Jag står i köket och diskar när jag hör pustar, suckar, sura mutter, släpande och dragande. Kikar in i vardagsrummet, där vårt matbord står, och ser Emil släpa och putta på sin stol. Han ska ha in den i vårt lilla kök och sen ska han laga mat
Han sitter nämligen alltid i sin stol, man välter den så blir det både säte och ett litet bord, och hjälper till att skära grönsaker, mäta upp ingredienser och smaka av. Inte hade han den minsta tanken på att skippa kvällens matlagning. Mitt hjärta blev så varmt och ömt så jag ändrade genast på mina planer och plockade fram en falukorv från kylen och sen lagade vi korvstroganoff och ris.
Vilken pärla han är vår lilla stora son. Tar befälet när mamma är trött och ser till att middagen kommer på bordet
Kram Susan