Han ar oerhort latt att lagga bade pa dagen och kvallen. Vi haller ganska hart pa rutinerna - med flexibilitet. Vi lagger honom i sangen med filten och nappen och han ligger dar och pular eller tittar i en bok och somnar av sig sjalv. Valdigt sallan (med undantag runt aret, da han hade en period da han blev ledsen nar man lamnade rummet) ar han ledsen nar man lagger honom och jag har aldrig behovt overvaga om jag ska lata honom grata och sa vidare. En princip som jag alltid hallit pa ar att jag har trostat honom i sangen - i princip aldrig plockat upp, om han inte legat dar laaaange utan att kunna somna.
Vi har nyligen kommit hem fran en semesterresa, dar rutinerna i princip var de samma vid laggdags, aven om tiderna ruckades nagot. Det har inte varit nagra problem med sovandet pa hela tiden. Pa vagen hem akte han pa en forkylning, och har nu varit sjuk i nagra dagar. Han ar nu i princip aterstalld, men fortfarande lite snorig. Min mamma har tagit hand om honom (detta har varit vanlig rutin eftersom hon har varit pa besok och tagit hand om honom nar jag jobbat i 3 manader) under dessa dagar och plotsligt blev han jatteledsen nar han skulle lagga sig vid middagsluren och ville absolut inte lagga sig och sova. Stortjot. Min mamma klarade inte av att hora honom grata sa mycket (han gor sa sallan det) sa hon plockade upp honom efter nagra minuter.
Efter detta har det blivit jattesvart att lagga honom - tva kvallar i rad har han varit i princip hysterisk av grat. Jag har intalat mig sjalv att det inte hjalper situationen att plocka upp honom, sa jag har stalsatt mig med en positiv attityd, forsokt krama om, sjunga och lagga honom ner (som jag brukar gora) med nagra minuters mellanrum och daremellan stoka utaprata utanfor hans rum. I gar kvall satt jag pa golvet i hans rum, och till sist lade han sig ner och somnade. I kvall storgrat han sa fort jag lamnade sangen. Har aldrig hort honom sa har fortvivlad.
Min fraga ar: hur ska jag hantera detta eftersom han fortfarande inte ar helt frisk? Ska jag ta detta som ett tecken pa att nagot verkligen ar fel, eftersom det ar sa totalt olikt honom? Han ar ju sig sjalv annars. Kan detta bero pa att min mamma plockade upp honom ur sangen ett par ganger nar han var ledsen, och att det larde honom att "om jag grater hogt sa far jag komma upp"? Eller hander detta bara for att han kanner sig krasslig? Har ni varit med om detta? Gar det over (nar)?
Hur ska jag gora? Ar jag onodigt hard med tanke pa situationen med semester, forkylning och annat? Tips, rad?????
Tack pa forhand!
och Selma fodd 16 juli, 2007 