Inskolningstankar

[annawahlgren]

I en tråd på Barnafostran, som Päivi startat - "Mamma!" - som kommit att handla om dagisinskolning vid 1,5 års ålder, har jag gett följande svar:

* * *

jzgridley skrev:
Vilken signal sander jag till honom då... "nej, det gick inte så bra första gången, så vi får göra om inskolningen".


Kan du ta tre månader till så gör absolut det. Han är fortfarande för liten när den tiden är över, om jag nu ska strö salt i såren, men det är i alla fall bättre ju längre man kan skjuta på det.

Sådana "signaler" skulle du inte alls sända. Tvärtom skulle du lyssna till honom och se till hans behov före dina / samhällets / ekonomins. Han är ju omedveten om "processen" - att det är meningen att han ska skolas in i stor stil för att hänvisas till dagis varenda dag i fortsättningen.

Inskolningen är en förrädisk, manipulativ historia. Barnet anar inte vad som komma skall - en vardag under djungels lag, och utan "flocken" som beskyddare och ledare.

Jämför med öppna förskolan. Dit går du inte för att lämna barnet. Du går dit för att delta i någon sorts gemenskap som förhoppningsvis tilltalar er båda och ger er utbyte. Du tror inte att du "sänder fel signaler" om du inte går dit någon vecka eller någon månad eller två. Men dagisinskolningen syftar till något annat än utbyte och gemenskap för er båda. Den syftar till förvisning av barnet från "flocken", innan han är färdigrotad där och börjar vidga världen så smått på egen hand, i sin egen takt.

Man kan också jämföra med en hundgård Intresserar sig ens lille gosse för hundar, så kanske man ser till att han får träffa hundar. Många hundar. Flera gånger i veckan. Ja, kanske rentav varje dag. Det betyder inte att man har för avsikt att parkera sin lille gosse i hundgården och lämna honom där.

Att ett litet barn visar intresse för andra barn brukar ofta andras som skäl till tidig dagsplacering: "Han behöver träffa andra barn." Jämför: Jag klappar en hund. Jag gillar hundar. Alltså behöver jag hundar. Alltså måste jag nu framleva mina dagar i en hundgård

Man KAN rädda de tre första åren och man bör göra det, likaväl som man bör driva upp sina plantor inomhus och inte sätta dem på backen rakt av, innan de hunnit utveckla goda, livskraftiga rötter .

Se forumet "I stället för dagis - tankar och idéer"

[ms Sophie]

Man KAN rädda de tre första åren och man bör göra det, likaväl som man bör driva upp sina plantor från frön inomhus och inte sätta dem på backen rakt av, innan de hunnit utveckla sina goda, livskraftiga rötter .

Sitter och grubblar och funderar hemma över hur vi ska göra till hösten, men magkänslan säger mig mer och mer att jag ska försöka vara hemma så länge som möjligt helt enkelt. Även om alla föräldra- och semesterdagar ryker all världens väg.
Tittar på dottern - 1.5 år - och ser henne fara runt hemma, pratar, hoppar, skuttar, skrattar osv. Vem kommer "se" henne på dagis. Vem kommer låta henne utvecklas och utforska i sin takt?

Senaste tanken är att varför inte ta ett banklån! Behövs inte mycket för att vi ska hålla oss flytande. Ca 5000 netto i månaden behöver "hemmaföräldern" dra in för att det ska gå och 30 000 är ett halvår hemma
Så nog ska vi klara att ha dottern hemma tills hon är 3 år

[annawahlgren]

Strongt, ms Sophie

Och sorgligt nyskapande, om man säger. Folk kan låna 3 miljoner till en tvåa i Stockholms innerstad, men 30.000 för att lilla barnaplantan ska få utveckla sina rötter och bli tillhörig sin plats på jorden i lugn och ro - det är för mycket

Det är inte ens påtänkt

[Ewa]

Så sant. På något vis KAN man, NÄSTAN alla, ordna det. Men jag förundras ständigt över med vilken automatik dagisinskolningen tycks ske. För jag undrar innerligt och ärligt om man faktiskt, praktiskt och konkret (för att låna några bevingade ord) alltid har tänkt över situationen innan. Vi HÖLL på att göra det misstaget när min stora älskling var 2,5. Trycket var så STORT! Men allt det tvivel som fyllde min kropp med ett rungande NEJ som jag inte yttrade, blev fullständigt omöjligt att hålla kvar inne i kroppen under de inskolningsdagar vi var där (3), när man såg alla tomt irrande blickar på små 1-1,5-åringar som bara gick runt, runt i lokalerna utan att det fanns NÅGON där som fångade upp, eller såg, dem. Allt det jag tänkt och läst blev så oerhört tydligt där och då, för MIG. Så vi avbröt och jag har inte ångrat mig en sekund, förstås 8) .

Och när jag igår i simhallen träffade en mamma från samma BVC-grupp, vars dotter är 1 dag yngre än min lilla sötnos (fyller 1 om 1 vecka) och hon glad och stolt berättar att de ska börja inskolningen nu, så blir jag både stum och djupt beklämd. Vad har en liten solstråle som inte kan gå, inte kan prata på ett dagis att göra - jag KAN ärligen inte begripa hur man tänker .

[annawahlgren]

när man såg alla tomt irrande blickar på små 1-1,5-åringar som bara gick runt, runt i lokalerna utan att det fanns NÅGON där som fångade upp, eller såg, dem.

[kvacke]

Jag för då och då den här diskussionen i min mammagrupp. Alla utom jag har börjat skola in sina barn! Dem anser att det är nyttigt att barnen får gå på dagis och att barnen stortrivs. Dem säger också att även om dem skulle vilja vara hemma så skulle det inte gå pga ekonomin.

Måste nu berätta hur vi har det. Jag är hemma med Wilma. Eftersom jag aldrig har haft någon anställning i Sverige så har jag lägsta ersättningen, alltså 180 kr om dagen. Jag tar bara 3 dagar i veckan eftersom jag ändå inte har nån SGI att bevara. Min sambo pluggar heltid. Han tar studielån. Utöver detta har jag ett städjobb på helger och vissa kvällar. Min sambo arbetar nätter extra på psyk så ofta det går. Vi har alltså ingen vidare inkomst (på pappret i stort sett ingen alls ) Men det går! Man får prioritera!

Dem andra mammorna säger att det aldrig skulle funka för dem. Dem har inte den ekonomin. Men hallå!! Kolla oss, ekonomi...vad är det?! 8)

Jag hörde om en familj som förlorade båda sina barn i tsunamin . Dem har båda satsat på sina karriärer tidigare och har haft barnflicka sen barnen var små för att sen tidigt sätta dem på dagis. Det ångrar dem bittert idag! Nu har dem fått en ny liten kille och båda har trappat ner på jobbet och killen ska inte gå på dagis alls. Dem har fått lära sig den hårda vägen vad som är viktigt i livet

Nä...Wilma ska vara hemma tills hon är minst 3 år och det är jag skitstolt och överlycklig för. Att barnen måste in på dagis är bullshit! Det går att ha dem hemma....


Kram Åsa

[LindaVega]

Tittar på dottern - 1.5 år - och ser henne fara runt hemma, pratar, hoppar, skuttar, skrattar osv. Vem kommer "se" henne på dagis. Vem kommer låta henne utvecklas och utforska i sin takt?

Precis så känner jag också.

Linda

[annawahlgren]

Wilma ska vara hemma tills hon är minst 3 år och det är jag skitstolt och överlycklig för.

Och jag är skitstolt över dig

[SusanD]

Och jag är skitstolt över alla som sätter sina små barn i första rummet istället för på dagis

Kram Susan

[Renee]

Senaste tanken är att varför inte ta ett banklån!

Det har jag också tänkt på. Fick idén av fd JämO Claes Borgström som berättade att han tog banklån för att kunna vara hemma med barn (på den tiden fanns väl heller inga "pappadagar"). Det som fortfarande ställer till problem är ju det här med SGI, framtida pension osv.

Det oroade sig en s-politiker med ansvar för barnomsorgsfrågor också för i Skånska Dagbladet häromdagen med anledning av Göran Hägglunds vårdnadsbidragförslag. S-politikern var alltså orolig för oss som ev skulle nappa på detta bidrag eftersom det skulle gå illa med sjukpeng och pension (Bland annat. Hon var orolig för en massa annat också om detta vårdnadsbidrag skulle införas... ).

Jag svarade henne (om mitt svar nu kommer in i tidningen) att detta kunde hon ju som politiker ändra på! Se till att det blir pensionsgrundande att ta hand om sina egna barn! Och inte bara när man tar hand om andras barn som det är nu.

Själv är jag beredd att ta den risk det innebär att få en knaper pension eller lägre sjukpeng - om vinsten är att mitt barn får en lugn och kärleksfull start i livet (hemma med mamma el pappa) som både han och resten av familjen mår bra av. Men jag blir arg vid tanken på att vi som vill ta hand om våra egna barn när dom är små ska behöva drabbas för att vi väljer bort dagis de första åren

[marie-d]

Fast man har 4 barnår. Vad jag förstår så innebär att man inte förlorar pension dessa 4år.
Plugga kan vara ett alternativ till att jobba för att behålla sgi. Många kurser är på distans, vilket gör att man kan plugga närsomhelst. Pluggar man t.ex. halvtid och är fl halvtid så ska inte det påverka sgi om du sedan får ett till barn. Man har vilande sgi när man pluggar.
Nu säger inte jag att man ska plugga något bara för sakens skull men kanske finns det något man vill förkovra sig i som går att kombinera med föräldraskap?

[annawahlgren]

Jag hörde om en familj som förlorade båda sina barn i tsunamin . De har båda satsat på sina karriärer tidigare och har haft barnflicka sen barnen var små för att sen tidigt sätta dem på dagis. Det ångrar de bittert idag! Nu har de fått en ny liten kille och båda har trappat ner på jobbet och killen ska inte gå på dagis alls.

De här raderna har inte lämnat mig. Vilket ohyggligt lidande ligger inte bakom Bittra och hårda är sannerligen livets läxor ibland. Aldrig mer kommer de att ta det största och viktigaste av allt - de små barnen, lyckan över och omvårdnaden om dem - för självklart. Eller till och med hindersamt

Det var ett fruktansvärt högt pris att betala för den insikten. Men den kom

Ack, SGI och pensionsgrundandande hemarbete - det är grekiska och utopi för mig. Jag som aldrig i hela mitt liv (sedan jag fick första barnet vid 19) varit anställd, fick en föräldrapeng om 8 kronor om dagen. Pensionen, nu när jag blir folkpensionär i år, uppgår till lite drygt 8.000 kronor.

Räknade ut en gång hur mycket jag sparat åt samhället genom att inte använda dagis en dag. Det blev 1,8 miljoner - på den tiden Värt minst det tiodubbla i dag

[Renee]

Räknade ut en gång hur mycket jag sparat åt samhället genom att inte använda dagis en dag. Det blev 1,8 miljoner - på den tiden Värt minst det tiodubbla i dag

Just det! Därför blir jag både förbannad och förvånad när de "dagishjärntvättade" använder argumentet: "det blir mindre pengar till kommunala barnomsorgen (=den blir sämre) om kommunerna ska betala vårdnadsbidrag". Rent ekonomiskt blir det väl snarare plus-minus-noll, och rent kvalitativt blir det ju bara bättre om det blir färre barn på förskolorna och kanske även så att färre alltför små barn är på förskolorna. Eller är det jag som inte fattar riktigt?!?

[annawahlgren]

Nog fattar du rätt, alltid. Det kan sunda förnuftet intyga med hjälp av elementär matematik 8-[

[Renee]

Fast man har 4 barnår. Vad jag förstår så innebär att man inte förlorar pension dessa 4år.

Per barn? Eller totalt oavsett hur många barn man har?

Plugga kan vara ett alternativ till att jobba för att behålla sgi.

Ja, det här ska jag nog kolla upp och satsa på till hösten (om jag inte fixat nåt deltidsjobb tills dess). Måste kursen vara studiemedelsberättigad eller finns det andra "krav" för att den räknas? Någon som vet?