jag är SÅ glad över att slippa ta upp honom en enda gång, så jobbigt det var förut!
Förresten, Anna har rätt om det här med läsandet. ÄVen om man läst redan så kommer man på nya saker när man läser och vet sen bättre vad man ska göra när det krisar. Så läs!
Anna, du har all rätt att försvara det fantastiska du byggt upp, jag förstår det nu. Förlåt mitt missbruk tidigare.. Du är BÄST!
tröttjohanna skrev: Om det så tar en månad så ska han sova, och jag ska framförallt inte gå in, ramsan fungerar ju om jag låter den göra det.
Nu blir jag riktigt stolt över dig och er Pris och beröm {|=
Strålande jobbat. Och där - i citatet - kan vi tala Attityd
"Ramsan fungerar ju om jag låter den göra det." Tack för de orden
Och tack för dina varma ord i tillägget och för din förståelse.
En mycket bra rapport, tycker jag - kan inte bli mycket bättre på det här stadiet MIsstaget du gjorde på morgonkulan insåg du själv. Man lär av sina misstag och det är ingen dålig skola
Det här var väldigt, väldigt roligt att läsa. Tack \:D/
Och alldeles bakom hörnet väntar ett nytt och underbart liv, för er alla.
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Inatt gick det inte så jättebra, ramsan tar, men han vaknar jätteofta. Jag tror längsta han sov var tre timmar. Det är fjärde natten nu. Vad kan jag göra för fel, eller kan det vara såhär? Han tystnar när han får ramsan, och jag ramsar inte alltid heller utan han får somna om när han har gråtit och gnytt lite. Jag gick inte in en enda gång dock. Är jag på rätt spår eller borde han sova längre redan, det står så i boken i alla fall.. ? Tacksam för lite tips.
Hej
En del barn frågar lite mer än andra, jag tycker du har skött dig utmärkt! Snart lägrar sig lugnet, tappa inte attityden bara Ni har kommit fyra dagar/nätter på väg - tänk på det
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)
Hej Mia, tack för uppmuntran. TÄnkte fråga dig, tror du att han sover för mycket på dagen, han sover tre timmar totalt, och så en (planerad) tolvtimmarsnatt? Blir så irriterad på att han vaknar hela tiden, tycker han borde fatta nu att jag inte kommer...och att han lugnt kan somna om själv. Är så himlans trött nu själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Maken ska ta nästa natt dock, hoppas verkligen att det inte blir en massa nya frågor pga det, det känns lite att ska vi riskera nåt nu när jag hittils har tagit alla nätter? Han är dessutom inte lika påläst som jag.. (svårt med tilliten här!).
Ett tillägg bara, jag vet inte om jag har fuskat med bekräftelsen, och dragit ihop den med påminnelsen för snabbt? Jag tror att under andra natten började jag ge kortare bekräftelser, typ x2, och nu ger jag inga längre. Ibland tystnar han under påminnelsen när jag tonar ner till bekräftelse, ibland inte och då låter jag honom gny tills han är tyst och säger inget mer. Tokigt?
Är han nio månader (?) så "ska" han ha 14 timmar/dygn, så isåfall är det en timme för mycket...
Därför är det så viktigt att ha ett genomtänkt schema innan man påbörjar kuren, för är man inne och ändrar tider mitt i kuren blir barnet lätt förvirrat (Tänk på när du lär ett barn klockan, och du hela tiden ändrar visarna...) Så mitt råd är att du kör det schema du har, nu och under uppföljningsveckan, och om det krånglar fortfarande då, kan det vara dags att ändra!
Ang. bekräftelseramsan agerar du helt rätt Allt-i-ett är det som gäller nu. Bra jobbat
Och du, titta inte i backspegeln nu, se framåt - det här fixar ni galant
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)