Va? Är han snart FEM månader? Det kan inte vara möjligt. Charlie är ju en liten liten bebis och han föddes nästan en månad för tidigt och är såååå liten. Inte. Jag måste fatta det snart. Ibland ser jag honom fortfarande som min lilla prematura baby. Säkert därför jag tvekar på att ta bort nattmålen.
Då är det himlans tur att ni finns här och peppar mig, för snart kör vi så det ryker.
Angående mat:
Den mycket ambitiösa modern bestämde sig en dag för att laga egen mat till älsklingen. Hon köpte ALLA grönsaker och rotfrukter som fanns inne på Konsum, plus en himlans massa frysvaror. Sen tillbringade hon en hel dag i köket framför kokande kastruller, med stavmixern i högsta hugg. I frysen fanns sedan mat som skulle räcka till Charlies 18-årsdag. Den ligger fortfarande kvar.
Burkmaten erbjuder något som min hemlagade sörja inte gör. Men jag tar det inte personligt, inte alls. Inte ens lite. Verkligen inte.
Men: Bra idé att prova sig fram med temperatur och liknande.
Återkommer med rapport från dag 5 senare ikväll.
Det har gått jättebra!
Skriket till godnatten - och det lyckliga slutet
Mission Nytt schema: complete!
God kväll!
Idag har tiderna hållts till PUNKT UND PRICKE! Jag anser nu att schemat sitter. Och om jag har bestämt det så är det så, eftersom det är jag som bestämmer. Vi kan väl bara bortse från gårdagen, det var ett bakslag som kanske var nödvändigt för att nå ända i mål (säger vi). Och om det skiter sig igen någon dag så är det i alla fall inte värt att rapportera om här.
Jag har nu lärt mig skillnaden mellan att verkligen ha ett schema som man kan frångå någon enstaka gång och att TRO att man har ett schema som man faktiskt mixtrar med varje dag. Det är INTE att ha ett schema. Det är inte någon rutin. Och framför allt - det är inte den frihet jag inbillade mig att det var. Att verkligen ha ett schema, däremot, DET är frihet. Men det där vet ni ju alla redan. Nu vet jag det också!
Om att backa upp ur ett vagnträsk
I morse när jag vaknade (inte då klockan 05) kände jag väldigt starkt att Charlie KAN somna själv. Så kände jag sedan under hela dagen. Och se det kunde han! Okej, lite hjälp fick han, men enbart i form av tydliga besked.
Vid sovtajm efter lunch upptäckte jag efter tillrättaläggande att jag faktiskt MÅSTE dammsuga lite. Pappa har visserligen dammsugit för några timmar sedan, men man vet ALDRIG vad han kan ha missat. Sorry Charlie, plikten kallar. Dammsög och sjöng lite glatt och gick förbi vagnen och drog några drag (med vagnen alltså) när han jobbade upp sig, återgick sedan direkt till mitt livsviktiga uppdrag. Fyra gånger fick jag ge besked på detta vis. Det tog ganska mycket mindre tid än att stå och dra vagnen fram och tillbaka tills sömn infaller. Sen sov han som en gris i 2,5 timmar. Great success. \:D/
Nu är det slutrapporterat om detta schema, men tro inte för en sekund att ni blir av med mig. Inom kort kommer jag att ha flera frågor kring borttagande av nattmål. Jag vet redan nu vad jag främst vill ha synpunkter kring, men det får vi ta i morgon, annars blir det här världens längsta inlägg. Tusen tack för all fantastisk hjälp, nu är vi bäck on träck!
Det här tar jag med mig:
Schemat ger frihet, inte tvärtom.
Attityden är allt! Underskatta den aldrig!
Mata inte ett barn som inte vill ha mat. Fortsätt med 4 timmars mellanrum.
Fortsätt med backningen ur träsket. Det måste bli lite "jobbigt" för att det ska bli lätt på sikt.
Alla kan ha en skitdag, dra inte på för stora växlar för det. Tänk Christer Björkman.
Charlie är stor nu. Han behöver inte mat på natten. Gör dig redo för att Sova hela natten!
FORZA FANNY!
God kväll!
Idag har tiderna hållts till PUNKT UND PRICKE! Jag anser nu att schemat sitter. Och om jag har bestämt det så är det så, eftersom det är jag som bestämmer. Vi kan väl bara bortse från gårdagen, det var ett bakslag som kanske var nödvändigt för att nå ända i mål (säger vi). Och om det skiter sig igen någon dag så är det i alla fall inte värt att rapportera om här.
Jag har nu lärt mig skillnaden mellan att verkligen ha ett schema som man kan frångå någon enstaka gång och att TRO att man har ett schema som man faktiskt mixtrar med varje dag. Det är INTE att ha ett schema. Det är inte någon rutin. Och framför allt - det är inte den frihet jag inbillade mig att det var. Att verkligen ha ett schema, däremot, DET är frihet. Men det där vet ni ju alla redan. Nu vet jag det också!Om att backa upp ur ett vagnträsk
I morse när jag vaknade (inte då klockan 05) kände jag väldigt starkt att Charlie KAN somna själv. Så kände jag sedan under hela dagen. Och se det kunde han! Okej, lite hjälp fick han, men enbart i form av tydliga besked.
Vid sovtajm efter lunch upptäckte jag efter tillrättaläggande att jag faktiskt MÅSTE dammsuga lite. Pappa har visserligen dammsugit för några timmar sedan, men man vet ALDRIG vad han kan ha missat. Sorry Charlie, plikten kallar. Dammsög och sjöng lite glatt och gick förbi vagnen och drog några drag (med vagnen alltså) när han jobbade upp sig, återgick sedan direkt till mitt livsviktiga uppdrag. Fyra gånger fick jag ge besked på detta vis. Det tog ganska mycket mindre tid än att stå och dra vagnen fram och tillbaka tills sömn infaller. Sen sov han som en gris i 2,5 timmar. Great success. \:D/
Nu är det slutrapporterat om detta schema, men tro inte för en sekund att ni blir av med mig. Inom kort kommer jag att ha flera frågor kring borttagande av nattmål. Jag vet redan nu vad jag främst vill ha synpunkter kring, men det får vi ta i morgon, annars blir det här världens längsta inlägg. Tusen tack för all fantastisk hjälp, nu är vi bäck on träck!
Det här tar jag med mig:
Schemat ger frihet, inte tvärtom. Attityden är allt! Underskatta den aldrig! Mata inte ett barn som inte vill ha mat. Fortsätt med 4 timmars mellanrum. Fortsätt med backningen ur träsket. Det måste bli lite "jobbigt" för att det ska bli lätt på sikt. Alla kan ha en skitdag, dra inte på för stora växlar för det. Tänk Christer Björkman. Charlie är stor nu. Han behöver inte mat på natten. Gör dig redo för att Sova hela natten!FORZA FANNY!
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
Kalaskakan
Alltså.. en liten anekdot.
I mitt förra liv, den till sjöss, passerade jag ofta Suezkanalen. Längs kanalen passerar man ett gäng byar, många hus i dessa byar är byggda av tegel, tegel&lera, lera. Typ. Utanför vissa hus fanns det getter, jag föreställde mig dessa som familjens alla getter. Vissa hus hade också duvhus.
Hur som; när jag skulle backa med vagningen för Smulan, som vid det laget hade vagnats idogt i si så där 7 veckor, alla sömnpass och dessutom de flesta nätter så föreställde jag mig dessa hus längs Suezkanalen med getterna utanför.
När jag låg där i min säng, efter att ha gett besked till Smulan att "Du tjejen, du KAN det här, jag har inte tid", så begav jag mig till getterna.
Jag tänkte att de flesta mammor inte hade tid att stå och dutta med sina mätta, sömntörstiga, blöjtorra bebisar på morgonen för GETTERNA måste ha sitt de också.
Så mina getter i Suezkanalen var min mentala bild för att helt kunna backa och övergå till skak i handtaget.
De egyptier jag träffade under min karriär var folk de med och jag slår vad om att de flesta bebisar i de byarna med getter OCKSÅ blir folk. Älskade till max på dagarna, älskade till max på nätterna precis som getterna
Forza Fanny!
I mitt förra liv, den till sjöss, passerade jag ofta Suezkanalen. Längs kanalen passerar man ett gäng byar, många hus i dessa byar är byggda av tegel, tegel&lera, lera. Typ. Utanför vissa hus fanns det getter, jag föreställde mig dessa som familjens alla getter. Vissa hus hade också duvhus.
Hur som; när jag skulle backa med vagningen för Smulan, som vid det laget hade vagnats idogt i si så där 7 veckor, alla sömnpass och dessutom de flesta nätter så föreställde jag mig dessa hus längs Suezkanalen med getterna utanför.
När jag låg där i min säng, efter att ha gett besked till Smulan att "Du tjejen, du KAN det här, jag har inte tid", så begav jag mig till getterna.
Jag tänkte att de flesta mammor inte hade tid att stå och dutta med sina mätta, sömntörstiga, blöjtorra bebisar på morgonen för GETTERNA måste ha sitt de också.
Så mina getter i Suezkanalen var min mentala bild för att helt kunna backa och övergå till skak i handtaget.
De egyptier jag träffade under min karriär var folk de med och jag slår vad om att de flesta bebisar i de byarna med getter OCKSÅ blir folk. Älskade till max på dagarna, älskade till max på nätterna precis som getterna
Forza Fanny!
Kalasis!
Jag har under dagen läst hela din tråd (trots att jag egentligen var tvungen att städa). Och - jag tror att jag älskar dig.
Värsta grymma klokaste morsan! Så himla värdefullt att du delar med dig av dina insikter och mot- och framgångar. Man skriver nog mest för sin egen skull, för att få perspektiv, och så på köpet kan man hjälpa en massa andra. Magiskt.
"I mitt förra liv, till sjöss". Jisses, nu blir jag ÄNNU mer imponerad.
Anna tänker på kor, du tänker på getter. Jag ska tänka på...forumet. Jag har faktiskt en MASSA trådar att läsa, minst femioelva. Jag hör dem kalla på mig!
Stor kram och än en gång, TACK för peppning!
Jag har under dagen läst hela din tråd (trots att jag egentligen var tvungen att städa). Och - jag tror att jag älskar dig.
Värsta grymma klokaste morsan! Så himla värdefullt att du delar med dig av dina insikter och mot- och framgångar. Man skriver nog mest för sin egen skull, för att få perspektiv, och så på köpet kan man hjälpa en massa andra. Magiskt.
"I mitt förra liv, till sjöss". Jisses, nu blir jag ÄNNU mer imponerad.
Anna tänker på kor, du tänker på getter. Jag ska tänka på...forumet. Jag har faktiskt en MASSA trådar att läsa, minst femioelva. Jag hör dem kalla på mig!
Stor kram och än en gång, TACK för peppning!
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Lystring, lystring, här kommer jag med glädjens budskap: schemat rules!
Och för eventuella 45-minutersskarvar: Vivaldi på Spotify rules!
Dagens vagningsinsikt
Jag har ALLTID gått fram och rullat lite på vagnen när han börjar stånka lite i nån skarv. Nämenliksomifallatt han tänker vakna helt och hållet.
Idag satt jag lugn i skräddarställning och djupandades (typ) och drog på De fyra årstiderna och riktigt KÄNDE hur Charlie inte alls skulle börja skrika. 8) Det gjorde han inte heller. Han sov i 2,5 timmar.
Tänk dig som så att du ligger och vilar och plötsligt vaknar du till lite, tittar dig omkring och känner dig sådär förvirrad som man kan göra när man inte riktigt vet var man är. Vad är klockan? Är det natt eller dag?
Då behöver man ju bara lite tid att samla sig och inse att det är rätt gött att sova vidare. Man rättar till kudden lite och vänder på sig så man inte får kramp.
Tänk då om ens sambo öppnade dörren (tänk: lyfta på filten över vagnen och "kolla läget") och sa "Ska du VAKNA nu, men vi sa ju att du skulle sova i en timme, somna om nu då, SOMNA!" (Tänk börja trixa med vagnen, skaka på handtag, börja rulla. För det man "säger" är ju i princip att man inte tror att bebben kan somna om och att det är absolut livsviktigt att så sker.)
Inte så skönt.
Ja, så här kan man ju tänka om man har problem med överkoncentration. Som jag har. Men som jag nu jobbar med att bli av med!
Och för eventuella 45-minutersskarvar: Vivaldi på Spotify rules!
Dagens vagningsinsikt
Jag har ALLTID gått fram och rullat lite på vagnen när han börjar stånka lite i nån skarv. Nämenliksomifallatt han tänker vakna helt och hållet.
Idag satt jag lugn i skräddarställning och djupandades (typ) och drog på De fyra årstiderna och riktigt KÄNDE hur Charlie inte alls skulle börja skrika. 8) Det gjorde han inte heller. Han sov i 2,5 timmar.
Tänk dig som så att du ligger och vilar och plötsligt vaknar du till lite, tittar dig omkring och känner dig sådär förvirrad som man kan göra när man inte riktigt vet var man är. Vad är klockan? Är det natt eller dag? Då behöver man ju bara lite tid att samla sig och inse att det är rätt gött att sova vidare. Man rättar till kudden lite och vänder på sig så man inte får kramp.
Tänk då om ens sambo öppnade dörren (tänk: lyfta på filten över vagnen och "kolla läget") och sa "Ska du VAKNA nu, men vi sa ju att du skulle sova i en timme, somna om nu då, SOMNA!" (Tänk börja trixa med vagnen, skaka på handtag, börja rulla. För det man "säger" är ju i princip att man inte tror att bebben kan somna om och att det är absolut livsviktigt att så sker.)
Inte så skönt.
Ja, så här kan man ju tänka om man har problem med överkoncentration. Som jag har. Men som jag nu jobbar med att bli av med!
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Haha!
Jag kan rekommendera yoga
- när Bebbo var knappt 3 mån gammal och höll på att vänja sig vid att somna själv, utan verktygande, brukade jag lägga mig på golvet brevid hans säng och göra lite avslappningsövningar, jag-har-så-ont-i-ryggen-för-jag-sitter-och-ammar-i-obekväm-ställning-och-när-jag-inte-gör-det-så-kånkar-jag-omkring-på-en-bebis-övningar och några solhälsningar. 8) Bebbo bara kände lugnet breda ut sig i rummet och somnade så gott....
Jag kan rekommendera yoga
- när Bebbo var knappt 3 mån gammal och höll på att vänja sig vid att somna själv, utan verktygande, brukade jag lägga mig på golvet brevid hans säng och göra lite avslappningsövningar, jag-har-så-ont-i-ryggen-för-jag-sitter-och-ammar-i-obekväm-ställning-och-när-jag-inte-gör-det-så-kånkar-jag-omkring-på-en-bebis-övningar och några solhälsningar. 8) Bebbo bara kände lugnet breda ut sig i rummet och somnade så gott.... Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08-
TorpSara
-
Kalaskakan
Förlåt för lite kackel men ack så sant! Såg lite av dokumentären om Åttlingmamman, där hon hade alla 8 på sin säng.. hur i herrans namn skulle hon hinna dutta och toktrösta, lösa allt åt dem alla samtidigt?TorpSara skrev:Toppenbackning. :thumbsup:
(...och jag tror att vi är tvingade till överkoncentration. Vi lever ett jäkligt konstigt liv hemma ensamma med våra första små, utan kor och utan superviktig syssla. Vårt mantra här hemma: Alla barn borde födas med syskon...)
Så ibland är jag åttlingmamma, med getter utanför
Ja, bra mantra! "Tänk Åttlingmamma!"
För att kackla vidare:
Den senaste träffen i Blecktornsparken var jag på. Jag hade aldrig träffat någon av foruminnorna eller AW tidigare. Så när det var dags för Charlie att sova middag blev jag ju lite nervös - nu är det upp till bevis här. Nu KAN jag bara inte springa och dutta med vagnen. När Anna visat hur man lägger tillrätta insåg vi att det skulle bli för varmt i vagnen, den stod mitt i solen. Och ingen skugga fanns att finna någonstans. "Där", pekade Anna, "där nere på gräsplanen är det skugga, där kan vagnen stå!". "Ja, ehum, visst..." sa jag och låtsades helt lugn. Menade hon att jag skulle rulla iväg vagnen så att jag inte HÖRDE Charlie ens om han gallskrek? Jag är ju en kontrollmänniska av rang! Men jag såg det som en prövning och traskade iväg med vagnen, och kom sedan tillbaka.
Och det VAR en prövning - i att släppa kontrollen och överlämna sovandet åt Charlie. Och sov gjorde han. Själv hade jag faktiskt inte tid att sitta och grubbla över hur han mådde - vid bordet pågick ju livsviktiga diskussioner! Någon gång såg jag vagnen gunga lite, för att sedan bli stilla. Några gånger sprang jag ner och kollade läget, och Charlie hade det förstås ypperligt. Efter ett tag fick Charlies vagn sällskap av flera andra. Det var en fin bild: Vid ett stort bord satt en massa föräldrar och hade trevligt, och så sov alla barnen så sött i skuggan en bit bort.
(För AW och gänget var detta förstås inget märkligt, och kanske inte för er som läser heller, men man får ändå betänka att jag är fullkomlig nybörjade ...)
Så, alltså: har du problem med överkoncentration kan du också låtsas att AW satt bredvid dig.
För att kackla vidare:
Den senaste träffen i Blecktornsparken var jag på. Jag hade aldrig träffat någon av foruminnorna eller AW tidigare. Så när det var dags för Charlie att sova middag blev jag ju lite nervös - nu är det upp till bevis här. Nu KAN jag bara inte springa och dutta med vagnen. När Anna visat hur man lägger tillrätta insåg vi att det skulle bli för varmt i vagnen, den stod mitt i solen. Och ingen skugga fanns att finna någonstans. "Där", pekade Anna, "där nere på gräsplanen är det skugga, där kan vagnen stå!". "Ja, ehum, visst..." sa jag och låtsades helt lugn. Menade hon att jag skulle rulla iväg vagnen så att jag inte HÖRDE Charlie ens om han gallskrek? Jag är ju en kontrollmänniska av rang! Men jag såg det som en prövning och traskade iväg med vagnen, och kom sedan tillbaka.
Och det VAR en prövning - i att släppa kontrollen och överlämna sovandet åt Charlie. Och sov gjorde han. Själv hade jag faktiskt inte tid att sitta och grubbla över hur han mådde - vid bordet pågick ju livsviktiga diskussioner! Någon gång såg jag vagnen gunga lite, för att sedan bli stilla. Några gånger sprang jag ner och kollade läget, och Charlie hade det förstås ypperligt. Efter ett tag fick Charlies vagn sällskap av flera andra. Det var en fin bild: Vid ett stort bord satt en massa föräldrar och hade trevligt, och så sov alla barnen så sött i skuggan en bit bort.
(För AW och gänget var detta förstås inget märkligt, och kanske inte för er som läser heller, men man får ändå betänka att jag är fullkomlig nybörjade ...)
Så, alltså: har du problem med överkoncentration kan du också låtsas att AW satt bredvid dig.
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
HIhi... Se vilken lärdom du gjorde! 8)
Jag lade min son i vagn (nästan 3 år) och han hade inte sovit i vagn sen han var typ 2 mån. Så mina vargar snusade lite runt de också.
Men när man träffas så här får man en attityd som heter duga och den tackar jag för. Man blir också bevisad för om och om igen att allt går, bara man har attityden, visst?
Se vilken lärdom du gjorde! 8) Jag lade min son i vagn (nästan 3 år) och han hade inte sovit i vagn sen han var typ 2 mån.
Så mina vargar snusade lite runt de också. Men när man träffas så här får man en attityd som heter duga och den tackar jag för. Man blir också bevisad för om och om igen att allt går, bara man har attityden, visst?
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.