En liten fråga till:
Nu har Tim sovit alla sina dagslurar i vagn på balkongen. Förr gick vi alltid med vagnen, och det vore ju trevligt att göra det också ibland. Hur gör vi om vi vill att han ska kunna sova i vagnen fast den rullar? Om han somnar i en rullande vagn och sen vaknar, måste man stanna då och ramsa osv tills han somnat om, eller hur gör man? Om man tex är på stan.
Ska snart dra igån kuren, men...
Hejsan 
Jag har en 2 åring som sover lunch i sängen i vanliga fall men ibland har man ärenden eller kanske vill ha en lunch date på stan och då brukar jag ta en lite prommis, och vaknar han före 1,5 h så går jag en lite stund igen, men din lille är ju van att somna i stillestående vagn så då kan han ju somna som vanligt och sen går du eller så somnar han i rullande vagn och vaknar han skulle jag antingen fortsätta gå eller vagna.
Jag har en 2 åring som sover lunch i sängen i vanliga fall men ibland har man ärenden eller kanske vill ha en lunch date på stan och då brukar jag ta en lite prommis, och vaknar han före 1,5 h så går jag en lite stund igen, men din lille är ju van att somna i stillestående vagn så då kan han ju somna som vanligt och sen går du eller så somnar han i rullande vagn och vaknar han skulle jag antingen fortsätta gå eller vagna.
Amanda -02, Hugo -06, Theo 29/12-12
Hej, nu har nätterna börjat krångla. Han brukar somna fint och sova några timmar, sedan blir han ledsen och vi ramsar, han skriker, vi ramsar och ramsar, det kan ta mellan 30 min och en timme innan han somnar igen. Visst kan han vakna och somna om själv också, men jag tycker det blir sämre och sämre varje natt. Vi har inte ändrat några rutiner och allt sker precis som det gjort sedan kurstart, jag förstår inte varför det blir såhär! Vad ska vi göra??
mamma till Tim 080321 och Vide 110115
-
Nancy
Kan det vara 8-månadersångest som spökar 
Har du Barnaboken, där står så bra om detta 
(åldern när detta inträffar kan ju variera en smula)
Ångest eller ej så brukar de flesta männiksor ha svackor ibland. Det är då man behäver lägga extra krut på rutinerna. Man får inför barnet framstå som om möjligt ännu säkrare i sin roll och oavsett händelser le och vara en stabil klippa.
Ibland kan krångel vara tecken på att det finns för mycket sömn på schemat men det har du säkert redan koll på.
Nancy
Har du Barnaboken, där står så bra om detta (åldern när detta inträffar kan ju variera en smula)
Ångest eller ej så brukar de flesta männiksor ha svackor ibland. Det är då man behäver lägga extra krut på rutinerna. Man får inför barnet framstå som om möjligt ännu säkrare i sin roll och oavsett händelser le och vara en stabil klippa.
Ibland kan krångel vara tecken på att det finns för mycket sömn på schemat men det har du säkert redan koll på.
Nancy
Hej, jag har hört talas om 8-mån ångesten, har beställt BB men den tycks dröja nu när det varit helger.
Han sover 14 timmar och 15 min per dygn, det är väl lagom?
Vi försöker som sagt hålla på rutiner och ändrar ingenting (vi är för övrigt för trötta för att orka med nya upptåg fortfarande )
Han sover 14 timmar och 15 min per dygn, det är väl lagom?
Vi försöker som sagt hålla på rutiner och ändrar ingenting (vi är för övrigt för trötta för att orka med nya upptåg fortfarande
)mamma till Tim 080321 och Vide 110115
-
Nancy
Bra att ni håller fast vi rutinerna Sömntimmarna låter lagom.
Lite så länge om 8-månadersångest:
Sömntimmarna låter lagom.Lite så länge om 8-månadersångest:
Johanna w. skrev:Hej emmurl
Anna gav en annan mamma så bra råd om 8 mån. ångesten och ingen kan ju beskriva det hela så bra som hon
Här kommer det:
Kram Johannaannawahlgren skrev:
Det går troll i det mesta under åttamånadersångestenLäs på, läs på
("Åttamånadersångest. Född till ett jag" i Barnaboken. Står också en hel del i Internationella Sova hela natten.)
Det är här man som förälder för kanske första gången, bittert och / eller åtminstone förundrat, får erfara att man inte kan befria barnet från det som man ser är svårt för henne, lyfta av henne det, skona henne från det. Man kan inte förneka, hjälpa undan eller trösta bort det faktum att hela hennes begreppsvärld ställs på huvudet nu, när hon mer eller mindre smärtsamt men alldeles nödvändigt föds till ett jag. Man kan lite, litegrann förstå denna massiva förändring om man jämför med en nyförlöst kvinna: barnet som låg i hennes mage är plötsligt fött till ett liv utanför hennes kropp och ligger där med navelsträngen avklippt som en egen liten människa, fortfarande hennes barn men inte längre en del av hennes kropp. De nyförlösta modern ser sitt lilla barn ur ett helt annat perspektiv än det som var förhärskande i många månader - just åtta, nio! - förut. Hur hon reagerar på det - ja, det vet vi ju är olika, men reagerar gör hon, nytt är det, annorlunda är allt.
Precis så förändras ALLT för det lilla födda barnet efter "havandeskapet" som jag alltså ser upprepas - utanför magen. Jaget föds och världen blir en annan.
Bäst underlättar du denna mer eller mindre våldsamma omställning för henne genom att INTE rucka på rutinerna, inte själv - du också - gripas av osäkerhet och ifrågasätta det (enda) som fortfarande måste få fortsätta vara säkert, stabilt och icke satt i fråga. När det inre rasar, är det extra viktigt att det yttre står så orubbat fast som någonsin är möjligt.
-
Nancy
Utan att du bett om det kommer här några länkar till. Scrolla nedåt en bit bland "TorsMammas favoriter" så finns där flera stycker som du kanske har nytta av:http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14070
Tack Nancy för länkarna!!
Jag har en annan fråga: När kan man börja räkna med att barnet sover hela nätter - och vad MENAS egentligen med att han sover en hel natt? Tim klarar sig själv nu de flesta nätter, men vaknar flera gånger och tjatar lite för sig själv. Han kan gnälla ibland, men vi har varit ganska restriktiva med att lägga oss i, för att se om han somnar om själv - vilket han som regel gör. Såklart ramsar vi om han låter ledsen. Men vi sover med en Babywatch påslagen och eftersom han håller på och låter en hel del på nätterna så sover inte vi så bra. Man ligger och lyssnar och är beredd att hoppa upp och ramsa, ibland står vi utanför hans dörr och går nästan in med ramsan, men behöver ofta inte det. Jag och min man sover i skilda rum för att en av oss ska få sova ordentligt, och så turas vi om att "ha natten". Visst sover vi mycket mer än förr, men min fråga är om man kan förvänta sig att Tim faktiskt SOVER en hel natt, eller om det kommer vara såhär. Och hur lång tid brukar det i så fall ta? Vi började alltså kura Tim för 20 dagar sen tror jag.
Jag har en annan fråga: När kan man börja räkna med att barnet sover hela nätter - och vad MENAS egentligen med att han sover en hel natt? Tim klarar sig själv nu de flesta nätter, men vaknar flera gånger och tjatar lite för sig själv. Han kan gnälla ibland, men vi har varit ganska restriktiva med att lägga oss i, för att se om han somnar om själv - vilket han som regel gör. Såklart ramsar vi om han låter ledsen. Men vi sover med en Babywatch påslagen och eftersom han håller på och låter en hel del på nätterna så sover inte vi så bra. Man ligger och lyssnar och är beredd att hoppa upp och ramsa, ibland står vi utanför hans dörr och går nästan in med ramsan, men behöver ofta inte det. Jag och min man sover i skilda rum för att en av oss ska få sova ordentligt, och så turas vi om att "ha natten". Visst sover vi mycket mer än förr, men min fråga är om man kan förvänta sig att Tim faktiskt SOVER en hel natt, eller om det kommer vara såhär. Och hur lång tid brukar det i så fall ta? Vi började alltså kura Tim för 20 dagar sen tror jag.
mamma till Tim 080321 och Vide 110115
... just ja, en fråga till: 
Bekräftelsen: om man bekräftar, det är tyst, och sen kommer lite ljud (men inget riktat "utåt" till oss), ska man bekräfta igen då? Eller räcker det att han verkar nöjd trots att han låter? Det står ju i boken att man ska få sista ordet.
Vi har gjort så vid läggning att vi ramsar oss ut, när det är tyst bekräftar vi. Om han sedan pratar lite men man hör att han själv fixar detta inom någon minut, så har vi låtit honom vara utan att säga något mer. Är det fel? Kunde inte hitta nåt bra svar på detta i boken.
Bekräftelsen: om man bekräftar, det är tyst, och sen kommer lite ljud (men inget riktat "utåt" till oss), ska man bekräfta igen då? Eller räcker det att han verkar nöjd trots att han låter? Det står ju i boken att man ska få sista ordet.
Vi har gjort så vid läggning att vi ramsar oss ut, när det är tyst bekräftar vi. Om han sedan pratar lite men man hör att han själv fixar detta inom någon minut, så har vi låtit honom vara utan att säga något mer. Är det fel? Kunde inte hitta nåt bra svar på detta i boken.
mamma till Tim 080321 och Vide 110115
-
Lua
Hej!
Vilket kanonjobb ni har gjort :thumbsup:
En fråga bara: varför sover ni med Babywatch? Om han inte sover alltför långt bort tycker jag att det är dags att ni flyttar ihop igen och slutar ha "katastrofberedskap" om du förstår hur jag tänker?
Att bekräfta separat brukar man sluta med under kurens första dygn. Istället låter man ramsans sista verser bli så där härligt bekräftande. Nöjt barn ska inte verktygas - bra jobbat
Kommentarer på det
Kram Lua.
Vilket kanonjobb ni har gjort :thumbsup:
Jag skulle nog säga att Tim faktiskt sover hel natt nu. De flesta människor vaknar till eller sover ytligare om natten, vänder på sig och somnar om. Samma gäller för små barn. Många små verkar passa på att prata lite också, vilket kanske inte är så vanligt bland vuxnaHannaNord skrev:Jag har en annan fråga: När kan man börja räkna med att barnet sover hela nätter - och vad MENAS egentligen med att han sover en hel natt?
En fråga bara: varför sover ni med Babywatch? Om han inte sover alltför långt bort tycker jag att det är dags att ni flyttar ihop igen och slutar ha "katastrofberedskap" om du förstår hur jag tänker?
Att bekräfta separat brukar man sluta med under kurens första dygn. Istället låter man ramsans sista verser bli så där härligt bekräftande. Nöjt barn ska inte verktygas - bra jobbat
Kommentarer på det
Kram Lua.
Tack för svaret!
Okej... då ska vi genast sluta bekräfta separat! :-#
När Tim vaknar på natten kan han skrika till, ungefär som att han drömt nåt, det tar kanske bara ett par sekunder så sover han, men ibland är det så där "ska man gå in med ramsa eller ej" när han fortsätter att gnälla. Som jag sa så somnar han själv i 9 fall av 10, men eftersom man inte VET att han gör det och inte vill att han ska ligga och skrika utan att nån kommer, så är det svårt att slappna av när man hör honom i Babywatchen. Man vaknar och är beredd liksom.
Hans och vårat sovrum ligger så långt ifrån varann att vi inte hör honom när vi sover om han inte gallskriker, och det vill vi ju inte höra . Lägenheten ser ut sån helt enkelt. Så vi har Babywatch och sover separat. Trist såklart, men får man välja mellan det och att få sova så... 
Okej... då ska vi genast sluta bekräfta separat! :-#
När Tim vaknar på natten kan han skrika till, ungefär som att han drömt nåt, det tar kanske bara ett par sekunder så sover han, men ibland är det så där "ska man gå in med ramsa eller ej" när han fortsätter att gnälla. Som jag sa så somnar han själv i 9 fall av 10, men eftersom man inte VET att han gör det och inte vill att han ska ligga och skrika utan att nån kommer, så är det svårt att slappna av när man hör honom i Babywatchen. Man vaknar och är beredd liksom.
Hans och vårat sovrum ligger så långt ifrån varann att vi inte hör honom när vi sover om han inte gallskriker, och det vill vi ju inte höra
. Lägenheten ser ut sån helt enkelt. Så vi har Babywatch och sover separat. Trist såklart, men får man välja mellan det och att få sova så... mamma till Tim 080321 och Vide 110115
Alltså jag tycker nätterna bara blir värre och värre. Senaste 1½ timme har vi ramsat massor av gånger, vi har till och med fått buffa en gång för vi fick ingen kontakt med ramsan eller ens tillrättaläggandet. Han verkar jätteledesn. Vad kan vara fel? Ska det vara så här efter tre veckor? Vi trodde han skulle sova lugnt och tryggt hela nätter vid det här laget...
Jag börjar faktiskt undra om det fungerar. Känner han sig verkligen trygg när vi står och ramsar och han ligger och gråter och är jätteledsen? Ibland lyssnar han inte på oss alls, då känns det inget vidare att stå som en uppvriden docka och rabbla en ramsa istället för att gå in och plocka upp honom. Jag behöver RÅD! Vi vill så gärna att han ska kunna känna sig trygg nog att klara att somna om själv utan gråt.
Jag börjar faktiskt undra om det fungerar. Känner han sig verkligen trygg när vi står och ramsar och han ligger och gråter och är jätteledsen? Ibland lyssnar han inte på oss alls, då känns det inget vidare att stå som en uppvriden docka och rabbla en ramsa istället för att gå in och plocka upp honom. Jag behöver RÅD! Vi vill så gärna att han ska kunna känna sig trygg nog att klara att somna om själv utan gråt.
mamma till Tim 080321 och Vide 110115
-
TorpSara
Där är The Big Key. Ramsan ska inte rabblas som en uppvriden docka.HannaNord skrev:då känns det inget vidare att stå som en uppvriden docka och rabbla en ramsa istället för att gå in och plocka upp honom.
Med ramsan ska du uttrycka allt du överhuvudtaget vill ha sagt. Tröst, övertygande glädje, punktsättande bestämdhet, övertygande trygget. ALLT du överhuvudtaget vill förmedla ska du ladda i din ramsa. Den ska absolut inte rabblas. Det är kommunikation vi vill uppnå!
Det du vill åstadkomma med att lyfta upp, tröst, lugn och närhet, kan du också säga med ramsan. Testa får du se!