Kurar för fullt!!!

[miar70]

Okej, jag ska väcka honom tycker du?!
Men jag har så svårt att förlika mig med att jag ska väcka honom. Jag menar, han vaknar ofta själv o jag tycker han fixar det bra. Eller vad händer om han får vakna själv för ofta?

Ja, joy, JAG tycker att du ska väcka honom - men det är JAG det Det finns såklart inga måsten, du känner såklart din son bäst och vet vad som är bäst för er
Grejen är den, att du "skyddar" dig mot tidiga uppvak lite, om du ser till att väcka Dennis, så att han känner att det är DU som har kollen, DU som ansvarar över när dagen både börjar och slutar. Du väntar ju inte på hans ledning när det gäller nattningen heller
De allra flesta (tror jag!!!) som kurat, väcker sina barn.
Men som sagt, det är MIN åsikt, du väljer att göra som DU vill

Hoppas dagen med kusinerna blev bra
Kram Mia

[miar70]

Okej, jag ska väcka honom tycker du?!
Men jag har så svårt att förlika mig med att jag ska väcka honom. Jag menar, han vaknar ofta själv o jag tycker han fixar det bra. Eller vad händer om han får vakna själv för ofta?

Ja, joy, JAG tycker att du ska väcka honom - men det är JAG det Det finns såklart inga måsten, du känner din son bäst och vet vad som är bäst för er
Grejen är den, att du "skyddar" dig mot tidiga uppvak lite, om du ser till att väcka Dennis, så att han känner att det är DU som har kollen, DU som ansvarar över när dagen både börjar och slutar. Du väntar ju inte på hans ledning när det gäller nattningen heller
De allra flesta (tror jag!!!) som kurat, väcker sina barn.
Men som sagt, det är MIN åsikt, du väljer att göra som DU vill

Hoppas dagen med kusinerna blev bra
Kram Mia

[miar70]

Nu vet jag inte alls vad jag trollade till

[miar70]

[
Grejen är den, att du "skyddar" dig mot tidiga uppvak lite, om du ser till att väcka Dennis, så att han känner att det är DU som har kollen, DU som ansvarar över när dagen både börjar och slutar.

Vad jag menar med detta, är att Dennis ju inte kan veta om klockan är 5 eller 8 när han vaknar, men om du sköter väckningen, så behöver han aldrig fundera på om det är dags eller inte att vakna, utan han vet att dagen startar när du kommer och väcker. Många använder väckarklocka, som på så sätt talar om när natten är slut och dagen börjar

/Mia

[Joy]

Hej Där!

Nu är det ett tag sedan jag var här på forumet. Jag har haft fullt upp med dagisinskolning och "börja jobbet känslor".
Det fungerar istort sett bra. Jag har fått jobba hårt med mina känslor inför att lämna min son till andra människor. Det känns bättre då jag känner dessa människor o vet att de är "snälla" och bra. Han har hamna i en liten barngrupp och personaltätheten är hög. Skönt. Men...det gnager lite iallafall. Fast det var inte detta jag ville idag.

Jo, i natt drabbades Dennis av kräksjukan. Jag lade honom lite tidigare än vanligt då han verkade trött. Han gnällde o gnydde i typ 20 minuter innan han somnade. Eftersom läggningar har varit hur bra som helst den senaste tiden, gått på typ två minuter, så var igårkväll ovanlig. Han sov som en stock när jag gick o lade mig runt nio. När jag vaknade vid fem i tolv av att han grät, blev jag förvånad. Det har heller inte hänt på jag minns inte när...och jag började ramsa direkt. Men jag hörde på hans gråt o hans kommande panikskrik att det inte stod rätt till. Kastade mig ut ur sängen o in i hans rum. Kräklukten slog emot mig. Lilla gubben!, tänkte jag. Han hade spyor över allt. OCh medan jag hann slänga en tanke åt Anna Wahlgren och att det går att fixa detta utan att plocka upp honom, så tog jag upp honom ur sängen. Ropade på pappan som inte hört nåt. Vi hjälptes åt med allt som måste göras...
Det är det jag kommer till nu som är poängen med detta inlägg. När Dennis var ombytt o fått nya sängkläder, lade jag honom i sin säng. Släckte lampan, solfjädrade några sekunder, och gick ut med ramsan. Inte ett knyst från sängen. Trodde itne mina öron. Var det sant?! Jag var helt övertygad om att han skulle börja protestera. Men icke. Jag hade lite att göra innan jag gick tillbaka till sängen. OCh när jag var färdig kastade jag ett getöra in i hans rum för att lyssna.... HAn sov. Han bara fortsatte sova den lille rackarn.

Drygt en timma senare var det dags igen. Hade precis somnat (kändes det som) när jag hörde honom gråta igen. Samma procedur igen. Upp, av med kläderna, tvättas, på med nya sängkläder osv. Nu tänkte jag, när jag skulle lägga honom, nu kommer det vara kört. Han kommer inte vilja lägga sig igen. Men jag gjorde samma sak som förut. Lade ner honom i sängen, på med täcke, släckte lampan, solfjädrade några sekunder och så ut med ramsan. Lika knäpptyst igen. Helt fantastiskt. Tog det två minuter att somna om för honom så ljuger jag inte.

Jag undrar om det här är vad Anna Wahlgren menar med att sjukdom inte stör sömnen. Det var ju egentligen samma sak före jul då han blev sjuk. Han sov jättebra, lite oroligt men iallafall...

Jaja...tänkte det kunde vara lite pepp för dej som läser denna tråd. Och undrar om du ska prova kuren. Gör det säger jag bara.

//tack för att ni finns därute mina kära sovkamrater!//joy

[miar70]

Hej Joy

Trevligt att få en rapport från er! Hälsa lille Dennis Hoppas magen mår bra nu

Kram Mia

[annawahlgren]

Jag undrar om det här är vad Anna Wahlgren menar med att sjukdom inte stör sömnen.

Härlig läsning! Eländigt att han blev sjuk men du ser - han vill ha sin goda sömn; ingenting skulle bli bättre av att han skulle komma upp och härja, vaken.

Så precis. Det är vad jag menar. En SS (Säker Sovare) VILL sova och njuter det

Klart man måste ta upp ett litet barn ibland om hela sängen, inklusive barnet, är nerspydd och måste tvättas av från topp till tå (barnet alltså). Men å, vad skönt att få sova så gott sedan igen, ren och fin

[Joy]

Lille Pojken mår gott nu! Inget mer vomerande. Lite förkyld bara. Och feber men det tror jag beror på tandförlossningen som pågår i hans lilla mun...

...ojj oj oj så pluttinuttigt det lät. Men ibland är det så.

Tack Mia o Anna! Ni anar inte vad ni betyder för oss.!/kram/joy

[miar70]

[Joy]

Ja, så nu är vi väl friska. Snorigt kommer det väl att fortsätta vara eftersom vi går på "dagis" här i vår familj.

Ja ja... grejen är den att vi har hamnat i en ond cirkel under denna sjukdomsperiod. Dagen efter att Pojken spytt var han inte direkt intresserad av mat. Tyckte jag var rätt så logiskt så jag försökte inte göra så stor affär av det. Men lite vatten fick jag i honom i allafall. Kankse nån liten tugga ytterst på en liten smörgåsbit oxå. Men det var i stort sett allt. Sen har det varit så fram tills idag. Under natten som han kräktes sov han som en stock. OCh jag tyckte det var SÅ skönt att sömnen inte blivit störd av detta. Det har gått hur bra som helst på kvällarna oxå. Men i fredagsnatt började han gråta vid flera gånger. Jag ramsade när jag tyckte det behövdes. VIlle dock inte göra det för ofta. Men kanske att det bliv lite oftare än vad som var bra. Sen har han hållit på så varenda natt sen dess...
Nån som har bra tips på vad jag ska göra? Eller som kan förklara vad som pågår?
Min teori är att han är hungrig eftersom vi inte fått i honom nån mat istort sett... Inget som han skulle kunna stå sig på iallafall...
NU ska vi vara "hårdare" och inte fråga honom så himla mcyket om vad han ska äta. Vilket vi har gjort. Egentligen helt utanför mina principer. Men det har bara blivit så. En ond cirkel helt enkelt.
Idag vid frukosten plockade jag fram vad jag tyckte han skulle ha o sa bestämt att det här är frukosten, varså god o ät - typ. OCh han åt. Med protester som jag ändå stod emot. OCh han åt. Samma gjorde jag under lunchen. Varsågod å ät! Och han åt.

Jaja... men hjälp mig gärna med nätterna!

Kram från joy

[miar70]

.
Idag vid frukosten plockade jag fram vad jag tyckte han skulle ha o sa bestämt att det här är frukosten, varså god o ät - typ. OCh han åt. Med protester som jag ändå stod emot. OCh han åt. Samma gjorde jag under lunchen. Varsågod å ät! Och han åt.

Hej Joy
Du ser vad attityden betyder mycket - nästan allt Många gånger är vi (mammor ) experter på att krångla till och analysera, när det är så enkelt som du beskriver här! Koppla på den attityden till natten, nu när Dennis är mätt också, så ska du se att de här nattfnurrorna strax är ett minne blott Berätta i morgon hur det gått!

Kram Mia

[Joy]

Det går bättre med maten nu. Det handlar återigen om attityden. Den är verkligen A och O genom hela vandringen tillsammans med barn. Han känner direkt när jag sviktar.

Nu kan jag känna efter ett tag med Kuren som min stöttepelare, att jag känner mig tryggare i min mammaroll oxå. Lite kul, tycker jag. Det känns så självklart vissa bitar jag lärt mig här på forumet. Och när jag får det tillbaka i min älskade lilla pojke i uttryck som glädje, tillit och förnöjelse, så ser jag ju att det är rätt det jag gör. "Han är så lugn, trygg o harmonisk", säger fröknarna på hans dagis. Känns skönt att höra. Jag hoppas han får fortsätta vara det genom resten av sin barndom. Lugn, trygg o harmonisk.

Han har just nu feber. Mycket hög feber. I natt hörde jag honom ligga inne i sitt rum o småprata för sig själv. Suckande o lätt frågande, men aldrig orolig. Han låg o var trygg, helt enkelt. Med hög feber. Jag gick ändå in till honom för att känna lite på honom, som jag sa när jag strök honom över pannan o kinden. Han log lite lätt, undrade lite smått o sög lite vatten ur sin läcksäkra blåa pipmugg. Älskar dej, sa jag innan jag gick. Älskar dej, sa han med sin blick. Go natt, Go natt o sov så gott.

Och pojken fortsatte sova så gott. Ända tills det blev morgon. Lite ledsen var han, när jag hämtade honom, men bara lite. Några tårar trillade nerför kinden. Kom, vi går in till mamma o lägger oss en stund. Han suckade lite ledsamt när han fick se att pappas säng var tom. Han är på jobbet förklarade jag. Ett litet lesset gnäll men mer som ett tråkigt konstaterande, yttrade han innan han lade sig till rätta på min andra kudde och somnade om. Han var varm. Kokhet. Han fick fortsätta sova. Och jag med.

Livet är inte alltid lätt, men har blivit enklare. Iallafall för mig.

kram på er allihopa där ute. kämpa på, det är det värt. //joy

[Lua]

Suck! Det är ju så där det borde få vara för ALLA barn och för ALLA föräldrar!

Kraaam till er båda från Lua.

[miar70]

Håller med Lua Så beskrivande varmt så hjärtat blir alldeles glad
Nu får vi hoppas att Dennis får krya på sig, det är ni så väl värda

Kram på er,
Mia

[Joy]

Han hostar lite då o då under sömnen. Han börjar oftast gråta då. Det har tyvärr, känns det som, blivit till en vana att ramsa eller gå in till honom. Jag känner hela tiden att jag måste bryta det här snart. Men så har han haft feber till o från i snart två veckor. Och det har varit en ursäkt till att gå in till honom eller ramsa... Fast jag försöker att låta bli oxå.
Det har varit lite si o så med sovtiderna under den här tiden. Febern gör honom trött o på förmiddagarna har han ibland somnat i min famn. Ibland när jag märkt att han inte orkar vara vaken ända tills hans ordinarie sovtid, så har jag lagt honom i sängen med ramsa o allt. Idag till exempel. Jag började med lunchen kvart i elva - vi äter runt halv tolv. Han fick vara med o "hälla i" o "lägga i" osv. Det fungerade så länge inget gick emot honom. Vid ett tillfälle han inte får som han vill kommer pappan in i köket o tycker synd om o frågar honom om han mår dåligt. Egentligen var han väl för trött, men jag serverar honom den nylagade maten, varpå han äter o ska ha av allt... men efter en stund bryter han i hop. Då är klockan halv tolv. Jag får helt enkelt lägga honom.
Han har sovtid halv ett egentligen.
Sen kan han sova i uppemot två timmar på dagen nu. Om han får. Det beror lite på när han somnar.

Jag vet inte alls hur det här blir i längden. Hoppas bara på det bästa. Annars vet jag ju hur jag ska göra. Det är ju heller inte så att jag övergett SHN bara för det här. Den finns ju med hela tiden. I bakhuvudet.

Han sover fortfarande min lilla plutt där uppe i sin sköna säng. Hostar lite då o då. Hoppas det bara är lite host, o inget som blir värre.

Ville bara det - kram från mej - //joy