SM för lillasyster

[chokladkaninen]

Hej Nancy!

Jag är bättre på centiliter och marginalkvartar än på känslor, men jag vill upprepa vad jag redan har framfört här i tråden: Jag tror på dig! 8) Det kommer att bli bra.

[Jannika]

Stor kram, modiga människa! Jannika

[Elle]

Varma kramar till hela familjen! Kram Elle

[Ewa]

Käraste Nancy

Väldig sällan (ibland) blir livet som man önskat eller tänkt sig, hur väl man än anstränger sig för att få alla att göra det lilla som behövs av just dem. Har inte hela din historia. Men väl en förlossning där allt gick på tok för att ingen endaste människa vare sig lyssnade på vad jag sade, eller vad specialistläkarna skrivit i journalen. Ingen bemödade sig lyssna, ingen bemödade sig läsa. Och eländigt sjuk blev jag. Och det är en tagg som sitter kvar. Även om jag i förståndet kan tänka att det är bara att gå vidare och inte bry sig om den där upprättelsen av ett erkännande att man gjort galet. Jag kan önska att jag var större än så. Men det är jag inte. Men med tiden har det blivit mindre viktigt. Det tär inte på mig. Jag tänker sällan på det. Jag mår väl i det liv jag har idag. Men när jag blir påmind om det så sitter taggen kvar.

Jag önskar dig ett mer tillfredsställande bokslut kring det som blev. Och en mer hoppfull prognos om kroppen och själen vill ha fler älskade ungar. Och en frid i det liv du har och kan njuta. Mer och mer för varje dag.

[Nancy]

Du har fått så många fina svar, så jag har inte så mycket 'nytt' att tillföra.

Jo det har du

I mer än fyra år har jag varit medlem på detta forum. Ända sedan Leia var yttepytte och sov som en kratta på nätterna.

Fortfarande känner jag mig lika ödmjukt tacksam och förundrad var gång en annan människa sätter sig och formulerar ett inlägg till just mig.

Jag är så tagen av alla fina inlägg så jag måste få smälta dem lite. Jag återkommer.

Stor, stor kram från Nancy

[Tilda]

Åh, Nancy Vill bara sända dig en kram Det blir bättre, men låt det ta tid. Du finns i mina tankar.

[Nillan]

](*,)

Har väntat och undrat hur det är med er egentligen.

Tack för att du berättar!

[Pippilotta]

Jag har inte läst så mycket här de senaste månaderna, livet har krävt min uppmärksamhet på andra håll. Men nu snubblar jag över denna tråd och jag bara måste logga in och skicka en stor KRAM till dig Nancy. Du stöttade mig när jag hade det jobbigt i samband med min förlossning och det värmer än. Jag hoppas jag kan ge dig lite uppmuntran nu!

[miniz]

Nancy.

Det är sà svàrt med födslar.
Det som är vàr största dag och upplevelse i livet är bara en annan dag pà jobbet för andra. Det finns bra människor pà jobb, men sà har du de där andra som gàr dit för att ta hem lönen. Jag har haft bàda sorterna och upplevelsen blir helt annorlunda när folk ser en i ögonen och fràgar hur man har det!

Kärleken tar tid i bland. Men en dag kommer du och Leonora hitta hem och varandra. Hon har nog redan hittat rätt.

Kram

[SusanD]

Kram till min Favorit-Nancy, ibland känns livet så j-la orättvist, speciellt när något så vackert som ett barns födelse ska bli en sån komplicerad och jobbig historia.

Men du, nästa gång då följer jag med in och ser till att alla gör det dom ska och lite till, så det så.

Kram Susan

[Susanne G]

Många stora kramar till dig kära Nancy

[*frieda*]

[Nancy]

TorsMamma: Jag tyckte mycket om det du skrev om att Leo inte kommer att tillåta nåt annat än att jag skall älska henne hämningslöst

miar70: Styrkt av dina ord fortsätter jag jobba på det brev jag skall skicka till Östra. Ett brev de skall ha som diskussionsunderlag på personalmöte. Jag vill främst ta upp utsattheten och hur otroligt liten man känner sig. Tack Mia

Stilla: Tack för dina goda tankar

Piggelin: Dina ord betydde mycket. DU läste, DU såg. Tack

Kalaskakan: Du är fantastisk. Läser ditt inlägg om och om igen liksom dikten du skrev om din dotter och det underbara pm du skickade mig

ElinN: Då känner du igen mer än jag önskade att du gjorde. Stor kram

Anna-Helene: Stort tack för ditt fina inlägg Det var väldigt fint att läsa. Jag kände mig väldigt styrkt av dina ord.

chokladkaninen: Du gör så bra så Tack för både centilitrar och marginalkvartar med tilltro.

Jannika: Tack cybervän Blev väldigt glad för det fina du skrev om styrka trots sprödhet. Tack.

Elle: Tack Stor kram till fina Elle

Ewa: Jag blir väldigt ledsen för din skull när jag läser dina ord. Då vet du alltför väl. Stor kram och tack

Tilda: Tack Hoppas allt vär väl med dig och de dina

Nillan: Tack för din omtanke

Pippilotta: Jag blir väldigt glad och tacksam för att du loggade in och skrev till mig Hoppas att vi ses mer framöver.

miniz: Vad klokt och bra du skrev om "en dag på jobbet". Tack för ditt fina inlägg

SusanD: Hej min favvo-Susan, nästa gång tar jag med dig till BB

Susanne G: Tack

*frieda*: Tack

[Nancy]

Hej mina vänner

Vi tar oss, Leonor och jag Inte utan hjälp och stöd från Er underbara människor i tråden vill jag lova. Ni har gjort mer än jag kan uttrycka. Om nån annan liten vilsen mamma sitter där med sin bebis i famnen och gråter hoppas jag att hon i brist på ork att skriva själv i alla fall hittar hit och läser vad ni alla skrivit.

"Supersovare med superförmågor"

Ni vet de där filmerna där ett gäng hjältar har varsin förmåga som kompletterar varandra Typ Fantastiska fyran eller tv-serien "Heroes".

Mina tre äldsta töser har varsin superförmåga gällande SÖMN.

Leia: Sover djuuuupt. Om så ett gäng hårdrockare hade konsert i hennes rum skulle hon antagligen lugnt sova vidare.

Lussi: Älskar sin säng och har aldrig varit ledsen över att lägga sig, inte ens som yttepytte.

Lani: Sover lääänge. Inga problem med buslurar mitt i eller annat som stör. Lani sover till det är dags att väcka henne och det var synnerligen smidigt att redan från start få in henne på schema.

Tänk om man kombinerade tjejernas förmågor i en och samma... Ja man får inte Leonor i alla fall 8)

Leonor sover inte så djupt och om det blir för mkt buslurar eller för lite mat under vakenpasset så blir sömnen därefter. Märks allra mest på kvällarna då hon tydligt tar igen dagens missade kvot av vakentid och mat.

Jag minns alla piffiga råd och uppmaningar jag serverat till andra om att hålla barnet vaket. Jaaa... det går ju bra för MIG att säga. Som bara behövt jobba för detta EN gång tidigare. Med mitt första barn Leia. Då jag inte hade nån annan att tänka på. Sen kom Lussi som höll sig vaken 2 tim i taget redan på BB helt utan avancerad underhållning och som nr 3 lilla Lani som sov och sov oavsett hur vakenpasset sett ut.

Lille-Leo behöver lite mer action i tillvaron för att hålla sig vaken. Vilket alltså inte är helt självklart när man torkar gröt från Lanis hår eller byter att antal blöjor. Nästan som i slow motion ser jag i ögonvrån hur Leo klipper med ögonen... sluter dem... öppnar dem igen... och DÄR somnade hon Sen är det lögn och förbannad dikt att få henne att vakna igen.

Det är alltså logistiken som krånglar. Jag vet hur jag skall göra men får inte till det ändå.

Hon har en spännande egenhet denna lilla dam. Är hon ledsen/uttråkad/arg/sur eller liknande funkar varken sång, dans eller mammas famn vidare bra. Hon vill prata och umgås. Om man sätter sig med henne mitt emot och pratar och ler så smälter hennes bekymmer bort och hon serverar de mest ljuvliga leenden och gurglande "öh"

Kram från Nancy

[chokladkaninen]

Säkert för basic idé för dig Nancy, men kan du inte uppdra åt något av de större L:en att prata med Leo så att hon håller sig vaken? Eller dingla med något snurrigt framför henne så hon håller kollen?