) beskrivningarna av älsklingars personligheter och blev så full i skratt 
. Nu när jag har två blev det på något sätt så mycket tydligare vad det var för små sötnosar som förgyllde tillvaron här hemma 
. Och så blev jag lite nyfiken på hur ni andra har det 
.So, here goes:
Anton: Den lille känslige semlan! Skrattar så han kiknar och gråter så tårarna sprutar. Kastar i sig mat som få. Har känts mer som gormand, men med lite jämförelsematerial ser jag ju faktiskt att han NJUTER något alldeles fantastiskt av det han stoppar i sig
, till skillnad frånDisa: Den starka lilla muskelbyggaren. Som mest ser maten som bränslepåfyllning. Visst, trevligt på många sätt, men någon njutare kan man nog inte beskylla henne för att vara
. Men skinn på näsan, kaxig och ger sig minsann inte hur många väggar som än står i vägen, om man säger !Någon som vill hänga på?!
