Vi har en kajfamilj som tyckte att vår skorsten var en fin plats för småkajor att bo på. Det tyckte inte darlingen som helt sonika rafsat bort bygget och slängt det lilla ägg som låg där.
Äggtillgripandet är jag helt oskyldig till, jag fick inget veta förrän det redan var gjort. Som mamma kan jag tom identifiera mig med en kaja och tycker någonstans att det är lite hemskt. Det är också bäst att vi inte berättar det för MIN mamma trädkramaren för då får hon dåndimpen.Annars har storebarnen hällt ut allt hönsfoder i små och medelstora högar över heeeela gräsmattan, inne i hönsgården och hönshuset för de ville ha tunnan att bada sina båtar i. Hm. Det får kanske bli vår gemensamma försoningsgest mot kajorna och tomtens övriga småfåglar. Darlingen tyckte det var mindre kul men endel straffar Gud direkt, haha!
Nu ska vi snart på inflyttningsfest a la Ryssland hos min stora lillasyster. Hon och hennes sambo från Tadjikiztan har köpt sin första egna lya. Jag hoppas vår nyaste släkting - lilla kusinen Felix - dyker upp med sina föräldrar.
Nu har min vårlossning börjat. Jag kommer snart inte ha ett hårstrå kvar på skulten om det ska fortsätta i den här takten. Och elektriskt, slaskgrått och lesset är det också. Nån som vet nån fiffig inpackning? Jag är SYYYPE-känslig mot parfymer och konstiga tillsatser. Kan man göra själv kanske?
Och ni som undrade om olika astroprylar, uppdatera mig, jag kom helt av mig.
Kram Jannika
!
. Till och med gulligaste Anton får sig några oförtjänta slevar ibland. För att inte tala om stackars sambon. Och tur är det att jag inte orkar formulera något i några av de debattrådar som var här för ett tag sedan, där nivån inte var vidare hög. 
). 
... Så det kanske är någon som inte går den vanliga vägen i livet? 
Inpacking - länk till receptsamlingen numero uno 
{|= 
om jag gav startsignal, vilket jag inte ger... 