Välkommen är du, rara generösa navajo
och TACK
navajo skrev:När jag nyss fått veta att jag var gravid (1984) införskaffade jag "Barnaboken". --- BB var outstanding, jag slukade den, använde den som uppslagsbok, ja den var min bibel. --- boken gav mig en sådan trygghet och säkerhet som förälder för råden fungerade verkligen.
Helt underbart att läsa
Meningen var ju, då som nu, att Barnaboken skulle vara som en vän att hålla i handen. En vän som ger goda råd och användbara råd. En vän man kan söka sig till när man behöver det. Eller bara träffa lite för nöjes skull... Eller, inte så bara, för sin egen bekräftelses skull – för är det någonting jag tror på och respekterar, är det människans förmåga att ta hand om sin avkomma. Och samma avkommas förmåga att ta hand om sin. Annars sutte vi knappast här, någon av oss
Ur Barnaboken 1983 / 2008:
*Det finns en röst inom en, det är min barnatro: en röst som säger vad som är rätt och vad som är fel, vad man tycker om och vad man inte tycker om, vad man tror på och vad man inte tror på, vad man vill och vad man inte vill. Den kan vara dövad av så kallat (pådyvlat) förnuft, bättre vetande, knäppar på näsan, rädsla och osäkerhet. Men den finns där.
Det är den egna inre övertygelsens röst. Att lyssna till den är att i mesta möjliga mån efterleva den.
Och det tycks mig som om barnet både lyssnar efter och lyssnar till den rösten hos den vuxna – övertygelsens röst, bortom omständigheterna och orden, bortom undanflykterna och osäkerheten, bortom den otadliga argumentationen och det ansträngda förnuftet; bortom allt som skymmer sanningen, den egna.*
navajo skrev: --- jag har 3 barn (min yngste är 18), de är alla barn av Annas råd och erfarenheter i BB. Annas råd som jag helt och fullt anammade gjorde att vi fick underbara år tillsammans.
Det är stora ord, underbara ord, värmande ord som går rakt in i mitt
Allt (fortsatt) gott önskar jag dig och er alla! Vad stolt du måtte vara över dem. Som jag över mina. Det är en sådan rikedom :-({|=
”Underbara år tillsammans” - tänk om man fick höra de orden lite oftare
Ur Barnaboken:
*Jag tycker det talas för lite om lyckan med barn. Jag tycker det skulle sägas mycket mer, mycket oftare och med mycket högre röst, att vi i våra barn har en rikedom och en lycka som på intet vis kan jämföras med något annat. Och det allra märkligaste är ju att vi inte gjort oss förtjänta. Ingen förälder är så god, värd så mycket tillgivenhet och kärlek som beskärs honom/henne av barnet. Ingen människa är så trofast, så pålitlig, så stark, så duktig och bra som barnets bild av föräldrarna ger vid handen. Ingen människa kan ställa sig upp och säga: ”Jag har rätt till hundraprocentig lojalitet och osviklig kärlek!” Och ändå är det just vad vi får av våra barn. Visst ställs krav på oss, men hur skulle det livet se ut som inte innebar krav; det vi får i gengäld står skyhögt över alla våra ansträngningar.
Där stod hon, den lilla, en gång med klotrunda ögon och drog mig i kjolen och sa: ”Kom!” och tvingade mig ut i skogen fast jag inte hade tid, bevars. Så gav hon mig ett minne av lycka och närhet för livet. Nu står hon lång och stark och säger: ”Det fixar sig.” Och det gör det. Där det finns kärlek, där finns det alltid ett liv, som i kraft och glädje tvingar sig vidare.*
navajo skrev:Har just fått veta att jag ska bli mormor i maj, den första "barnagåvan" till min dotter från mej blir "Barnaboken".
GRATTIS lilla stora, blivande mormor – det är ett sällsamt äventyr du begår, ännu ett av ofattbar glädje O:)
\:D/
Tack för äran, säger Barnaboken som får bli den första "barnagåvan", och jag tackar med den :thumbsup:
