Hej igen!
Ikväll, inför natt 5 tog min man över. Visst borde det vara "OK" för Molly att reagera mer då plötsligt? Hon har ju liksom säkert vant sig vid under de här kvällarna och nätterna att det är morsan och så plötsligt - va?! FARSAN?! KAN HAN VERKLIGEN?
Hur bemöter man bäst detta tro?
För nu har hon blivit arg/tyst/arg/tyst om vartannat i 20 minuter snart. Och igår gick ju läggningen på 4 minuter blott.
Jag vet att man inte ska se bakåt så vi siktar ju framåt och vårt mål är ju självklart att det inte skall spela någon roll om det är jag eller han som lägger (eller någon annan heller för den delen). Och visst sjutton borde man väl kunna komma dit till slut?
Just nu, mitt i skriket, känns det ju lite sådär
Kram
Jennie