Oj vad tiden sprang iväg den här veckan som verkligen varit upp och ner på många sätt och vis.
Måndagen började bra, det regnade inte när jag rastade hundarna på morgonkvisten. När sen grabbarna och jag skulle ut så öste det ner, då började jag gråta.
Jag är så otroligt trött på detta eviga regnande, det känns om jag kommer börja mögla snart. Dagen blev trist, Emil var trotsig och jag bemötte honom helt tokigt eftersom jag var ur led. Några större dispyter blev det inte men det är inte skoj när man inte orkar leda och visa. Sigge skötte sig med den äran under dagen, inte brydde han sig det minsta om en mamma som var fullständigt urursel och borde avskedas snarast. Han fick ju ändå sova, äta och kravla runt på mage så varför klaga.
Sen kom då natten och Sigge var för första gången inte tillfreds med livet. Han vaknade vid åtta och så var det cirkus med vagning av och till i över en timme innan han kom till ro. Samma visa klockan tre och så var det igång igen vid fem.
Mest arg var jag på mig själv som inte kom vidare utan vagnade, väntade, vagnade, avvaktade, vagnade osv. Inte särskilt konstruktivt kan tyckas.
Tisdagen kom med SOL och vips så var alla sorger och allt elände glömt. Grabbarna och jag var ute och ropade hej till solen, välkommen tillbaka.
Sen klättrade vi runt i bokskogen och trivdes med livet allihopa.
Sigge sover som en fröjd på samtliga dagslurar och han äter mycket och gärna. =P~ På kvällarna har han vaknat efter de obligatoriska 45 min och jag har misstänkt att han faktiskt varit hungrig men nu har jag slagit det ur hågen. Istället har jag dammsugit
Så gjorde vi med Emil när han var liten och han somnade direkt, på så viss slapp vi hamna i något geggigt vagningsträsk.
Lillebror funkar likadant, en sväng med dammsugare och vips så sover ungen.
Nattamat har han velat ha de senaste nätterna och det har inträffat vid fyrasnåret. Han äter fortfarande i sju minuter och sen är det bara att lägga ner honom i vagnen så somnar han om utan några insatser från ambitiösa föräldrar. 8)
Igår natt, allså natten mellan fredag och lördag sov Sigge sin första 12-timmars natt
Häftigt men samtidigt lite läskigt. När klockan ringde i morse badade jag i en sjö av mjölk
, jag drunknade inte men det var allt bra nära. Då som först kom jag på att Sigge inte vaknat för nattamaten
Väckte snabbt Pappan och bad honom peta lite på Sigge för plötsligt var jag helt övertygad om att ungen inte levde längre. Pappan petade och Sigge rörde sig och mamman blev lugn.
Så hispig kan jag vara när jag lägger den sidan till. Väckte lillen, möttes av ett kärleksfullt leende innan han högg in på tuttmjölken. Han är go han.
Nu får vi se hur det blir inatt, tänker han äta nattamat eller sova hela natten? Spännande
Veckan har även innehållit gympa för Emils del vilket var mycket uppskattat. Det är en liten grupp ungar mellan 2-4 år som gympar och Emil höll i gång som bara den. Han satt i ringen på lilla samlingen, värmde upp som värsta proffset, stod i kö och väntade på sin tur, kastade rispåsar, gick balansgång och klappade händerna och sa BRA (på skånska
) till de andra barnen. Och betänk då att han inte har gått en endaste dag på dagis men ändå kan han uppföra sig skapligt i sociala sammanhang.
Syrran med familj har kommit hem från sin semester i Mexico och det är skönt att de är hemma igen. De har fattats mig, det måste jag erkänna.
Vi har även fått en extra hund i huset, men den ska paras i morgon och sen ska den hem till sig igen innan den kommer hit för att valpa, om allt går som det ska, i mitten på april. Ska bli spännande att se Emil med valparna, jag misstänker att han kommer bosätta sig i valplådan.
Nästa söndag är det dags för Sigges dop som vi förbereder för fullt. Det kommer ett helt gäng med släktingar som ska inhysas och ha mat. Skoj ska det bli och Sigge ser fram emot att få bära den fina dopklänningen som alla syrrans barn och Emil haft. Mamma har broderat allas namn och hon var lite grumse över att Sigge skulle heta just Sigge för det var så krångligt att brodera.
Kram Susan
=D>
Blås, blås och så var det bra med det.