Hej på er allihopa, här kommer en helt ny och härligt grön medlem. Har ännu inte tänkt kura lille Charlie, men har smygstartat lite halvhjärtat med schema och insomning i egen säng och har nu en del frågor, som jag hoppas att någon av er (eller flera, kanske) har lust att ge sin syn på.
Lite (eller mycket) bakgrundsinfo:
Charlie är drygt tre månader och föddes en månad för tidigt. Han har dock vuxit ikapp sin ålder, rent fysiskt åtminstone. Han ammas fem mål om dagen och cirka två på natten. På dagarna sover han i sin vagn. Brukar läggas där när han börjar bli gnällig efter 1,5-2 timmars vakentid och med lite vagning somnar han vanligtvis inom några minuter. Vaknar ofta efter 45 minuter eller tidigare, så det blir en del vagning om han ska fortsätta sova. Inget jätteproblem än, dock. Han sover fyra lurar om dagarna, totalt runt fem timmar om vi har tur/skicklighet. Dagarna ser olika ut, även om vi i början av dagen alltid tänker för oss själva att IDAG ska det jävlar följas schema!
Sover natt runt 21-07, vaknar runt 03 och äter (hungrigt) samt runt 05 och äter (mindre hungrigt). Jag skulle så klart föredra att få sova i stället för att ta upp och mata den lille älsklingen, men har inte Attityden än för att genomföra en avvänjning där. Jag tycker helt enkelt att han är för liten och för hungrig. Väntar till fyra månader ialla fall, då han kan få i sig lite käk på dagarna. Då ska det sovas sammanhängande som aldrig förut.
Charlie är i övrigt en frisk och för det mesta glad gosse som reagerar på trötthet genom att först gnälla och sedan skrika rakt ut. När han då läggs för att sova skriker han som sagt lite mer men somnar snart in, med hjälp av vagning. Förutom på KVÄLLARNA. Då förstår han att han ska sova för natten och att mamma och pappa nervöst undrar hur det ska gå med detta just idag och somnar inte alls in lika snabbt. Kan ju också bero på att han då läggs i sin säng och buffas i stället för vagnas.
Idag slog han rekord i att vara missnöjd inför nattningen som då tog runt en timme. Skrek ganska mycket i sängen.
Min fråga:
Skrattet till godnattet kan man bara fetglömma. Här skriks det in i det sista. När Charlie börjar bli trött blir han helt fantastiskt gnällig, och sen skriks det när han läggs i sängen också. Hur positivt kan denna upplevelse vara för honom, att varje kväll skrika och vara arg/olycklig innan det ska sovas? Känns ju inte som att han lär sig älska sängen på detta vis, direkt. Vi buffar och buffar och så småningom somnar han alltid själv, men det har varit samma sak så länge vi kan minnas. Nattningen blir alltså en ganska negativ upplevelse för både Charlie, mamma och pappa. Vi vill ju inte att han ska somna vid bröstet eller i någon av våra famnar, utan att han ska sova själv.
Hur får vi till en tvåminutersnattning, utan tårar? Det känns inte som att vi är på väg åt rätt håll, utan det är samma varje kväll, i pricip.
Vi ramsar och ramsar, men ärligt talat tror jag inte att han fattar den. Är han för liten? Kan man förstöra verktyget ramsan om man "missbrukar" den utan effekt? Vi har ramsat i säkert tre veckor, men han skiter nog ganska mycket i den. Är min känsla. Jag tror han är för liten.
Ja, för den som fortfarande är vaken efter att ha läst detta epos får gärna svara. Nu ska mamma och pappa kolla på The Wire.
Ps. Jag älskar det här forumet och Sova hela natten och Barnaboken och hela köret. Jag tror på allt som står däri. Charlie ska sova som en gris inom kort, det är jag säker på.
Skriket till godnatten - och det lyckliga slutet
Skriket till godnatten - och det lyckliga slutet
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Hej Fanny83!
Jag är inte på något sätt en expert, har själv en lååång tråd här på forumet
, men en sak har jag märkt med min lilla tös och det tror jag gäller för er oxå. Attityden ni intar till nattningen är A och O. Nu har ni en förväntan på att det kommer gå dåligt och vara jobbigt, så blir det ju lätt när det har varit så ett tag, men tyvärr tror jag att gossen känner detta och svarar med att ge er det ni förväntar er av honom, dvs skrik och tårar...
Likaså har ni tappat hoppet om ramsan, vilket säkert oxå han hör... Frågan är om ni ska halvkura på detta vis eller om ni ska vänta till han är 4mån. Han kan säkert bli lite förvirrad av osäkra besked och det är oftast bäst att förändra allt på en gång än att hålla på att "dutta" lite här och var...
Min lilla Alma är en expert på att känna våra vibbar och ändrar jag bara min attityd förändras hon oxå på någon sekund. Ofta byter vi av varandra när vi känner att attityden inte kan upprätthållas helt...
Mitt lilla tips är att läsa om Sova Hela Natten boken och träna på era attityder i de olika situationerna. Det kommer gå jättebra för er när ni väl ska genomföra kuren om ni bara bestämt er.
Min egen beslutsamhet och attityd står just nu och vacklar efter ett antal uppvak i vargtimmarna...suck...
Förhoppningsvis får du råd av någon mer erfaren och proffsig men tänkte att det kunde vara ett litet stöd på vägen!
Lycka till med er lille filur!
Jag är inte på något sätt en expert, har själv en lååång tråd här på forumet
, men en sak har jag märkt med min lilla tös och det tror jag gäller för er oxå. Attityden ni intar till nattningen är A och O. Nu har ni en förväntan på att det kommer gå dåligt och vara jobbigt, så blir det ju lätt när det har varit så ett tag, men tyvärr tror jag att gossen känner detta och svarar med att ge er det ni förväntar er av honom, dvs skrik och tårar... Likaså har ni tappat hoppet om ramsan, vilket säkert oxå han hör... Frågan är om ni ska halvkura på detta vis eller om ni ska vänta till han är 4mån. Han kan säkert bli lite förvirrad av osäkra besked och det är oftast bäst att förändra allt på en gång än att hålla på att "dutta" lite här och var...
Min lilla Alma är en expert på att känna våra vibbar och ändrar jag bara min attityd förändras hon oxå på någon sekund. Ofta byter vi av varandra när vi känner att attityden inte kan upprätthållas helt...
Mitt lilla tips är att läsa om Sova Hela Natten boken och träna på era attityder i de olika situationerna. Det kommer gå jättebra för er när ni väl ska genomföra kuren om ni bara bestämt er.
Min egen beslutsamhet och attityd står just nu och vacklar efter ett antal uppvak i vargtimmarna...suck...
Förhoppningsvis får du råd av någon mer erfaren och proffsig men tänkte att det kunde vara ett litet stöd på vägen!
Lycka till med er lille filur!
Världens goaste Alma 
född 090322 (akut snitt)
Barnmorska som är så glad över att ha hittat barnaboken!
född 090322 (akut snitt)Barnmorska som är så glad över att ha hittat barnaboken!
dessutom...
vad gäller schema så är det superviktigt att ni verkligen följer tiderna! Ni måste ha rutiner för att kunna bryta mot dem någon gång. Min erfarenhet (som visserligen inte är så stor och lång) är att när de vet vad som väntar fungerar de som små klockor! Var som dessutom! 
Om ni bara följer det halvhjärtat blir resultatet detsamma, jag vet för vi gjorde likadant... 
SM fungerar ofattbart bra, ge honom tid att få in tiderna bara så... :thumbsup:
vad gäller schema så är det superviktigt att ni verkligen följer tiderna! Ni måste ha rutiner för att kunna bryta mot dem någon gång. Min erfarenhet (som visserligen inte är så stor och lång) är att när de vet vad som väntar fungerar de som små klockor! Var som dessutom!
Om ni bara följer det halvhjärtat blir resultatet detsamma, jag vet för vi gjorde likadant... SM fungerar ofattbart bra, ge honom tid att få in tiderna bara så...
:thumbsup:Världens goaste Alma född 090322 (akut snitt)
Barnmorska som är så glad över att ha hittat barnaboken!
född 090322 (akut snitt)Barnmorska som är så glad över att ha hittat barnaboken!
Hej Stella!
Tack för kloka svar. Ja, jag tror också att det kan göra mer skada än nytta att "halvkura" på detta vis. Men samtidigt är det skönt att ha ett någorlunda fast schema som sedan kanske inte blir perfekt än att som innan tänka "jaha, undrar hur den här dagen kommer bli, om det blir någon sömn alls". Dit vill vi inte tillbaka.
Hur lång tid kan det ta att sätta ett schema? För om vi ska genomföra det måste vi nog se till att befinna oss på hemmaplan, det kan nog anses uppseendeväckande att vägra ta upp skikande spädbarn mitt bland främmande människor på fik och i parker. Samtidigt vill man ju helst inte låsa in sig nu när det är så fint väder... Tips på hur man får gossen att sova sina 1,5 timmar utan att hamna i vagningsträsket? Min uppfattning är att för att sätta ett schema får man i princip göra en dagkurning. Vi är som sagt inte redo att kura... Vilket dilemma!
Någon annan som har en åsikt om vår slappa halvkurning?
Samt - eftersom det är lättare att söva honom i vagnen, borde vi göra detta även vid kvällsnattningen? Eller är det lika bra att vänja honom vid att somna i sängen eftersom det är det som kommer att gälla i framtiden?
Tack för kloka svar. Ja, jag tror också att det kan göra mer skada än nytta att "halvkura" på detta vis. Men samtidigt är det skönt att ha ett någorlunda fast schema som sedan kanske inte blir perfekt än att som innan tänka "jaha, undrar hur den här dagen kommer bli, om det blir någon sömn alls". Dit vill vi inte tillbaka.
Hur lång tid kan det ta att sätta ett schema? För om vi ska genomföra det måste vi nog se till att befinna oss på hemmaplan, det kan nog anses uppseendeväckande att vägra ta upp skikande spädbarn mitt bland främmande människor på fik och i parker. Samtidigt vill man ju helst inte låsa in sig nu när det är så fint väder... Tips på hur man får gossen att sova sina 1,5 timmar utan att hamna i vagningsträsket? Min uppfattning är att för att sätta ett schema får man i princip göra en dagkurning. Vi är som sagt inte redo att kura... Vilket dilemma!
Någon annan som har en åsikt om vår slappa halvkurning?
Samt - eftersom det är lättare att söva honom i vagnen, borde vi göra detta även vid kvällsnattningen? Eller är det lika bra att vänja honom vid att somna i sängen eftersom det är det som kommer att gälla i framtiden?
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Hej Fanny!
Välkommen till späda och små! Och grattis till den lilla älsklingen!
Som både Stella och Lill har varit inne på är en 3-månaders för liten för att kura. Lägg därför undan SHN-boken för tillfället och använd dig istället av BB (Barnaboken). Där står eg allt du behöver veta - jag skulle rekommendera att du börjar läsa vid 2 mån eftersom han är för tidigt född. Då ger du honom liksom lite extra tid att "hinna ifatt" AWs demobebisar i boken.
Några reflektioner att börja med:
Era struliga läggningar beror sannolikt på övertrötthet. Med det sömnmönster du beskriver får han ca en timme för lite sömn per dygn (ska vara 16h om vi räknar honom som 2 mån, 15,5 vid 3-4 mån) så det är inte så konstigt att han blir trött på kvällskvisten.
Övertrötthet innebär ju "för trött för att äta och för hungrig för att sova", så om ni kan bryta det mönstret kommer förmodligen det ena nattmålet att ramla bort av sig själv också. Att de ligger så nära varandra tyder på det.
Om ni vill ha ett schema (och det borde han klara bra och tacksamt ta emot i den här åldern, men läs på först 
) så se till att få in tillräckligt mycket sömn samt 4 SM-mål och en nattslurk. Sedan vagnar ni så att han verkligen sover de tider ni har bestämt och håller sig vaken och orkar äta när det är matdags. Det brukar ta 3 dagar att sätta ett schema, förutsatt att man är så noggrann man kan.
Sover han på mage med larm? Det brukar hjälpa mot 45 min-skarvar.
Vagnen eller sängen är en smaksak - de flesta som har så små bebisar som du föredrar att vagna men det spelar eg ingen roll. Som Stella skrev är Attityden det viktigaste - dvs att man känner sig säker för att man är påläst, vet vad man vill uppnå, varför och hur.
Här är en bra länk att kolla lite i, och så BB förstås! http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=8887
Läs gärna runt lite i trådarna här på SoS också, det finns många som upplever samma situationer som du och det hjälper att låta sig inspireras!
PS Ramsan kan du säga mjukt när han ska till att somna, så att han vänjer sig vid att förknippa den med sömn, men den funkar inte som "verktyg" än. Blir dock bra att ha när han blir lite större, typ 4 mån.
Välkommen till späda och små! Och grattis till den lilla älsklingen!
Som både Stella och Lill har varit inne på är en 3-månaders för liten för att kura. Lägg därför undan SHN-boken för tillfället och använd dig istället av BB (Barnaboken).
Där står eg allt du behöver veta - jag skulle rekommendera att du börjar läsa vid 2 mån eftersom han är för tidigt född. Då ger du honom liksom lite extra tid att "hinna ifatt" AWs demobebisar i boken. Några reflektioner att börja med:
Era struliga läggningar beror sannolikt på övertrötthet. Med det sömnmönster du beskriver får han ca en timme för lite sömn per dygn (ska vara 16h om vi räknar honom som 2 mån, 15,5 vid 3-4 mån) så det är inte så konstigt att han blir trött på kvällskvisten. Övertrötthet innebär ju "för trött för att äta och för hungrig för att sova", så om ni kan bryta det mönstret kommer förmodligen det ena nattmålet att ramla bort av sig själv också. Att de ligger så nära varandra tyder på det. Om ni vill ha ett schema (och det borde han klara bra och tacksamt ta emot i den här åldern, men läs på först ) så se till att få in tillräckligt mycket sömn samt 4 SM-mål och en nattslurk. Sedan vagnar ni så att han verkligen sover de tider ni har bestämt och håller sig vaken och orkar äta när det är matdags. Det brukar ta 3 dagar att sätta ett schema, förutsatt att man är så noggrann man kan. Sover han på mage med larm? Det brukar hjälpa mot 45 min-skarvar. Vagnen eller sängen är en smaksak - de flesta som har så små bebisar som du föredrar att vagna men det spelar eg ingen roll. Som Stella skrev är Attityden det viktigaste - dvs att man känner sig säker för att man är påläst, vet vad man vill uppnå, varför och hur.Här är en bra länk att kolla lite i, och så BB förstås!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=8887Läs gärna runt lite i trådarna här på SoS också, det finns många som upplever samma situationer som du och det hjälper att låta sig inspireras!
PS Ramsan kan du säga mjukt när han ska till att somna, så att han vänjer sig vid att förknippa den med sömn, men den funkar inte som "verktyg" än. Blir dock bra att ha när han blir lite större, typ 4 mån.
Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08Jamen JA, precis så känns det, som att han är för trött på kvällen. Vi vet inte alltid när det är läge att lägga honom - är han trött nu eller? När vi försökt lägga honom tidigt och det tar en timme har vi dragit slutsatsen att vi varit för tidigt ute och att det var därför det tog tid. Men väntar man för länge blir han ju ännu surare. Ja, det här får vi jobba med!
Han sover på mage med larm i sängen och på mage med mammas och pappas ständiga övervakande i vagnen.
En fråga då: hur ska läggningsproceduren se ut då? För om man inte ska ta upp honom efter att man sagt natti natti blir det ju som en "kur" varje kväll ändå. Vi gör så att vi buffar tills han är lugn och sen går vi ut. Men så fort vi slutar buffa skriker han igen, och det är det här som tar tid. Ibland skriker han även när vi buffar. Ja, det känns alltså rätt obarmhärtigt för den lille gossen - att varje kväll skrika utan att det går framåt. Men om man styr upp schemat med tillräcklig sömn på dagen kanske det löser sig automatiskt?
Jag hittar inget om själva läggandet i BB, mer än att bebisen ska vara glad...
Återigen, tack för att ni tar er tid, vad fantastiskt!
Han sover på mage med larm i sängen och på mage med mammas och pappas ständiga övervakande i vagnen.
En fråga då: hur ska läggningsproceduren se ut då? För om man inte ska ta upp honom efter att man sagt natti natti blir det ju som en "kur" varje kväll ändå. Vi gör så att vi buffar tills han är lugn och sen går vi ut. Men så fort vi slutar buffa skriker han igen, och det är det här som tar tid. Ibland skriker han även när vi buffar. Ja, det känns alltså rätt obarmhärtigt för den lille gossen - att varje kväll skrika utan att det går framåt. Men om man styr upp schemat med tillräcklig sömn på dagen kanske det löser sig automatiskt?
Jag hittar inget om själva läggandet i BB, mer än att bebisen ska vara glad...
Återigen, tack för att ni tar er tid, vad fantastiskt!
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
Kalaskakan
Hej Fanny, välkommenchokladkaninen skrev:
!Chokladkaninens svar är ypperligt, jag vill ändå belysa sytcket ovanför, för det besvarar din fråga ang läggningarna.
För att läggningarna skall ske med glädje eller lugn, eller både och så bör dagarna funka. De går hand i hand liksom...
Bebisen kommer att vara glad till läggningarna när dagarna fungerar. Jag läste ditt första inlägg och som jag tolkar det har ni inte SM:at, eller misstolkade jag det?
Så jag trycker på om att läsa på om SM, hitta en struktur/schema/tider - stick to it, ge det 3 dagar.
En till toppentråd är denna:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
Jag tror att ni måste backa bandet en liten smula!
Hej!
Jo för tusan, här kör vi SM! Tror jag, om man ser den till sin enklaste form, dvs vaken tid och sen sömn. (Haha). Vi har faktiskt ganska bra styr på tillvaron. Efter 1,5 till 2 timmar vakenhet börjar Charlie gnälla, vi tittar på klockan och konstaterar ganska lättat att "nu ska han sova". Men vi har inget fast schema, ibland blir det bara 45 minuter sömn av vad vi från början tänkte skulle bli 1,5, osv. Det är det jag menar är lite halvslappt. Och precis som alla kloka mammor påpekat så är det nog dagarna som ska styras upp för att få till kvällsnattningen. I dag till exempel fick han sin sista vila sent och hann inte bli övertrött utan somnade så sött klockan åtta, 2 minuter efter han lagts ner i sängen.
När vi kommer hem från semestern ska vi spika ett schema och köra hårt. Till dess fortsätter jag läsa runt här på alla underbara trådar och får på så sätt all hjälp jag behöver just nu. Sen ropar jag igen när jag hamnar i nåt nytt träsk.
Än en gång - det är helt fantastiskt att det finns så mycket klokhet, och att den kan samlas på ett ställe. Jag misstänkte redan innan jag blev gravid att det här med barn skulle vara det bästa man kan syssla med, och visst är det så. En sån stor lycka och meningsfullhet! Och så vill man få till sömnen för att livet ska bli allt det kan bli, så bra som möjligt för både mamma, pappa och barn. Inte för att det är jobbigt att ha barn. Utan för att det är så himla fantastiskt. (Och min lille ostbåge är bara tre månader, jag kan bara tänka mig hur kul det blir framöver!)
Tack för allt, vi ses snart igen!
Jo för tusan, här kör vi SM! Tror jag, om man ser den till sin enklaste form, dvs vaken tid och sen sömn. (Haha). Vi har faktiskt ganska bra styr på tillvaron. Efter 1,5 till 2 timmar vakenhet börjar Charlie gnälla, vi tittar på klockan och konstaterar ganska lättat att "nu ska han sova". Men vi har inget fast schema, ibland blir det bara 45 minuter sömn av vad vi från början tänkte skulle bli 1,5, osv. Det är det jag menar är lite halvslappt. Och precis som alla kloka mammor påpekat så är det nog dagarna som ska styras upp för att få till kvällsnattningen. I dag till exempel fick han sin sista vila sent och hann inte bli övertrött utan somnade så sött klockan åtta, 2 minuter efter han lagts ner i sängen.
När vi kommer hem från semestern ska vi spika ett schema och köra hårt. Till dess fortsätter jag läsa runt här på alla underbara trådar och får på så sätt all hjälp jag behöver just nu. Sen ropar jag igen när jag hamnar i nåt nytt träsk.
Än en gång - det är helt fantastiskt att det finns så mycket klokhet, och att den kan samlas på ett ställe. Jag misstänkte redan innan jag blev gravid att det här med barn skulle vara det bästa man kan syssla med, och visst är det så. En sån stor lycka och meningsfullhet! Och så vill man få till sömnen för att livet ska bli allt det kan bli, så bra som möjligt för både mamma, pappa och barn. Inte för att det är jobbigt att ha barn. Utan för att det är så himla fantastiskt. (Och min lille ostbåge är bara tre månader, jag kan bara tänka mig hur kul det blir framöver!)
Tack för allt, vi ses snart igen!
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Fanny83 skrev:Nu tror jag bestämt att jag behöver lite råd igen.
Charlie är nu 4 månader och hans dag ser ut som följer, om allt går enligt planerna:
08.00 God morgon! Mat, ensamlek mm. Glad och nöjd.
10.00 Sova (1,5). Somnar direkt och får i princip alltid väckas. Skarvar inte längre. Hans säkraste sovpass.
11.30 Mat. (Ammar + smakportion, som ofta blir en ganska stor portion.)
13.30 Sova (2). Sover lugnt om vi är hemma, störs om vi är ute och flänger.
15.30. Mat. (Ammar)
17.30 Sova (45). Här blir det problem. Vaknar ofta tidigare, trots att det bara är 45 minuter.
19.30. Mat (gröt). Bad och delaktighet.
20.30. Nattslurk (Välling blandat med BM). Här börjar han bli gnällig. Vill inte ha mer mat.
21.00 Natti natti, sov så gott! Somnar oftast endast mha ramsan. Gnölar ett tag, men vanligtvis går det väldigt bra.
Nu till frågeställningen: Varför blir han grinig när vi försöker ge honom nattslurken? Han verkar alltså inte ett dugg hungrig, och då blir det förstås jobbigt om någon försöker tvångsmata ... (Över lag tror jag att han äter ganska lite. Men han är tjock och go, så det bekymrar mig inte. Fast han verkar ha börjat tröttna på att amma. Är klar och börjar kränga redan efter tio minuter en kvart. Är sen inte ett dugg hungrig förrän nästa matning. Jag försöker truga men då blir han ilsk!)
Kan vi helt sonika strunta i nattslurken och ge den som ett tidigt nattmål innan vi går och lägger oss runt klockan tolv?
Om vi gör detta sover han nämligen sött hela natten (mammas och pappas natt, alltså) till klockan åtta då han får väckas. Det känns ju väldigt lyxigt.
Får han ingen sen slurk vaknar han runt fyra, fem och ammar. Somnar sedan om till mellan sju och åtta. Jobbigare för mamma, alltså.
Jag har än så länge aldrig försökt få honom att somna om när han vaknat på natten eller tidig morgon. Han har alltid fått mat, och utveckligen har ju gått åt helt rätt håll efter införandet av gröt och välling, så det är än så länge ingen panik med att få honom att sova tolv timmar utan mat FÖR MIN DEL. Charlie verkar ju också rätt nöjd.
Frågan är dock hur vi ska göra för att så småningom vänja honom av vid nattmålet. Även om det sker väldigt smidigt (han halvsover och somnar om direkt när han är klar) så vill vi ju inte ha kvar det för evigt.
Fick vi i honom nattslurken, en ordentlig sådan, innan läggning kanske han skulle klara hela elva-tolv timmar efter ett tag, utan att behöva kuras?
Fasiken, jag vet inte om någon förstår vad jag vill säga. Vet jag det själv? Jo:
Det är klart att vi skulle kunna kura honom, men eftersom livet är så härligt och jag knappast går under av trötthet och vi nu dessutom hittat ett sätt att få honom att sova när vi sover vill jag ogärna göra det mer smärtsamt än vad det behöver vara, om ni förstår vad jag menar.
Överlag funkar ju nästan allt helt perfekt. Men när man väl insett hur smidigt livet kan bli vill man ju gärna få till det så smidigt som möjligt!
Ps. Det finns alltså en annan tråd om Charlie men jag visste inte hur jag skulle hitta den. Plus att rubriken blir så missvisande så då kanske alla kloka mammor kanske inte vill läsa och komma med tips?
Fanny83 skrev:Oj, jag skrev fel: sista luren ska vara 1,5. Men det blir den ju aldrig.
Nu inser jag att om man lät den vara 45 så skulle han kunna somna klockan 20 i stället. Eller?
Fanny83 skrev:Eller ÄSCH, det räcker ju med 45 där, då blir det 15 timmar och en kvart i stället för 16 timmar. Men problemet är kanske att han blir för trött på kvällarna. Mamma verkar ju också vara rätt trött ändå, eftersom hon inte kan räkna längre.
Jag vet att bästa schemat kanske är 12, 45, 2, 45, men han sover ju så jäkla skönt på förmiddagen. Och jag vill nog hellre att han sover en extra timme på dagen än att han sover 12 timmar natt.
Tänk åt mig nu! Jag har gått vilse i schematräsket!
Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Hej Fanny!
Välkommen tillbaka! Vad kul att det går så bra för er!
Vid 4 mån behöver han 15-15,5h sömn så att korta den sista luren är en bra idé. Inget säger dock att du måste satsa på 12-45-2-45; många kör på 11-1,5-2-45 eller liknande. Man gör som det passar en själv. 8)
Likaledes tycker jag inte du ska jaga problem ang kvällsmatningen. Men förmodligen skulle kvällsslurken tas emot bättre om du tidigarelade middagen lite - vilket du ju kommer att hinna med nu när du kortar av sovpasset som ligger före den....
Välkommen tillbaka!
Vad kul att det går så bra för er! Vid 4 mån behöver han 15-15,5h sömn så att korta den sista luren är en bra idé. Inget säger dock att du måste satsa på 12-45-2-45; många kör på 11-1,5-2-45 eller liknande. Man gör som det passar en själv. 8)
Likaledes tycker jag inte du ska jaga problem ang kvällsmatningen.
Men förmodligen skulle kvällsslurken tas emot bättre om du tidigarelade middagen lite - vilket du ju kommer att hinna med nu när du kortar av sovpasset som ligger före den.... Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Storasyster f feb 07och
Lillebror f okt 08-
chokladkaninen
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
-
TorpSara