När DU är säker på att han är en SS (säker sovare) kan du också lägga lurarna där du är... Attityden, remember
Jag tror du kommer ur vinkelvolten snart!
/Fjällmor
Kurar för fullt!!!
-
Fjällfolket
Okej...attityden...!!!
Det handlar om mig alltså. Om jag litar på honom eller inte...att han kommer att sova.
Drömde om en sån situation i natt. Det var dags för dagluren o jag hade bara en madrass på övervåningen att lägga honom på, där vi var. Han krånglade lite, men fick sin lilla Birgitta - en giraff - att hålla i så somnade han tillslut. Kanske var det ett tecken...
VI får se.
Hur vet jag att han är en säker sovare?
//joy
Det handlar om mig alltså. Om jag litar på honom eller inte...att han kommer att sova.
Drömde om en sån situation i natt. Det var dags för dagluren o jag hade bara en madrass på övervåningen att lägga honom på, där vi var. Han krånglade lite, men fick sin lilla Birgitta - en giraff - att hålla i så somnade han tillslut. Kanske var det ett tecken...
VI får se.
Hur vet jag att han är en säker sovare?
//joy
Hej,
läste din tråd och blev så nyfiken på hur det gått? Har du "vågat" frångå de hemvana miljöerna? Jag kan mycket väl förstå att du inte vill "äventyra" nåt (mina egna ord) för så kände och känner jag också. Det är ju sååå skönt att bara lägga barnet hemma i sängen och VETA att de somnar. Men man måste prova annat också för att se att det fungerar! Och det gör det ju. Kanske inte helt lika klockrent som hemma (för oss iallafall) men även om det tar lite längre tid så somnar de ju. Skulle de sen inte sova precis lika länge som vanligt på middagsluren tex så är ju kanske inte det hela världen en gång heller? Ett barn som sover sina timmar har ju som Anna skriver någonstans, reserver att ta av och klarar därför galant av lite fest eller liknande!
läste din tråd och blev så nyfiken på hur det gått? Har du "vågat" frångå de hemvana miljöerna? Jag kan mycket väl förstå att du inte vill "äventyra" nåt (mina egna ord) för så kände och känner jag också. Det är ju sååå skönt att bara lägga barnet hemma i sängen och VETA att de somnar. Men man måste prova annat också för att se att det fungerar! Och det gör det ju. Kanske inte helt lika klockrent som hemma (för oss iallafall) men även om det tar lite längre tid så somnar de ju. Skulle de sen inte sova precis lika länge som vanligt på middagsluren tex så är ju kanske inte det hela världen en gång heller? Ett barn som sover sina timmar har ju som Anna skriver någonstans, reserver att ta av och klarar därför galant av lite fest eller liknande!
Mamma till lilla prinsessan, 17 Februari 2005 och lilla prinsen, 27 Juli 2007. Har följt standardmodellen från start med båda.
Hej!
Det var ett tag sedan jag var här sist!
Tänkte häromdagen på det o att jag nog snart ska ge en rapport. Var lite inne på att starta en ny tråd, men jag kör vidare här... Det är roligt att se att det är många som läser det jag skrivit. Hoppas det inspirerar många o att det kan ge tips o förslag, men framför allt att det är igenkännande. Det är det man liksom mår bra av. ATt höra att man inte är ensam om det man går igenom om...
Ja, jag har vågat röra mig lite. Utanför hemmet. Jag menar att jag vågat låta Dennis sova dagluren någon annanstans än hemma.
Första gången var jag på sta´n tillsammans med en väninna. Eftersom vi sålt bilen tog vi bussen dit. När vi skulle åka hem gick bussen kl 1, mitt i Dennis daglur. Hur blir det tänkte jag...
Jag tog den stora vagnen, den som han brukade sova i. NÄr det var dags för honom att sova (han åt lunch hur bra som helst på restaurangen - barnmatsburk) la jag honom tillrätta i vagnen, hängde för en filt så han inte skulle se så mycket. Spände fast honom - ni förstår vad jag menar va´?. Ramsade en gång - som markering. Vagnade litegrann... Han somnade på tre minuter... Då var det hemresan då. Vi hade en kvarts promenad att gå till bussen. Tänkte att han nog skulle vakna i bussen. Men näe. Han sov hela resan - på tio minuter - hem. Han sov promenaden från bussen o fortsatte sova hemma utanför fönstret. Alltsomallt en och en halv timme. Precis som det ska vara.
Andra gången jag skulle försöka få honom att sova "någonannanstans" var i torsdags. Hade tyvärr inte checkat med min coach Elle först som jag brukar... Bara för att få lite stöd. Det hade behövts. (Fast när jag läste Kürmels inlägg här ikväll så kände jag ett stöd. Tack!!!) Jo, jag var o besökte en "gammal" arbetsplats i en annan sk stad i närheten o därefter skulle vi luncha hos mina föräldrar som bor där. De har en spjälsäng för kusinerna o jag tänkte att Dennis kunde få sova i den när det var dags för luren. Halv ett, i vanlig ordning, går jag ner för att lägga honom. Han är trött o jag tänkte nog det skulle gå bra. VI skrattar litegrann bara innan jag lägger nor honom. Tyvärr kunde jag inte mörklägga så det var väldigt ljust i det rummet. Kanske det var det som störde honom. Jag lade ner honom. Solfjädrade en kortis, gick ut med ramsan. Han började gråta på en gång. Han grät o grät... Men egentligen inte så farligt. Han låg ändå ner hela tiden... O brydde sig inte om att ställa sig upp... Kanske var det att det var så ljust, tänkte jag... Efter en kvart...då han fortfarande grät bestämde jag mig för att vi skulle bära ut sängen i hallen, där det var mörkt. Sagt o gjort. Men det skulle vi aldrig gjort. FÖr efter det, så grät han som aldrig förr... HAn var så arg. Grät o skrek o skrek o ja... Jag kan inte minnas att han gråtit så mkt förut. Jag gick ner o la honom tillrätta två gånger. För han ställde sig upp hela tiden...
I en kvart höll han på. Tredje gången jag gick ner till honom så stod han upp o lutade sitt huvud på sina armar o grät. När jag då la ner honom somnade han på en gång. O sov sen i 45 minuter.
Nu i efterhand så ångrar jag att jag bytte rum. Jag tror att han nog hade somnat tillslut iallafall... Vad tror du, som läser detta? Vad kan jag göra för att det ska "lyckas" bättre nästa gång?
Annars så fungerar det hur bra som helst. Det är många som imponeras av min berättelse...o jag får ofta "vittna" för folk om detta som säger att de ska föra detta vidare till nån stackars trött förälder.
Jag är noga med när vi varit ute på något ena dagen så väger jag upp det med lugna o normala dagar, både före o efter. Som till veckan nu, då ska vi på luciafirande på en förskola - det är nåt jag vill... - på onsdag... månd-tisdag blir lugna normala dagar o torsdag o fredag. Fast på torsdagkväll ska Sambon o jag på julbord o då får mormor vara barnvakt.
Ja just det. Vi var på middag en kväll Sambon o jag. En lördagkväll. Mormor o morfar fick komma o vara barnvakt o det gick hur bra som helst. Dennis somnade på tio minuter. De hade gjort som jag sagt åt dem... Det tycker jag var häftigt.... Att det fungerade så bra alltså.
Nej nu ska jag sova!
Tack för att du läste!!!
Kram till er alla där ute!/joy
Det var ett tag sedan jag var här sist!
Tänkte häromdagen på det o att jag nog snart ska ge en rapport. Var lite inne på att starta en ny tråd, men jag kör vidare här... Det är roligt att se att det är många som läser det jag skrivit. Hoppas det inspirerar många o att det kan ge tips o förslag, men framför allt att det är igenkännande. Det är det man liksom mår bra av. ATt höra att man inte är ensam om det man går igenom om...
Ja, jag har vågat röra mig lite. Utanför hemmet. Jag menar att jag vågat låta Dennis sova dagluren någon annanstans än hemma.
Första gången var jag på sta´n tillsammans med en väninna. Eftersom vi sålt bilen tog vi bussen dit. När vi skulle åka hem gick bussen kl 1, mitt i Dennis daglur. Hur blir det tänkte jag...
Jag tog den stora vagnen, den som han brukade sova i. NÄr det var dags för honom att sova (han åt lunch hur bra som helst på restaurangen - barnmatsburk) la jag honom tillrätta i vagnen, hängde för en filt så han inte skulle se så mycket. Spände fast honom - ni förstår vad jag menar va´?. Ramsade en gång - som markering. Vagnade litegrann... Han somnade på tre minuter... Då var det hemresan då. Vi hade en kvarts promenad att gå till bussen. Tänkte att han nog skulle vakna i bussen. Men näe. Han sov hela resan - på tio minuter - hem. Han sov promenaden från bussen o fortsatte sova hemma utanför fönstret. Alltsomallt en och en halv timme. Precis som det ska vara.
Andra gången jag skulle försöka få honom att sova "någonannanstans" var i torsdags. Hade tyvärr inte checkat med min coach Elle först som jag brukar... Bara för att få lite stöd. Det hade behövts. (Fast när jag läste Kürmels inlägg här ikväll så kände jag ett stöd. Tack!!!) Jo, jag var o besökte en "gammal" arbetsplats i en annan sk stad i närheten o därefter skulle vi luncha hos mina föräldrar som bor där. De har en spjälsäng för kusinerna o jag tänkte att Dennis kunde få sova i den när det var dags för luren. Halv ett, i vanlig ordning, går jag ner för att lägga honom. Han är trött o jag tänkte nog det skulle gå bra. VI skrattar litegrann bara innan jag lägger nor honom. Tyvärr kunde jag inte mörklägga så det var väldigt ljust i det rummet. Kanske det var det som störde honom. Jag lade ner honom. Solfjädrade en kortis, gick ut med ramsan. Han började gråta på en gång. Han grät o grät... Men egentligen inte så farligt. Han låg ändå ner hela tiden... O brydde sig inte om att ställa sig upp... Kanske var det att det var så ljust, tänkte jag... Efter en kvart...då han fortfarande grät bestämde jag mig för att vi skulle bära ut sängen i hallen, där det var mörkt. Sagt o gjort. Men det skulle vi aldrig gjort. FÖr efter det, så grät han som aldrig förr... HAn var så arg. Grät o skrek o skrek o ja... Jag kan inte minnas att han gråtit så mkt förut. Jag gick ner o la honom tillrätta två gånger. För han ställde sig upp hela tiden...
I en kvart höll han på. Tredje gången jag gick ner till honom så stod han upp o lutade sitt huvud på sina armar o grät. När jag då la ner honom somnade han på en gång. O sov sen i 45 minuter.
Nu i efterhand så ångrar jag att jag bytte rum. Jag tror att han nog hade somnat tillslut iallafall... Vad tror du, som läser detta? Vad kan jag göra för att det ska "lyckas" bättre nästa gång?
Annars så fungerar det hur bra som helst. Det är många som imponeras av min berättelse...o jag får ofta "vittna" för folk om detta som säger att de ska föra detta vidare till nån stackars trött förälder.
Jag är noga med när vi varit ute på något ena dagen så väger jag upp det med lugna o normala dagar, både före o efter. Som till veckan nu, då ska vi på luciafirande på en förskola - det är nåt jag vill... - på onsdag... månd-tisdag blir lugna normala dagar o torsdag o fredag. Fast på torsdagkväll ska Sambon o jag på julbord o då får mormor vara barnvakt.
Ja just det. Vi var på middag en kväll Sambon o jag. En lördagkväll. Mormor o morfar fick komma o vara barnvakt o det gick hur bra som helst. Dennis somnade på tio minuter. De hade gjort som jag sagt åt dem... Det tycker jag var häftigt.... Att det fungerade så bra alltså.
Nej nu ska jag sova!
Tack för att du läste!!!
Kram till er alla där ute!/joy
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Härlig berättelse 
Tack, tack Du har helt rätt - du skulle inte flyttat om honom, för det du flyttade om var inte bara sängen / lille pojken utan din egen Attityd. Du tvekade. Du släppte in ett lite koppel orosvargar. Du emotsa dig själv. Du tvivlade på vad du gjorde. Och då var det kört.
Men nu har du lärt dig det
Det gäller att alltid veta exakt vad man gör och varför (även om man inte har den blekaste
) Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Hej o tack Anna!!
Ja, läxan är lärd. Hoppas jag. Inget strul nå mer. Gick nyss igenom en pärs vad gäller attityd o sjukdom (inget allvarligt) men klarade det med flaggan i topp. (Tråden ligger under Säkra sovare med fnurra ...) Inget strul, tänkte jag, när jag höll på att strula.
Är så glad att jag hittat hit. Pratar jag med dem på BVC om något känner jag att orden härifrån ändå väger tyngre. Önskar att jag gjort det tidigare, hittat hit alltså, hade det jobbigt i början som mitt liv som mamma. Men jag fick toppenhjälp av en kurator, så pojken o jag hamnade rätt ganska så snart.
KRam från Joy
Ja, läxan är lärd. Hoppas jag. Inget strul nå mer. Gick nyss igenom en pärs vad gäller attityd o sjukdom (inget allvarligt) men klarade det med flaggan i topp. (Tråden ligger under Säkra sovare med fnurra ...) Inget strul, tänkte jag, när jag höll på att strula.
Är så glad att jag hittat hit. Pratar jag med dem på BVC om något känner jag att orden härifrån ändå väger tyngre. Önskar att jag gjort det tidigare, hittat hit alltså, hade det jobbigt i början som mitt liv som mamma. Men jag fick toppenhjälp av en kurator, så pojken o jag hamnade rätt ganska så snart.
KRam från Joy
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tack för dina varma ord 
Du ska känna dig hemma här. Nu har du en motpol till de andefattiga, för att inte säga förvirrande, "råd" man på bvc är beordrade att ge nyblivna föräldrar.Desto bättre då att kuratorn var till nytta
Det är svårt att känna det där totala lugnet och den där självklara attityden, när man inte har en aning. Men llilla barnet tror att man har en aning. Mer än en aning. Måste tro
Eftersom man är barnets överlevnadsgarant, vilket till en början handlar väldigt lite om känslor. Får båda parter, kan man nog drista sig till att säga.Pussa lilla älsklingen på näsan från mig
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Hektiska dagar för Plutten! (om du inte orkar läsa allt, så har jag iallafall skrivit några tankar längst ner jag skulle bli glad om du läste)
Mamma drar runt med mej. Hit o dit ska vi. Det började i måndags, då åkte vi jättelångt i bilen, tills vi kom fram till min vän Emma. Det var jättekul att träffa henne. Hon är så söt. O så pratar hon så mycket. Vi lekte med hennes klossar. O hon följde efter mig hela tiden. Mamma o Emmas mamma satt på golvet med oss, men de pratade mest med varandra. Om hur fint de hade fått det. På väggarna. Emmas mamma hade målat på dem.
De pratade o pratade. Men så började jag känna mig lite lessen o så. Mamma trodde rätt när hon sa att jag nog började bli lite hungrig. Emmas mamma plockade fram burkar ur skafferiet o värmde åt oss. Hon hade tänkt göra "riktig" mat som mamma brukar säga. Men jag tycker det går lika bra med maten som är i burkarna. Det är nästan så jag tycker bättre om den, än den som mamma brukar göra. Fast säg inte det till henne.
NÄr jag ätit upp all mat, tryckte jag i mig en banan oxå. Jag var visst jättehungrig i dag, sa mamma. Men så blev jag så där trött efteråt. O gnällig o ville bara sitta i mammas knä. Jag ville ju sova. Då började mamma klä på mig alla mina utelkläder. Va´?, tänkte jag. Så här brukar det ju aldrig gå till nuförtiden. Det var länge sen sist. Jag protesterade o ville visa att så här vill jag inte ha det mamma, men hon bara fortsatte klä på mig. Det var inte så stor idé att protestera, jag skulle banne mig sova i vagnen idag. Det hade mamma bestämt sig för. Jag fick sitta en stund i Emmas mammas knä, medan mamma gjorde i ordning vagnen. Det var mysigt. Hon ska bli min fröken sen, när mamma börjar jobba. Men det var inte lika mysigt att lägga sig i vagnen. Då blev jag lessen. Men mamma sa hela tiden att jag skulle ligga o sova i vagnen idag. Hon la en filt för öppning så jag såg ingenting heller. O så började hon gunga vagnen. Hörde att hon kallade det för vagna. Hon fick minnsann hålla på ett tag. FÖr jag tänkte inte somna så lätt. Ska det vara så här att jag ska sova i den här trånga vagnen o dessutom på rygg - fast jag vill inte ligga på mage iallafall - så ska hon få hålla på. Tillslut fick jag höra ramsan osm hon brukar säga. O det kändes lite skönt. För jag liksom slappnade av då. Sen somnade jag.
Men så vaknade jag plötsligt. Det var tyst. Konstiga ljud som jag aldrig hört förr. MAmma kom som tur var. Men hon vagnade bara o ramsade litegrann, o då kunde jag somna om igen. Skönt. Men efter en stund var jag tvungen att vakna igen, o den gången ramsade mamman de välkända orden. O sen sov jag i över en timme... skönt. Det tyckte mamma o Emmas mamma oxå.
När vi vaknat både Emma o jag, var vi ute o tittade på allt spännande de har där ute på landet, där de bor. Traktorer, katter o stora hus som kallas ladugårdar. Mamma glömde bort mellanmålet, o jag med. Vi tänkte inte på det varken hon eller jag.
Sen åkte vi hem. Men först var vi tvungna att åka in till mormor o morfar o lämna bilen. Det tog en stund innan någon kunde skjutsa oss hem. Men vi var hemma lagom till det var dags att äta gröt på kvällen.
Den natten sov jag som en stock. Mamma o pappa hörde inte ett pip från ig på hela natten.
På tisdagen, då kändes det lite bråttom på morgonen. Mamma var lite stressad o kändes arg på nåt sätt. Inte på mig, men hon var liksom lite borta o jag kunde höra att hon lät arg på rösten ibland. O det var svårt att veta om det var på mig hon var arg, men när hon pratade till mig så såg hon gladare ut. Lite lessen på ögonen kanske. Det var svårt iallafall. Fast så skulle vi gå ut o gå. På med alla kläder, ut i garaget o hämta vagnen. Sen gick vi fort till affären, o handlade det vi skulle ha för att sen gå vidare. Vi skulle hälsa på mammas vän K, men bara en kortis. Vi stannade hos henne i över en halv timme. O jag fick ha på overallen hela hela tiden. Varmt. Det var trevligt hos K. Sen skulle vi gå. Fort fort gick vi. FÖr att hinna hem o äta innan det blev "för sent". Jag fick inte ens gå nånting. VÄl hemma, var jag jättelessen o ville ingenting. Jag fick sitta på mammas arm när vi värmde mat i ugnen. Mysigt. Jag åt o blev på bättre humör. Sen när jag skulle sova, somnade jag på två små röda sekunder. Typ.
NÄr jag vaknde, verkade det så där bråttom igen. Fast när jag absolut ville läsa en bok så gjorde mamma det med mig. Det var mysigt. Sen sa hon att vi skulle åka med bilen till min favorittant o då blev jag jätteglad. O sprang ut i hallen för att leta fram overallen o stövlarna.
Pappa tittade in en snabbis o sen åkte vi. PÅ vägen till favorittanten så skulle mamma bara in på ett ställe o hämta ut en bok åt min morbror. Mamma trodde det skulle gå snabbt. Så jag fick sitta kvar i bilen. Men det tog jättelång tid. Mamma sprang o tittade till mig flera gånger. Men till slut hade jag fått nog. Så när hon kom o vi skulle åka igen, ville jag inte titta på henne när hon frågade om det var bra. För det var det inte. HUr kunde hon lämna mig?
Hos favorittanten var det jättekul. Hon har en så härlig katt där som jag vill leka med o som är så fin att se på. Jag fick mellanmål, lite senare än vanligt, o så fika efter det. Mums.
Vi kom hem strax efter fem den dagen. Det var pappa som hade kvällning med mig då. Det är så kul. Mamma åkte iväg på nåt, så henne såg inte förrän i morse.
Fast igår kväll hade jag en sån där jobbig kväll. Jag somnade bums, men mellan nio o elva, vaknade jag till flera gånger o var lessen. Mamma ramsade en gång, o då kände jag mig trygg o kunde somna om. Samma sak gjorde pappa en gång, o det kändes oxå bra. Så jag somnade om alla gånger, men det är så jobbigt när jag liksom inte kan sova så skönt.
Idag då, onsdag. Ja, då var det dags igen. Det var lugnt till efter frukost. Då säger mamma att vi ska åka till hennes jobb o käka jullunch hon o jag. Ja, säger jag, då får jag träffa LInnea, min favoritkusin oxå. Men det blev så där lite bråttom igen. Fast vi tog det ganska lugnt ändå. Idag var inte mamma arg, hon var glad hela tiden. Vi hann gå in till affären innan vi for till mammas jobb. Först innan lunchen var vi ute på gården o tittade på alla barnen som lekte där. Oj det var många barn som kom fram o kramades o ville ta på mig, det var lite läskigt. Så jag höll mig nära mammas ben. När det blev FÖR läskigt, fick hon bära mig.
Lunchen gick bra. Dennis fick sitta bredvid sin kusin Linnea o han åt rätt så bra, fastän det var många barn där och mycket att titta på. Han mjuknade o kände sig som "hemma" där. Bara ingen kom för nära.
Nu ligger Dennis o sover. Vi kom hem strax efter halv ett. Jag brukar lägga honom då. Så det var lite sent. Kvart i ett lade jag honom i sängen. Han var tyst länge, men så hörde jag hur han låg o filosoferade litegrann. Låter så härligt, men så blev han lessen. Kanske kände han att han ville sova men att han hade så många tankar o nya intryck inom sig att bearbeta, att han inte kom till ro riktigt. Halv två, tror jag han somnade. Så det blir att ta upp honom här kvart över två.
Det värsta är att jag måste lämna bort honom i morgon. Jag har inget val. Egentligen har jag väl det. Men jag skulle förlora på det, inte så mycket men ändå så att det känns.
Samtidigt känns det inte bra gentemot Dennis. Eller jag vet inte. Han ska få sova i sin vagn. Hemma hos dem som ska vara barnvakt. Jag lägger honom där o när han vaknar är det nån annan som plockar upp honom. Det kanske inte är det bästa alternativet i hela världen, men vad ska jag göra. Han känner den människan ganska bra. O gillar henne. Så det ska nog gå bra. Jag kommer ganska snart efter att han vaknat...
Sen efter det, ska det nog få bli lugnt för honom ett tag. Det är så synd att allt sånt här hamnar på samma vecka. Ibland är det hur lugnt som helst i flera veckor men så kommer dessa "mastodontveckorna" som jag brukar säga. O det blir ju oftast Dennis som förlorar på det... Usch, nu känner jag mig som en sån där dåligt mamma igen...
Tack för att du tog dej tid att läsa...
kram/joy
Mamma drar runt med mej. Hit o dit ska vi. Det började i måndags, då åkte vi jättelångt i bilen, tills vi kom fram till min vän Emma. Det var jättekul att träffa henne. Hon är så söt. O så pratar hon så mycket. Vi lekte med hennes klossar. O hon följde efter mig hela tiden. Mamma o Emmas mamma satt på golvet med oss, men de pratade mest med varandra. Om hur fint de hade fått det. På väggarna. Emmas mamma hade målat på dem.
De pratade o pratade. Men så började jag känna mig lite lessen o så. Mamma trodde rätt när hon sa att jag nog började bli lite hungrig. Emmas mamma plockade fram burkar ur skafferiet o värmde åt oss. Hon hade tänkt göra "riktig" mat som mamma brukar säga. Men jag tycker det går lika bra med maten som är i burkarna. Det är nästan så jag tycker bättre om den, än den som mamma brukar göra. Fast säg inte det till henne.
NÄr jag ätit upp all mat, tryckte jag i mig en banan oxå. Jag var visst jättehungrig i dag, sa mamma. Men så blev jag så där trött efteråt. O gnällig o ville bara sitta i mammas knä. Jag ville ju sova. Då började mamma klä på mig alla mina utelkläder. Va´?, tänkte jag. Så här brukar det ju aldrig gå till nuförtiden. Det var länge sen sist. Jag protesterade o ville visa att så här vill jag inte ha det mamma, men hon bara fortsatte klä på mig. Det var inte så stor idé att protestera, jag skulle banne mig sova i vagnen idag. Det hade mamma bestämt sig för. Jag fick sitta en stund i Emmas mammas knä, medan mamma gjorde i ordning vagnen. Det var mysigt. Hon ska bli min fröken sen, när mamma börjar jobba. Men det var inte lika mysigt att lägga sig i vagnen. Då blev jag lessen. Men mamma sa hela tiden att jag skulle ligga o sova i vagnen idag. Hon la en filt för öppning så jag såg ingenting heller. O så började hon gunga vagnen. Hörde att hon kallade det för vagna. Hon fick minnsann hålla på ett tag. FÖr jag tänkte inte somna så lätt. Ska det vara så här att jag ska sova i den här trånga vagnen o dessutom på rygg - fast jag vill inte ligga på mage iallafall - så ska hon få hålla på. Tillslut fick jag höra ramsan osm hon brukar säga. O det kändes lite skönt. För jag liksom slappnade av då. Sen somnade jag.
Men så vaknade jag plötsligt. Det var tyst. Konstiga ljud som jag aldrig hört förr. MAmma kom som tur var. Men hon vagnade bara o ramsade litegrann, o då kunde jag somna om igen. Skönt. Men efter en stund var jag tvungen att vakna igen, o den gången ramsade mamman de välkända orden. O sen sov jag i över en timme... skönt. Det tyckte mamma o Emmas mamma oxå.
När vi vaknat både Emma o jag, var vi ute o tittade på allt spännande de har där ute på landet, där de bor. Traktorer, katter o stora hus som kallas ladugårdar. Mamma glömde bort mellanmålet, o jag med. Vi tänkte inte på det varken hon eller jag.
Sen åkte vi hem. Men först var vi tvungna att åka in till mormor o morfar o lämna bilen. Det tog en stund innan någon kunde skjutsa oss hem. Men vi var hemma lagom till det var dags att äta gröt på kvällen.
Den natten sov jag som en stock. Mamma o pappa hörde inte ett pip från ig på hela natten.
På tisdagen, då kändes det lite bråttom på morgonen. Mamma var lite stressad o kändes arg på nåt sätt. Inte på mig, men hon var liksom lite borta o jag kunde höra att hon lät arg på rösten ibland. O det var svårt att veta om det var på mig hon var arg, men när hon pratade till mig så såg hon gladare ut. Lite lessen på ögonen kanske. Det var svårt iallafall. Fast så skulle vi gå ut o gå. På med alla kläder, ut i garaget o hämta vagnen. Sen gick vi fort till affären, o handlade det vi skulle ha för att sen gå vidare. Vi skulle hälsa på mammas vän K, men bara en kortis. Vi stannade hos henne i över en halv timme. O jag fick ha på overallen hela hela tiden. Varmt. Det var trevligt hos K. Sen skulle vi gå. Fort fort gick vi. FÖr att hinna hem o äta innan det blev "för sent". Jag fick inte ens gå nånting. VÄl hemma, var jag jättelessen o ville ingenting. Jag fick sitta på mammas arm när vi värmde mat i ugnen. Mysigt. Jag åt o blev på bättre humör. Sen när jag skulle sova, somnade jag på två små röda sekunder. Typ.
NÄr jag vaknde, verkade det så där bråttom igen. Fast när jag absolut ville läsa en bok så gjorde mamma det med mig. Det var mysigt. Sen sa hon att vi skulle åka med bilen till min favorittant o då blev jag jätteglad. O sprang ut i hallen för att leta fram overallen o stövlarna.
Pappa tittade in en snabbis o sen åkte vi. PÅ vägen till favorittanten så skulle mamma bara in på ett ställe o hämta ut en bok åt min morbror. Mamma trodde det skulle gå snabbt. Så jag fick sitta kvar i bilen. Men det tog jättelång tid. Mamma sprang o tittade till mig flera gånger. Men till slut hade jag fått nog. Så när hon kom o vi skulle åka igen, ville jag inte titta på henne när hon frågade om det var bra. För det var det inte. HUr kunde hon lämna mig?
Hos favorittanten var det jättekul. Hon har en så härlig katt där som jag vill leka med o som är så fin att se på. Jag fick mellanmål, lite senare än vanligt, o så fika efter det. Mums.
Vi kom hem strax efter fem den dagen. Det var pappa som hade kvällning med mig då. Det är så kul. Mamma åkte iväg på nåt, så henne såg inte förrän i morse.
Fast igår kväll hade jag en sån där jobbig kväll. Jag somnade bums, men mellan nio o elva, vaknade jag till flera gånger o var lessen. Mamma ramsade en gång, o då kände jag mig trygg o kunde somna om. Samma sak gjorde pappa en gång, o det kändes oxå bra. Så jag somnade om alla gånger, men det är så jobbigt när jag liksom inte kan sova så skönt.
Idag då, onsdag. Ja, då var det dags igen. Det var lugnt till efter frukost. Då säger mamma att vi ska åka till hennes jobb o käka jullunch hon o jag. Ja, säger jag, då får jag träffa LInnea, min favoritkusin oxå. Men det blev så där lite bråttom igen. Fast vi tog det ganska lugnt ändå. Idag var inte mamma arg, hon var glad hela tiden. Vi hann gå in till affären innan vi for till mammas jobb. Först innan lunchen var vi ute på gården o tittade på alla barnen som lekte där. Oj det var många barn som kom fram o kramades o ville ta på mig, det var lite läskigt. Så jag höll mig nära mammas ben. När det blev FÖR läskigt, fick hon bära mig.
Lunchen gick bra. Dennis fick sitta bredvid sin kusin Linnea o han åt rätt så bra, fastän det var många barn där och mycket att titta på. Han mjuknade o kände sig som "hemma" där. Bara ingen kom för nära.
Nu ligger Dennis o sover. Vi kom hem strax efter halv ett. Jag brukar lägga honom då. Så det var lite sent. Kvart i ett lade jag honom i sängen. Han var tyst länge, men så hörde jag hur han låg o filosoferade litegrann. Låter så härligt, men så blev han lessen. Kanske kände han att han ville sova men att han hade så många tankar o nya intryck inom sig att bearbeta, att han inte kom till ro riktigt. Halv två, tror jag han somnade. Så det blir att ta upp honom här kvart över två.
Det värsta är att jag måste lämna bort honom i morgon. Jag har inget val. Egentligen har jag väl det. Men jag skulle förlora på det, inte så mycket men ändå så att det känns.
Samtidigt känns det inte bra gentemot Dennis. Eller jag vet inte. Han ska få sova i sin vagn. Hemma hos dem som ska vara barnvakt. Jag lägger honom där o när han vaknar är det nån annan som plockar upp honom. Det kanske inte är det bästa alternativet i hela världen, men vad ska jag göra. Han känner den människan ganska bra. O gillar henne. Så det ska nog gå bra. Jag kommer ganska snart efter att han vaknat...
Sen efter det, ska det nog få bli lugnt för honom ett tag. Det är så synd att allt sånt här hamnar på samma vecka. Ibland är det hur lugnt som helst i flera veckor men så kommer dessa "mastodontveckorna" som jag brukar säga. O det blir ju oftast Dennis som förlorar på det... Usch, nu känner jag mig som en sån där dåligt mamma igen...
Tack för att du tog dej tid att läsa...
kram/joy
Såklart orkar vi läsa!
Jag tycker du beskriver så bra hur livet faktiskt är, joy
Hur kul skulle det vara att alltid sitta själv hemma
Dennis verkar ju ta det mesta med ro, lite gnöl ibland får man liksom stå ut med
Och såklart måste du kunna lämna honom ibland, hos någon han känner och tycker om, inte mår han dåligt av det, inte
Du har lagt grunden till god sömn och bra matvanor, då är det också enkelt att göra utflykter och lämna bort ibland! Självklart kommer det att gå hur bra somhelst imorgon!
Ang. redigeringen, så kunde man göra det förr, men det togs bort för ett tag sen. Men det gör inget att det blir tok ibland - det blir det för alla
Kram på er och tack för er berättelse
/Mia
Jag tycker du beskriver så bra hur livet faktiskt är, joy
Hur kul skulle det vara att alltid sitta själv hemma
Dennis verkar ju ta det mesta med ro, lite gnöl ibland får man liksom stå ut med
Och såklart måste du kunna lämna honom ibland, hos någon han känner och tycker om, inte mår han dåligt av det, inte
Du har lagt grunden till god sömn och bra matvanor, då är det också enkelt att göra utflykter och lämna bort ibland! Självklart kommer det att gå hur bra somhelst imorgon!
Ang. redigeringen, så kunde man göra det förr, men det togs bort för ett tag sen. Men det gör inget att det blir tok ibland - det blir det för alla
Kram på er och tack för er berättelse
/Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Till miar70 vill jag bara säga det jag tänkte när jag läste ditt svar:
Sööötis!
Och till Anna o alla andra här på forumet:
TAck, denna plats på internet är en oas för mig. Här hämtar jag ny kraft o inspiration, nya tankar o funderingar. Sen är jag fit for fight igen att möta vardagen o dess möjligheter o bekymmer.
I´ll be back!!!/joy
ps. ibland känns det lite roligt att svänga till med lite engelska... 8) ds.
Sööötis!
Och till Anna o alla andra här på forumet:
TAck, denna plats på internet är en oas för mig. Här hämtar jag ny kraft o inspiration, nya tankar o funderingar. Sen är jag fit for fight igen att möta vardagen o dess möjligheter o bekymmer.
I´ll be back!!!/joy
ps. ibland känns det lite roligt att svänga till med lite engelska... 8) ds.
Hej !
Nu är julen förbi, eller ja, nästan iallafall... (Visste inte riktigt hur jag skulle starta inlägget.) Pappan o Pojken sitter i lekrummet o leker med ett litet elpiano pojken fick i julklapp. De har det mysigt. Pojken börjar bli trött. Han är som en Mat- o Sovklocka. Det ska ske nästan på minuten. Det går bra med marginalkvartarna oxå, de är bra att ta till ibland.
Dennis har sovit som en stock den senaste tiden. Lite oroligt, men ändå sovit så gott. Han somnar relativt snabbt på kvällarna - kan ligga o beklaga sig ibland o protestera, men det är inte högljutt eller så. Runt tio elva drömmer han tror jag, för han gråter till ofta o i bland har vi fått ramsa. Känns som ett nederlag att behöva ramsa...men det är det väl inte. FÖrut kunde jag fundera o fundera över varför han grät i bland om vi gjort nåt fel osv. Det gör jag itne längre men Misslyckandetkänslan kommer gärna krypande.
På nätterna hör vi honom sällan. Bara när han är lite förkyld o andas tungt o till och med snarkar litegrann. På morgnarna har han numer sovit inklusive marginalkvarten, till kvart över sju. Vi ställer itne klockan längre. Han vaknar sällan före sju. I morse grät han inget utan ropade efter oss istället. Lite roligt tycker jag. En morgon vaknade jag 7.44 o Dennis hade inte vaknat än. Då hade han sovit sen sju kvällen innan. Jag fick väcka honom. Eller hur ska jag göra??? Känns så synd att väcka honom.
På dagarna har han sovit länge oxå. En dag sov han in två timmar. Jag glömde bort tiden. Fick väcka honom då med.
Jag vet inte om det är ett problem, men han sover gärna mer än 13,5 timme... Hur ska jag förhålla mig till detta? Är det ett problem eller ska v i bara sova vidare...?
TAck för hjälpen. Nu ska jag gå o byta på min son, o sen lägga honom o mig själv en liten stund. Är så trött efter julen.
Kram på er alla!/joy
Nu är julen förbi, eller ja, nästan iallafall... (Visste inte riktigt hur jag skulle starta inlägget.) Pappan o Pojken sitter i lekrummet o leker med ett litet elpiano pojken fick i julklapp. De har det mysigt. Pojken börjar bli trött. Han är som en Mat- o Sovklocka. Det ska ske nästan på minuten. Det går bra med marginalkvartarna oxå, de är bra att ta till ibland.
Dennis har sovit som en stock den senaste tiden. Lite oroligt, men ändå sovit så gott. Han somnar relativt snabbt på kvällarna - kan ligga o beklaga sig ibland o protestera, men det är inte högljutt eller så. Runt tio elva drömmer han tror jag, för han gråter till ofta o i bland har vi fått ramsa. Känns som ett nederlag att behöva ramsa...men det är det väl inte. FÖrut kunde jag fundera o fundera över varför han grät i bland om vi gjort nåt fel osv. Det gör jag itne längre men Misslyckandetkänslan kommer gärna krypande.
På nätterna hör vi honom sällan. Bara när han är lite förkyld o andas tungt o till och med snarkar litegrann. På morgnarna har han numer sovit inklusive marginalkvarten, till kvart över sju. Vi ställer itne klockan längre. Han vaknar sällan före sju. I morse grät han inget utan ropade efter oss istället. Lite roligt tycker jag. En morgon vaknade jag 7.44 o Dennis hade inte vaknat än. Då hade han sovit sen sju kvällen innan. Jag fick väcka honom. Eller hur ska jag göra??? Känns så synd att väcka honom.
På dagarna har han sovit länge oxå. En dag sov han in två timmar. Jag glömde bort tiden. Fick väcka honom då med.
Jag vet inte om det är ett problem, men han sover gärna mer än 13,5 timme... Hur ska jag förhålla mig till detta? Är det ett problem eller ska v i bara sova vidare...?
TAck för hjälpen. Nu ska jag gå o byta på min son, o sen lägga honom o mig själv en liten stund. Är så trött efter julen.
Kram på er alla!/joy
Hej joy och god fortsättning
Inte ska du känna misslyckande när du ramsar - tvärtom, han "tar" den ju och den funkar så STRÄCK på dig och var stolt över att du fixat detta perfekta redskap för att få honom att somna om
ALLA barn vaknar någon gång, det kommer han att göra massor av gånger, i många år framöver, och då är de super att ha ramsan att ta till, istället för att behöva springa in och trösta...
Sen tycker jag nog att ni ska väcka honom på morgonen, och inte lämna över det "ansvaret" på honom
Då kommer han att fortsätta sova tryggt och vakna glatt, om han vet att ni tar hand om morgnarna
Nu kommer svärisarna, lycka till
Kram Mia
Inte ska du känna misslyckande när du ramsar - tvärtom, han "tar" den ju och den funkar så STRÄCK på dig och var stolt över att du fixat detta perfekta redskap för att få honom att somna om
ALLA barn vaknar någon gång, det kommer han att göra massor av gånger, i många år framöver, och då är de super att ha ramsan att ta till, istället för att behöva springa in och trösta...
Sen tycker jag nog att ni ska väcka honom på morgonen, och inte lämna över det "ansvaret" på honom
Då kommer han att fortsätta sova tryggt och vakna glatt, om han vet att ni tar hand om morgnarna
Nu kommer svärisarna, lycka till
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Okej, jag ska väcka honom tycker du?!
I morse hände det igen. Jag vaknade ur en dröm där jag just återfunnit min son, och fann att klockan var 7.27... Hjälp, tänkte jag! Han har ju morgon sju. Den senaste tiden har klockan oftast blivit kvart över sju. Inte idag igen! Jag klev yrvaket upp o stegade lite vingligt mot hans rum. När jag kommer in i rummet o ska göra morgon tittar två små yrvakna leende ögon upp mot mig.
Härligt.
Men jag har så svårt att förlika mig med att jag ska väcka honom. Jag menar, han vaknar ofta själv o jag tycker han fixar det bra. Eller vad händer om han får vakna själv för ofta?
Ikväll hade vi gäster här. Han var pigg o med hela tiden. Vi drog lite på kvällningen just för att han verkade pigg o så, och använde oss av marginalkvarten, idag igen, så jag lade honom strax efter kvart över sju. Det tog över en halvtimme innan han somnade. Han låg o grät o grät. Jag försökte med det jag visste inte skulle fungera men jag gjorde det iallafall, o gick in i rummet för att solfjädra. Men i vanlig ordning stegrade sig protesterna, fast bara för tillfället. Snart lugnade han sig, men fortfarande irriterad visade han sitt missnöje över att behöva gå och lägga sig när vi hade gäster o allt. Men det är en dag i morgon oxå, tänkte mamman o lät honom ligga. TIllslut somnade han. O sover gör han än.
Nu ska jag bara läsa lite till här på forumet sen ska jag gå o sova. I morn har vi kusinerna här på besök, och fullt ös, så det är bäst att vara utvilad.
kram till er alla kära här på forumet.//joy
I morse hände det igen. Jag vaknade ur en dröm där jag just återfunnit min son, och fann att klockan var 7.27... Hjälp, tänkte jag! Han har ju morgon sju. Den senaste tiden har klockan oftast blivit kvart över sju. Inte idag igen! Jag klev yrvaket upp o stegade lite vingligt mot hans rum. När jag kommer in i rummet o ska göra morgon tittar två små yrvakna leende ögon upp mot mig.
Härligt.
Men jag har så svårt att förlika mig med att jag ska väcka honom. Jag menar, han vaknar ofta själv o jag tycker han fixar det bra. Eller vad händer om han får vakna själv för ofta?
Ikväll hade vi gäster här. Han var pigg o med hela tiden. Vi drog lite på kvällningen just för att han verkade pigg o så, och använde oss av marginalkvarten, idag igen, så jag lade honom strax efter kvart över sju. Det tog över en halvtimme innan han somnade. Han låg o grät o grät. Jag försökte med det jag visste inte skulle fungera men jag gjorde det iallafall, o gick in i rummet för att solfjädra. Men i vanlig ordning stegrade sig protesterna, fast bara för tillfället. Snart lugnade han sig, men fortfarande irriterad visade han sitt missnöje över att behöva gå och lägga sig när vi hade gäster o allt. Men det är en dag i morgon oxå, tänkte mamman o lät honom ligga. TIllslut somnade han. O sover gör han än.
Nu ska jag bara läsa lite till här på forumet sen ska jag gå o sova. I morn har vi kusinerna här på besök, och fullt ös, så det är bäst att vara utvilad.
kram till er alla kära här på forumet.//joy