nja...det går så där med mornarna.
han krånglar fortfarande på morgonen. läggning både dag o kväll, funkar rätt så hyfsat. det är det att han vaknar tidigare än han borde. Han sover iallafall hela nätterna nu.
jag undrar lite över hur jag ska göra när vi åker iväg över dagen. Dennis o jag. Då blir det ju att han ska sova "borta". Jag har läst några andras historier o om hur det gjorde. Alltså, jag funderar på att ta med vagnen o lägga honom i den. Ute. Hur blir det? (det är inte aktuellt ännu, men jag tänker på När det blir det) Jag känner att jag sviktar i tron att han ska somna inomhus hos någon annan. I någon annans säng. För ska jag ta med mig resesängen, när jag bara ska bort över dagen? Känns bökigt. Hur gör andra kurare. Det är väl det där med attityden igen, antar jag. Att har jag bestämt mig för att tro på han ska somna inne så gör han det. Eller?
Får nog stanna hemma ett par dagar till o bara göra utflykter före o efter luren.
Ha det gott. Nu är jag så sööömnig så jag ska passa på att ta en lur jag med...
Läste några inlägg om klockor. Väckarklockor alltså.
Lite kul. För jag har börjat med det. NÄr det gäller mornarna med Dennis. Klockan Sju ringer det för fulla muggar hemma hos oss. Jättekul tycker Dennis. Han blir alldeles exalterad. Såpass att han inte ens kan med att stänga av den. Han tittar på den, sprudlande glad o vet inte vad han ska göra av sig själv riktigt.
I morse var den perfekta morgonen sen kurens start. Han sov Hela Natten (som vanligt numera) o jag hörde honom första gången på morgonen kvart i sju. Men det var bara i sömnen. Nästa gång, återigen i sömnen, tio i sju. 06.57 började han på allvar...lite gnäll o så, jag ramsade faktiskt. Han lugnade sig, fortfarande vaken. SÅ ringde klockan o jag gick upp för att möta Dennis i den nya dagen. inifrån rummet hörde jag en liten pojke som stod o hoppade i sängen, av glädje och förtjusning. Han hade knappt tid att mötas, för han skulle in till Klockan.
Sköööööönt, tänkte jag. Gu´va´skööööönt!!!
Jaja...jag försöker att se framåt. Glädjas över varje framsteg. Och inte se bakåt o stanna i det som inte blir. Fast det är ju en träningssak. Det här med kuren, tycker jag har börjat en förändring i mig själv. I både tänk, attityd, självförtroende osv. Jag menar inte att allt är perfekt men varje område i mitt liv får sig en tankeställare. Frågan är om jag är beredd.
Nu ska jag leta GIrecept på fläskfilé. Min syrra är "hemma" o kommer på middag och är fanatisk, iaf just nu vad gäller GI!
Man blir ju liksom bortskämd eller vad det är...
Jag minns när jag skrev "Han gråter varje kväll - jag blir snart tokig". Nu gnäller han mest. Är inte så lessen o så. Han Sover Hela Natten. Och är pigg o kry på dagarna. Äter vid varje måltid. Han krånglar lika sällan som han åt förut. Detta är ju vad jag ville "uppnå".
Men det är ju det här med att han gråter när han vaknar och gråter när han ska till att sova.
Mycket vill ha mer, skrev någon. Jag är väl där nu. Det är ju egentligen ingenting mot vad det var. Och hur många verkar ha det. Det lilla jag gnäller över nu. Det är väl överkomligt i det stora hela. Men är det nån som kan komma med ett tips, eller bara lugna mig o säga att det är naturligt o inget "farligt", så känns det nog lite bättre...
Men är det så att dagens föräldrar har svårare att t ex att få sina barn att somna på kvällarna än våra föräldrar hade? Har det alltid varit så här.? Vad beror det på? Är vi för mesiga idag i vår uppfostran, att vi inte ens vågar bestämma, ta tag i, avgöra, besluta om när våra barn ska äta eller sova? Vad är det för fel i att ha rutiner, när det gör barn tryggare än när de har det så fritt?
...ja just det...jag glömde en sak...
flera av användarna har skrivit i sin lilla text som kommer efter varje inlägg när deras barn kurades... när kan jag skriva in att Dennis blivit kurad...? Jag menar, när anser man att man är färdigkurad...blir man nånsin färdigkurad???
Det här med "insomningsgråten" är jag rätt övertygad om att den snart försvinner
Jag tycker nog du kan kosta på dig att säga att både du och gossen är färdigkurade nu
Bra jobbat
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)
Okej, då fixar jag det nu! 8)
Känner mig stolt !
Tänk att jag fixade det, eller vi menar jag. Sambon var ju oxå med på ett hörn, ett litet ett iallafall. Och Dennis, förståss... Han har ju varit jätteduktig o lärt sig så mycket. Somna själv, somna om själv, sova i eget rum...
Tjohoo!!!
\:D/ \:D/ \:D/
Joy, det är väl snart dags att du börjar hänga på Forumet för Säkra Sovare Du har gjort ett strålande jobb och det har varit en fröjd att få följa er resa . Skriv gärna din berättelse under den här tråden: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=2010
Kramar Elle
Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från start
Vi har det bra här i Värmland. Solen skiner inte men det är varmt. Idag var vi till hästhagen. Mysigt. Vi stod länge o tittade på medan dem käkade hö, eller halm, vet inte vad som är vad. De frustade till ibland o Dennis skvatt till, men tog det hela med humor o skrattade lite så där småskrämd.
Han har haft det gott i sömnen de senaste nätterna. Har inte hört honom någonting, så det är väl ett tecken på att jag oxå sover gott numer. Man blir dock van snabbt. HAn vaknar ibland tidigt o det kan irritera mig så. Men med tanke på hur det varit tidigare, så är det ju en baggis egentligen. Oftast sover han ju till tio i sju, o gnäller fram tills klockan ringer. Vad är det att gnälla över? Alltså, det gäller mig...vad är det att gnälla över - lite gnäll... Jaja, man vänjer sig ju snabbt. Vid bekvämligheter.
Nu är det ju så att jag känner oss färdigkurade. Vi har verktygen o använder oss av dem, när de behövs vill säga. Oftast är det bara en extra liten ramsa som behövs, sen somnar han gott vår lille älskade prins. Så jag borde kanske byta "forum" o "lägga" mig under Livet efter kuren.
Så detta får väl bli mitt avslutningstal.
Det har varit mycket givande att göra denna resa. Det är liksom mer än bara nätterna som påverkas o förändras. JA, egentligen hela livet. Eller rättare sagt, livssituationen. Vi pratade om det min sambo o jag, häromkvällen att vi mått så gott de senaste veckorna. På nåt sätt ser vi varandra igen. Kramarna o pussarna har plötsligt fått plats i våra liv igen. Det är nästan så att Dennis undrar vad vi håller på med. Bara en liten puss. Han vill oxå gärna vara med.
Det är som någon skriver här på forumet nånstans, minns inte vem, att det blir mycket lättare när man VET vad o när det ska hända. NÄr det ska sovas o ätas, osv. Det blir lättare med planering o så. "Du blir så låst", sa min kompis till mig häromdagen. Ja det kanske man kan tycka till att börja med. Men det löser sig efter vägen. Förut visste man ju inte... Han kanske ska sova eller kanske ska äta, tänkte man då. Nu Vet man.
Även om allt inte sitter som en smäck redan efter fyra dagar, så är man ju en bit påväg redan då. Innan vi började kuren, då var jag förtvivlad o kände stor frustration över att jag inte fick sova. Jag läste o läste, o "pratade" med Elle här på forumet, ställde frågor om och om igen. Jag var het innan starten. Min sambo var dock lite mera loj. Jag fick vänta in honom. Men tillslut var han oxå med. Då han hade fått prova på sömnlösa nätter han med. ÄVen om jag var het på att få börja kuren, kände jag många gånger lite oro över om det här verkligen skulle fungera på vår son. Men då var det bara att läsa på igen i boken eller här på forumet. Och tillsut infann sig den rätta attityden o jag var taggad. Taggad till tusen. Tack vare att jag var påläst o mycket tack vare ELle o andra här på forumet, som peppade mig. O så kände jag: Nu jävlar ska här sovas!
Nu har det snart gått tre veckor. Och jag kan lugnt säga att det fungerade på vår son. Redan fjärde natten sov han gott hela natten. Helt fantastiskt. Vi märkte redan andra natten att nåt hände i o med ramsande o allt. Och jag låg på en madrass utanför hans rum o läste, o var så uppspelt av att det fungerade så bra. MÄrkte inte ens att jag var trött. Det var så häftigt att det funkade, det man läst om i boken. Om och om igen. Sömnrytmpass o ramsor, solfjäder och framförallt att lyssna in min son. Det har jag lärt mig mycket om. Hur låter gråten nu? ÄR han lessen eller bara förbannad?
Så TAck alla som hjälpt mig under kuren o resans gång. SÄrskilt Elle! Du har varit GULD värd för mig och för vår familj. Extra KRAM på dej.
Joy , jag blir alldeles varm när jag läser din berättelse, precis så ska livet vara med barn Gå gärna in på den här tråden och skriv din berättelse om hur er resa genom kuren har varit:
Senare om det skulle dyka upp några funderingar välkomnar jag dig till forumet "Säkra Sovare med fnurra på tråden", för Säker Sovare är ju vad Dennis är nu Ge honom en blöt puss på näsan
Kramar Elle
Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från start
Nu har det gått några veckor sen vi startade kuren här hemma. Det är så gott att sova, kan jag säga. Jag har numer öronproppar i båda öronen för att få sova ännu "gottare". Jag kan då slappna av mer o sover så gott hela natten jag med. Det är sällan Pojken ger ljud ifrån sig - så att vi hör. Han sover gott hela natten. Visst, det har hänt.Jag fick gå upp en natt o ställa mig utanför hans rum o ramsa. Tror han somnade med ens han fick höra min röst.
Ibland undrar jag över det. På kvällarna kan han har svårt att komma till ro strax innan han somnar. Det kan ta uppemot en tjugo minuter. På slutet om gnället stegrat sig, så "slänger" jag iväg en ramsa o han somnar direkt. Det är som att han bara måste få ramsan en sista gång. På dagarna är det likaså. Han ligger i sin säng o bökar o pratar o gosar lite med giraffen Birgitta eller hunden Matilda ganska länge innan han tillslut somnar. Men ibland måste han bara få höra en ramsa för att somna. Är det nån som vet om jag möjligtvis fastnat - eller om det är "okej" enligt SHN!?!
Nej nu måste jag gå o sova Klockan är över ELVA!!! Hjälp!!!
Joy skrev:
På slutet om gnället stegrat sig, så "slänger" jag iväg en ramsa o han somnar direkt. Det är som att han bara måste få ramsan en sista gång.
Hello Joy!
jag såg att du inte fått svar.
Du svarar alldeles underbart på din egen fråga här ovan, ser du..? Du har kommit så långt att du anpassat kurens verktyg till ER vardag.
...för att du gör mig uppmärksam på det.
Jo, det känns lite häftigt faktiskt, att ramsan tar, det är magiskt på nåt sätt.
Nu tycker jag det funkat bra ett tag. Men som en kompis sa till mig då jag inte ville komma o hälsa på henne över dagen, som jag ofta gjorde förut, så känner jag mig lite låst. Jag har nog fastnat i "vinkelvolten", om du förstår vad jag menar.
Som ett exempel vill jag ta kommande vecka. En väninna o hennes två månaders baby kommer med tåget till Örebro o jag ska hämta dem där. Tåget anländer 14 noll noll. Jag måste åka härifrån runt ett för att vara där i tid. Nu har jag funderat o funderat på hur jag ska göra. MIn stora lilla pojke har sin daglur mellan 12.30 o 14. Och min fundering är hur jag ska göra... Första funderingen. Åka halv ett och ta med mig Pojken. Han sover i bilen. Andra funderingen. Skaffa barnvakt de två timmarna som jag är borta.
Löjligt kanske du/ni tänker...men det är sånt jag funderar på...
Hur ska jag liksom göra? Ibland funderar jag på om jag egentligen borde låtit honom fortsätta sova i vagnen. Det hade kanske varit lättare att ta med honom "överallt". Ett annat dilemma vi stod inför igår.
Vi ville åka till sta´n, o stöka undan lite julstress. Men så var det ju det här med Pojkens daglur. Halv tolv äter han, halv ett ska han sova. Jag föreslog att vi åker till sta´n o käkar lunchen där. O sen åker hem o lägger vår son. Det hade ju varit ett alternativ.
Efter dagluren så har alla affärer öppet en timme till...så det var aldrig aktuellt att åka då.
Ja, förstår ni/du mitt dilemma. Eller min vinkelvolt.
Jag känner att jag har svårt att släppa taget om rutinerna här hemma. Jag menar inte att släppa dem så, utan ta med mig rutinerna dit jag ska. TÄnkte om en vecka så ska jag till mina föräldrar o då ska jag försöka lägga honom i en spjälsäng där på dagluren (konstig mening) men ni hajar vad jag menar va´?
JAja...nu måste jag gå o fixa lunchen...
kram alla godingar där ute!!!
//joy
sööömnig så jag ska passa på att ta en lur jag med...
Kram till lillprinsen 
Jag menar, när anser man att man är färdigkurad...blir man nånsin färdigkurad???
