Slits mellan hopp och förtvivlan känns det som! Men när jag är där nere på botten och krälar så ser jag faktiskt saker och ting med nya ögon och får ny ork att kämpa vidare!
Ikväll har jag kämpat i 3 timmar med denna matning.
från 7 till kvart i 8 gick jag fram och tillbaka upp och ner sittandes, ståendes pratandes, vaggandes och försökte lugna den lille så att han vill äta - som det står i boken.
Han äter litegrann så länge jag går omkring, men han är ju sååå tung, orkar inte gå runt hur länge som helst. Så fort jag sätter mig ner och ska ge bröstet eller om han redan suger sen jag stått så blir det gallskrik. Jag försöker verkligen att vara bestämd, målinriktad, trygg och så. Men oj, de ska gudarna veta att det är inte lätt!
Sen försökte gubben med flaskan, gick väl si och så... Han vill inte riktigt suga utan ligger bara och tittar och så.
Sen efter det fick lillen slumra till en stund, det tar ju på krafterna att skrika.
Efter det var han nöjd och glad ett tag.
Sen la jag mig med honom i våran säng och vi låg bara där tills han var hel lugn, då fick jag honom att ta bröstet och äta bra.
När han sen somnade var det utan gnäll och på en gång. Tittade just till honom, han sover som en stock! Mätt och belåten!
Ska imorgon testa att:
Ge honom bröstet så fort han vaknar och försöka truga som vanligt.
Men nu ska jag även ge honom innan han somnar så han får somna med full mage... Eftersom det verkar som han inte får i sig riktigt nog när han sover oroligt och är allmänt gnällig...
Så ser jag om han sover bättre. Om detta nu fungerar så borde den onda cirkeln bli bruten om han får vara mätt och belåten hela tiden...
Vad tror ni, verkar detta klokt eller gör jag något galet?
Tack!
När du pratar om att" lägga ner" är det vid nattning då?
