Oj du, JennyH - har inte ens funderat över att hon skulle fixa på- och avklädning själv. Men det kanske inte riktigt var så du menade... Jag tänker mest att vi HJÄLPS ÅT, typ. Jag trär tröjan över huvudet och hon stoppar i armarna i ärmarna. Det mesta sätter jag på. Och så drar Disa av - ungefär

. Solhatten är lätt att få på själv. Likaså sandalerna - skofascinationen gör ju att den lilla damen mer eller mindre BOR ute i hallen.
Vad gäller gummistövlar kan jag absolut hålla med. Typ 2 nr för små är det enda knep vi har. Men hur nyttigt det är för de små rara fötterna, vet jag inte. Men hon klagar å andra sidan inte. Och med tanke på hur vansinnigt kul det är att hoppa i vattenpölar så är det ju ett rätt bra skodon att ha.
Lite rapportering också:
Disas senaste just nu är att ropa "Heja!", varje gång man ses. Och så skrattar hon hejdlöst när man ropar "Hej!" tillbaks. Ja, lite roar små

. Och så klättrar hon överallt. Som sin bror - men han är ju något äldre. Står gärna och balanserar på toakanten för att nå upp i handfatet och - äta tvål

(tvålen SOVER väldigt ofta i det här huset, just nu

).
Favoriten i ensamleken just nu är tidningar av allehanda slag. Hon sitter fundersamt och bläddrar nästan hela 45-minuterspasset

, så det tycks vara fasligt intressanta saker, minsann. Och så bilar förstås. Det körs det med i spjälisen runt, runt. Och det vet man ju hur DE låter. Och hästarna i hagen här utanför, det vet man ju hur DE låter också. Och det berättar man ju gärna vitt och brett om för alla som vill höra på.
Lyckan är annars att springa omkring nere på stranden och ut i vattnet. Hur kul som helst i 1,5 timma minst. Hon tröttnar aldrig. Så det är tur att det äntligen blivit lite bättre väder och man kan stranda sig lite igen.
Hur har ni andra det?