Hej!
Herregud, hur trött kan man bli???

Har just genomlevt den längsta och jobbigaste veckan i mitt liv...
Förra veckan var helt ok. Gustav hade korta vakentider, men sov desto längre. Någon natt sov han riktigt bra och vi försov oss nästan till Ortopeden! Kunde inte tro att det var sant.
Det var det inte heller. I allafall inte i längden. Förra lördagen blev en kopia av lördagen innan: Killen sov för kort, somnade i maten, fick ont i kistan, kräktes kaskader och dagen var hemsk. Till råga på allt blev Waldemar som ett gnälligt monster. Vilket fick sin förklaring nästa dag, när han fick 40 graders feber!

Stackars kille. Min glade Walle-man gick inte att känna igen och så har veckan i princip fortsatt. Inget dagis naturligtvis och vi har inte varit utanför dörren, mer än när vi, trots förkylningar, flydde fältet och spädde ut vardagen hos mormor och morfar.
Gustav har varit skitjobbig, rent ut sagt. Han har fortsatt med korta lurar och problem med att äta ordentligt. Eller så har han haft oerhört långa vakenpass, där han gärna har passat på att kräkas i mängder. Inget överskott, det kan jag lova. Hela magen bara sprutar ut. Excorsisten, typ, utan snurrande huvud.
Sedan blev jag för trött på det hela och började vagna genom lurarna, så nu har det varit lite bättre. Några lurar har han sovit helt själv, faktiskt, men 2,5 är svårt att få till. Å andra sidan kan vi OMÖJLIGT fortsätta med det där hattandet som vi har haft under veckan, även om det känns lite knasigt att vagna en två-veckors!
Fast idag har det varit skit igen, plus att natten som gick också var hemsk. Han var vaken i evigheter och kunde inte äta. Magen måste gjort ont och så har det fortsatt. Det har ju inte blivit bättre av att vi varit på Östra för ortopedbesöket med bad (allt går bra där, för övrigt, höfterna är redan bättre!) mitt i luren. Sedan har det strulat. En tvåtimmars lur, men nu ikväll har det varit väldigt snurrigt. En ny jättekaskad-kräk som sedan strular till det i timmar och nu, när killen vaknade sist, var det helt klart magproblem. Det bara mullrar där inne och lägger jag till flaskan (bröstet har han mer eller mindre nobbat för gott - han blir i allafall jättefrustrerad och det orkar vi inte med) tar han två sug och sedan skriker han i högan sky. Jag har ägnat evigheter åt att buffa i rumpan utan att få till någon rap, men jag tror ändå att det är skönt, för han lugnar sig och somnar. Att försöka sig på några tider när man har det så här funkar inte alls. Naturligtvis är han lite förkyld också, vilket kan bidra till strulet.
Nu känner jag lite att orken börjar ta slut och ni får hemskt gärna tipsa och råda. Jag matar mer eller mindre bara från flaska (Nan) och det kan ju bli tufft mot magen. När jag nu gick in i tråden såg jag direkt LO's förklaring om hyperallergen och den kanske jag skall testa? Med Waldemar testade vi Nutramigen utan framgång (samma problem där), så jag tror inte att det skulle funka nu heller. Men kom gärna med tips! Hur GÖR man bäst om man vill SM:a med ersättning??? Frustrationen är HÖG!
Jag matar ungefär så här: ca 60 ml NAN, umgänge och byte mm, kanske lite bröst och så en ny 60 ml-flaska, som sällan går ner. Kanske dricker han 90? Fast han har redan gått upp mer än ett halvkilo, så han får i sig vad han skall!
Jag tar gärna emot lite hjälp och tankar. Tänkte inte starta en tråd på Späda... om jag inte måste. För det här borde jag egentligen kunna. Åtminstone i teorin!
Själv är jag också lite förkyld, men det bryter inte riktigt ut. Har ju inte tid att bli sjuk! Annars har jag faktiskt sytt lite, man måste ju i allafall inbilla sig att livet går vidare och inte bara handlar om barn...
Undrar om jag vågar gå och lägga mig supertidigt. Fast då vaknar han väl igen.