Samtalsterapi

[Gablex]

På jullovet tog vi (jag & min man) ett nytt grepp kring vår son! Egentligen är det min man som skall ha mest cred, för han är helt fantastisk på det - samtalsterapi med sonen! Prinsen kallar det för att "snacka med pappa" och i korthet går det ut på att de sätter sig i ett lugnt rum, utan särskilt mycket andra distraktioner, och pratar, pratar och åter pratar. Maken låter det bara flyta, pratar om det Prinsen vill och ställer egna frågor.

I början var Prinsen helt beroende av att det skulle vara just lugnt kring honom, men nu har de börjat ta tillfället i akt när det ges s.a.s., och i helgen satt de två tätt tillsammans på ett släktkalas med ett femtontal gäster och pratade vid middagsbordet. Släktingarna satt som fågelholkar

Det har blivit Pappas & Prinsens små stunder tillsammans och jag tror att de värdesätter dem lika mycket båda två. Plötsligt har Pappa blivit poppis i kubik och det känns så sunt och skönt! Prinsen behöver ju alltmer manlig input ju större han blir...

"Att snacka" har nu blivit ett begrepp för att kommunicera hemma hos oss, och igår ville Prinsen "snacka" med Prinsessan också... Vilken kille, han kunde applicera det han lärt sig med Pappa (och lite med mig också ) på sin lillasyster - förhoppningsvis också i allt större utsträckning på omgivningen.

Jag tänkte bara tipsa er andra som har barn med samma svårigheter - en väldigt "enkel" metod (även om den kan vara nog så svår för våra barn) som verkar ge otroligt mycket tillbaka!

En annan sak som förresten gjorde mig överlycklig på julafton var att Prinsen såg att det var Morfar som var tomte

Hoppas på ett gott nytt 2007 för alla här inne!

[Gablex]

Under ett utvecklingssamtal i skolan i höstas riktade jag & min man lite kritik mot skolan hur det arbetar kring vår son. Prinsen går integrerat i en tvåa, men har assistent på heltid och har sin bas i ett rum som ligger precis intill klassrummet. Han tillhör klassen och det är alla helt på det klara med. Dock tycker vi att han är väldigt mycket utanför och tycker oss se att de andra barnen i klassen är ganska avvisande mot honom.

Vi frågade personalen hur de jobbade med klassen i fråga om Prinsens funktionshinder och de medgav att det blev mest information om det i samband med att det hade hänt negativa saker. Vi frågade om de inte kunde tänka sig att vända på resonemanget och Prinsens fantastiska assistent tog det verkligen till sig. Hon luskade upp ett material som de skall börja använda i klassen nu i januari.

I korthet går det ut på att presentera dels alla fem sinnena, och sedan introducera ett sjätte sinne, som är det sociala sinnet. Barnen skall få arbeta i grupper och diskutera kring frågor som
vad innebär det sjätte sinnet
hur kan det påverka om man har problem med det sjätte sinnet (precis som man kan ha nedsatt syn & hörsel)
hur skall vi kunna hjälpa Prinsen (och ställa det i relation till hur vi hade underlättat för en synskadad klasskamrat)

I materialet fanns exempel på "regler" som barn i tidigare grupper hade kommit på, t.ex.
vi skall förklara för X om vi leker en lek
vi skall fråga X om han/hon vill vara med
vi skall inte bli irriterade om X inte svarar eller går sin väg, etc etc

Jag tror att materialet kom från Riksföreningen Autism. Det skall bli så spännande att se hur det faller ut! Förhoppningsvis kommer det alla till gagn!

[Gablex]

Oj då, det var meningen att det skulle bli två olika inlägg.... Hjärnan har inte riktigt kommit i gång efter julledigheterna!

[SusanD]

Det gjorde inget att det blev två inlägg då bägge var så otroligt intressanta att läsa

Tänk att "så lite" som att sätta sig ner i ett lugnt rum och snacka kan leda till att det även snackas på större tillställningar och med andra människor. Jag är så imponerad Prinsen har otroligt duktiga och älskvärda föräldrar

Alla kan bli hemmablinda och behöva lite puffar i rätt riktning och jag tycker att Prinsens skolan tog puffandet på ett positivt sätt. Att se till att integreringen blir mer aktiv och att alla barn lär sig mer om barn som har någon form av handikapp och hur de ska tänka och agerar är ju toppen. Och tänk så bra för hela klassen även i framtiden när de möter människor som inte är "som alla andra".

Kram Susan

[Gablex]

Tack Susan, jag blev så glad över ditt inlägg!

Det är så lätt att glömma bort, men TID är det bästa man kan ge till sina barn!

[SusanD]

Ja tänk så bråttom allt är och så fort allting ska gå. Inte undra på att folk, både stora och små, stressar ihjäl sig.

Själv kan jag också ha full fart framåt men många är de gånger jag bromsar själv och tänker att jag faktiskt kan ta det lite nätt och inte hasta runt som en vilde. Tar man sig tid så hinner man upptäcka så otroligt mycket spännande saker. Här tycker jag att Emil hjälper mig en hel del, vi kan gå några hundra meter upp i skogen och upptäcka allt och ingenting. Hur härligt som helst.

En period jobbade jag som assistent åt en utvecklingsstörd man i 50-års ålder och det var ett LÅNGSAMT jobb. I början höll jag hög fart av gammal vana men ganska snart insåg jag att farten var till ingen nytta. Bromsade och njöt istället och det var härligt att lyssna när Gösta spelade dragspel eller instruerade mig hur man skulle stryka skjortor. Hela han var ett glädjeämne.

Kram Susan

[kerstin]

Hej Gablex!
Åååhh tårarna trillar! Underbart!!
Vi har omedvetet gjort samma sak hemma med vår lillkille.
Och jisses vad han kan snacka
Visserligen många härmande fraser som han nog inte förstår innebörden av riktigt men vad gör det!
Killen är en pratkvarn när det bjuds tillfälle, och det är stort.

Jag hoppas att det går bra i skolan.
Du kan väl avlägga en liten läges- rapport längre fram?
Vore kul speciellt då vår kille ligger i startgropen till att börja skolan.(hösten om allt går som det ska)

Ha det bra!

[Gablex]

Kerstin, du får gärna PM:a mig om skolstarten om du vill! Vi gjorde ju på vårt sätt (tvärt emot rekommendationerna) och har gjort en del erfarenheter, om man säger så..... Tur att man är en jobbig förälder

Tänk att föräldrainstinkten är så stark att man, som ni, kommer på saker som funkar så bra själv! Det spelar väl ingen roll om han härmar, huvudsaken är ju i varje fall i början, att han pratar, eller hur?! Det är ju alltid en start på att kommunicera!

[Hege]

Det er fantastiske ting du skriver, og skriver om, Gablex. Og ikke bare for våre "spesielle" barn, dette er saker man kanskje skulle fundere over for sine friske barn, også!

Barn med ulike former for autisme behöver mye oppfordring för de kommer igang, men de er mange ganger flinke til å formidle til oss hvordan de har det, bare vi hörer etter, og tolker riktig det vi får höre. Og nökkelen her er selvfölgelig: Tid.

[Gablex]

Jag måste bara komplettera bilden som jag tecknade av Prinsens klasskompisar, för jag känner att den var lite orättvis .

Igår firade Prinsen sin 8 ½-årsdag och han hade sedan länge bestämt att han ville åka och spela bowling. Eftersom det inte blev något kalas i somras (juli är ingen höjdarmånad för barnkalas!) ville han ha bowlingkalas i stället. Sagt & gjort, han fick välja ut 5 klasskompisar som fick följa med och så åkte vi till bowlinghallen efter skolan.

Det gick så bra! Jag blev alldeles rörd när jag såg hur omtänksamma hans kompisar är om honom! De såg till att han kom rätt, väntade in honom och hejade som galningar när han slängde sina klot. Jag är ganska övertygad om att det inte berodde på att jag var där, utan de är helt enkelt snälla och empatiska barn!

Efter bowlingen var vi & åt skräpmat och åkte sedan hem, helnöjda!

Det gäller verkligen att jobba med sig själv så att man tar fasta på det positiva i tillvaron (dessa underbara ungar!) och inte de små sura undantag som kan finnas!